Om det är frågan om en bortflugen fågel är deti grund polisens uppgift. Påstår de annat så hänvisa till FAP-650:1.

Beträffande ett upphittat djur kan det vara särskilt svårt att avgöra om djuret är bortsprunget eller övergivet. Utgångspunkten bör dock vara att djuret är bortsprunget om inte annat framgår.

Jag har fått det intrycket att du tycker reglerna är så enkla. Men varför vet då inte ens polisen själva att det är deras uppgift?

Ja reglerna är enkla. Att polisen säger att de inte vet var hon ska göra av med den är alltså inget att hänga upp sig på utan det är bara att säga som det är, det är i grund deras ansvar. Det är också möjligt att polisen frågar upphittaren (och det sker i många fall) om h*n kan ta hand om djuret eller vet någon som kan göra det som fodervärd under tiden den räknas som hittegods. Jag tvivlar på att polisen har sagt att det inte är deras ansvar utan att de precis som du skrev att de inte vet var de ska göra av med den, de har alltså ingen adressuppgifter till djurstall eller fodervärdar som tar hand om bortflugna fåglar.

Som jag förstått det så är det rätt vanligt att polisen försöker frånsäga sig ansvaret över upphittade djur (även sådana som djurskyddsinspektörer omhändertar), och det beror antagligen på ren okunskap.

#4 Det kan vara sant, men jag tror inte det är för att man försöker frånsäga sig sitt ansvar, utan helt enkelt för att man inte vet var man ska göra av vissa djur. Hundar och katter är nog hyfsat enkelt att hitta plats för, men för t.ex. fåglar och herptiler kan det vara svårt att hitta fodervärdar om man inte har någon bra samarbetspartner, t.ex. lokal organisation av djurskyddet. Ytterliggare en faktor som kan spela in är självklart kostnadsfrågan, det är ev. ägare till djuret som är skyldig att betala de kostnader som uppstår för hållandet av djuret (alt när det är hittegods gäller att den som lämnar in det får betala detta om man vill ha tillbaka djuret). Problemet uppkommer dock om det inte dyker upp någon ägare eller om den som hittat djuret inte vill ha det, i sådana fall tillfaller det staten och kostnaden hamnar på den lokala polisorganisationen, något som kan bli dyrt i längden.

#5 Jag menade inte frånsäga i den meningen, utan snarare så som #0 beskriver att polisen i detta fallet gjort, dvs säga att de inte har en aning om vad som ska göras med den 

Jo, kostnadsbiten är inte att förglömma, en inkvartering av en besättning köttdjur är inte något man ordnar fram på en kafferast och det kostar en hel del med 

Jo det kan nog vara så.

Reglerna kan ju knappast anses enkla, när tom polisen inte kan dem.

Bara för att de inte vet vad de ska göra av den, är inte en anledning att bara säga att dom inte vet, och hoppas på att upphittaren fixar det.

Klart att det blir dyrt, polisen godkänner alla belopp på inakoreringar, oavsett om det kosta 1 kr om dagen eller 1000 kr om dagen, dom vet inte vad det borde kosta och sedan faktureras ägaren om den hittas.

(Vid ett omhändertagande händer samma sak. Det finns bönder som har blivit av med hela sin besättning pga okunskap hos inspektören, och sedan blivit skylldig staten miljontals kr.)

Och NEJ de sade nog inte att det inte var deras ansvar, men de är ju pga att de inte vet att de är deras ansvar.

Det är ju tur att Sverige omhändertar djur som dom inte kan ta hand om, och det är ju tur att vi har en så pass tydlig lag som hjälper upphittade djur, och en poliskår som vet vad som är deras ansvar.

Polisen är som sagt de som ska ta hand om fågeln. Att de inte vet vad de ska göra med fågeln är deras problem att lösa. I nödfall lär den väl kunna bo i en bur i polishuset. Hon kan ju tipsa polisen om föreningarna Svensk undulathobby och Svenska undulatklubben. De kanske har medlemmar i närheten som kan ställa upp som fodervärdar.

#8 Var har du fått att polisen inte känner till reglerna ifrån? Precis som du skriver har de ju inte påstått att det inte är deras ansvar, utan att de inte vet var de ska göra av den.

Eftersom det är polisens ansvar att fixa inackorderingar får man också acceptera att det i vissa fall kan kosta en hel del pengar, framför allt när det rör sig om stora besättningar (dina lösa påståenden om okunskap kan vi lämna därhän). Kostnaden är ägarens ansvar att betala och bör enligt min personliga uppfattning ses som en del av straffet. Om det däremot springer iväg allt för mycket bör man överväga om man inte ska sälja djuren eller avliva dem.

Ja det är tur att det finns möjligheter att omhänderta djur som lider och det är också tur att det är länsstyrelsen som fatter besluten och polisen som verkställer, När det gäller upphittade djur är det också tur att dessa anses som hittegods om det anses övergivet eller bortsprunget.

Tyvärr är det inte första gången detta händer..
En bekant till mig hittade oxå en bortflugen liten fågel.
Hon ringde polisen men de var inte intresserad så hon lämnade in den till en djuraffär så den bor där så länge..

Jag hittade en hund i vintras och ringde polisen för råd. Dom var verkligen tillmötesgående. Först frågade dom vänligt om jag hade chans att ta hand om den tills dom hittade ägaren. Men eftersom jag har fullt här och inte vill ta in en okänd hund på grund av okända smittorisker så frågade dom mej om jag kunde komma in till stationen med den.

Hela tiden under resans gång var dom super trevliga och tackade översvallande mej för allt besvär jag haft med mera. För mej var det inga problem. Ägaren kom och hämtade hunden och den därimot var rätt otrevlig. Men jag kan förstå det också. -10 grader och kolsvart ute och hunden försvinner. Så jag tror hon hade varit jätte orolig och ibland blir det den reaktionen då. Slutet lyckligt med andra ord.

Polisen kanske inte vet riktigt hur dom ska hantera just fåglar och reptiler.

Polisen brukar tycka att just hundar är enklarare, det är ett djur de flesta har någon form av erfarenhet av. Men ska det behöva betyder det att alla de andra djuren inte tillhör polisens ansvar? Varken länsstyrelsen eller polisen har tillräckligt mycket erfarenhet, för att ha tillstånd att flytta vissa djur, då de skrämmer och stressar dem i onödan.

När jag fann en vilsen hund, ville polisen inte ta in den. (Detta var en söndag) Det tog nio timmar innan polisen ringde och sade att de hittat ägaren. Det visade sig att ägaren hade ringt polisen och anmält den försvunnen, nästan samtidigt som jag hade ringt och sagt att jag hittat den.

Att kalla miljonbelopp för "en del av straffet" är inte bara dumt, det tyder även på att man inte är insatt i livet på landet, eller på hur det kan gå till i byråkratins karusell.

Få av de som kontrollerar, beslutar, dömer och omhändertar, har aldrig jobbat på en gård med djur. Vid en kontroll, behöver egentligen ingen ens titta på djuren.

Jag har en del erfarenhet av att Polisen inte tycker att marsvin, fåglar och sköldpaddor hör till deras ansvar.

Så vems är egentligen ansvaret?

För om det verkligen är polisens ansvar, så borde de ju ta det på allvar och inte bara säga att de inte vet, för att få det att låta som om det inte är deras ansvar, och lägga allt på upphittaren att klara av på egen hand. (Lite kul att de inte ens bryr sig om att skriva en anmälan om att djuret är upphittat, och vart det befinner sig.) Det kanske inte bara är okunskap, det kanske även är för att slippa undan ansvar.

Som lagen ser ut idag, är tydligen punkten om upphittade djur (djur/vara/hittegods), inte tydlig på vems ansvaret är. Uppenbarligen.

jag ahr ingen aning om vad du pratar om för tillstånd för att flytta djur. Denna tråden handlade från början om upphittade djur och ansvaret. Omhändertagande av djur har inte med den saken att göra. )h för att hitta ägaren till en bortsprungen hund är snabbt, även om ägaren hade anmält detta ungefär samtidigt. Det verkar istället som du inte har den blekaste aning om vad det innebär att arbeta inom en verksamhet med olika avdelningar, eller tror du att inforamtion automatiskt går ut till alla så fort någon ör något i den ena avdelningen?

När det gäller att lägga mer på upphittaren är det bara bra, polisen kan då lägga den tiden på viktigare saker än en bortflugen undulat. I fallet med hittegods så är regelverket klart. Lagen säger att den som hittar detta måste anmäla och att denna har rätt att överlämna godset till lpolisen. Detta i sin tur innebär dock inte att polisen ska åka ut och hämta det utan man får vackert ta sig till närmaste polisstation och lämna in det.

PS Och självklart behöver man inte ens titta på djuren vid en kontroll, det räcker utmärkt med att t.ex. se hur stallet ser ut. Klarar detta inte regelverket så är det åtgärder som måste vidtas och i västa fall kommer detta leda till även annat. Det är så nämligen delvis så lagen är uppbyggd DS

jag förstår att polisen inte anser att djur är viktiga, när det finns mycket som är viktigare. Kanke skulle det vara bättre om Sverige kunde förstå det, och skapa en grupp som kunde hantera djur istället för lagen. Men, men.

Lite svårt för en privatperson som ringer och frågar polisen, vad dom ska göra med en upphittad undulat, om polisen svarar att de inte vet…..

Och självklart är det djuren man ska titta på vid en kontroll, lite dumt vore det annars att ha lagar till för dem. Eller det kanske är om jag brukar säga "inspektörerna vet inte vad de tittar på, så dom måste mäta om djuret mår bra".

Du verkar inte veta hur världen fungerar i verkligheten, bakom alla lagar och paragrafer. Någonstans på vägen när man skapade alla lagar, glömde man bort djuren / individen. Lagen är till för djuren, inte reglerna i sig själva. Om du förstår hur jag menar.

Om det är polisens uppgift att ta hand om/ta emot upphittade djur, så bodre de åtminstone säga mer än att de inte VET vad upphittaren ska göra.

Varför tror du att de sa så?

#15 Som jag förstått det går utvecklingen mer mot ett djurbaserat system istället för ett resursbaserat (som det är nu), eller kanske snarare en kombination. Det pågår (eller har pågått, vet inte om de är klara) ett projekt inom EU som heter Welfare Quality där man undersöker vilka parametrar man kan titta på istället för de resursbaserade vid djurskyddskontroller. Det ska även gå att använda för att välfärdsmärka kött. Läs mer här: http://www.welfarequality.net/everyone

Men det var väl inte det frågan handlade om från början förstår jag…så det var egentligen lite OT! Ber om ursäkt!

Det kallas prioritering och är något som måste göras överallt. Några privata aktörer som hanterar dessa frågor är inte aktuellt i Sverige. När det gäller en privatsperson så är denna skyldig att känna till vad lagen säger, dvs i detta fall att denna måste höra av sig till polisen om den hittar något och inte vet vem ägaren är. I samma lag står det också att upphittaren ska vårda godset väl och att denna har rätt att lämna in godset till polisen. Personen i fråga har inte gjort så vid detta tillfälle utan istället ringt till polisen och frågat vad den ska göra, varvid polisen svarat att de inte vet. Jag kan inte se något fel i detta i sak, däremot kan man alltid diskutera i vilken mån polisen som myndighet ar uppfyllt sin informationsplikt och om man endast utgår från vad du har skrivet så måste även det svaret anses korrekt.

Djurskyddslagen ställer en massa krav på djurägaren vars syfte primärt är preventivt, bland dessa finns krav på tillsyn, skötsel, utrymme, foder osv. Uppfyller man inte dessa krav så bryter man alltså mot lagen eller föreskrifter meddelande med stöd av denna. En inspektion innebär alltså inte att man måste titta så att djuren mår bra utan även att djurhållaren uppfyller övriga krav. Detta i sin tur innebär att kommer man till ett kontrollobjekt där stallet är fallfärdigt, det finns gödsel överallt, det saknas möjlighet till utevistelse, foder och vatten så behäver man inte titta om själva djuret mår bra, per definition gör det nämligen inte det. När det gäller dina påstående om mätningar osv är detta något som man har en skyldighet att göra och har inget med inspektörerns ev. kunskap att göra, återigen det är så regelverkat är uppbyggt. Därefter kan man alltif diskutera om det borde finnas fler funktionskrav och färre resurskrav så att den blir mer flexibel, dvs mer målinriktad. Detta är precis ett av de uppdrag utredaren fick i kommiteédirektivet. Personligen är jag av den uppfattningen att man i vissa fall skulle kunna titta mer på funktionen, men detta i sin tur innebär inte att man helt kan stunta i resurskraven

Personen som hittade djuret, brydde sig mer om djuret, än de regler du tycker är viktigare.

Om du förstår vad jag menar.

redan: Jag måste kommentera vad du skriver ang kontroller och mätningar. När man arbetar med tillsyn så har man en begränsad tid på sig under en inspektion. Man kan aldrig garantera att man får se allt, och att den bild man får är den som faktiskt speglar verkligheten. Har du någon gång varit till veterinären med ett sjukt djur, och väl framme så tycks djuret plötsligt vara piggare? Främmande situationer kan göra så att djur ändrar sitt beteende, vilket mycket väl kan ske vid en inspektion också.

Dessutom så har man inte tid att utföra etologiska studier. En hamster kan se fin ut i päls, hull, tänder, klor, ögon etc, men ändå ha en för liten bur som den faktiskt lider av att bo i. Då hjälper det inte att jag bara kikar på djuret, eller hur? För jag har inte tiden att göra en individuellt anpassad studie för det här djuret för att avgöra om just den individen trivs i sin bur. Därför förlitar man sig på minimimått, dessa är ju framtagna för att man anser att under det så mår de inte bra alls. Med det inte sagt att allt är grönt bara för att buren är större. Eftersom man bara får en ögonblicksbild så måste man förlita sig på mätbara data då kvalitativa sådana är svåra att få fram på ett praktiskt och realistiskt sätt.

Som jag ser det så kompletterar det dock varandra. Man kollar på djuret (såklart) och kan genom att titta på det finna brister i själva hållningen. Man kollar även hållningen, för det kan finnas brister som inte ger synbara påverkningar på djuret. Eller så har djuret ännu inte hunnit lida länge nog för att det ska synas på det.

Att tro att man bara arbetar med en tumstock är en aning fel faktiskt. Det är mycket annat man kikar på med. Sist jag hörde så hade vi fått kritik från EU för att vi mätte för lite ute i fält ;)

#19 Självklart är de så att de olika punkterna kompletterar varandra. Det jag vill ha fram, och som du nog lyckades bättre med, är att man inte endast kan utgå från djuret och att i vissa fall behöver man inte ens se djuret för att se att bestämmelserna i gällade lagstiftningen inte är uppfyllda.

Enklaste sättet att åskådliggöra detta på är kanske genom att hänvisa till de olika checklistorna som finns. Eftersom lantbruksdjur varit uppe kan man t.ex. ta checklista Nötkreatur.

http://www.jordbruksverket.se/download/18.62af51191240430af4d80003282/V%C3%A4gledning_checklista_n%C3%B6tdjur.pdf

Man får då en rätt bra överblick över vad en inspektör ska titta på och vad djurhållaren ska uppfylla för krav.

Nu ligger detta kanske lite utanför just detta ämne, eftersom frågan här är vad polsien har för ansvar för upphittade djur och det svaret har TS fått.

#20 Tänkte på checklistorna när jag skrev som exempel, men det slog mig aldrig att slänga in en. För precis som du säger så ger det en rätt bra bild av en inspektions punkter. (Själva checklistan ligger längst bak i det länkade dokumentet, så om man inte vill läsa 20+sidor så behöver man inte )

Av 44 punkter så är det 4 som går ut på mätningar; mått för vuxna djur, mått för kalvar, buller och luftkvalitét. Inte så många med andra ord.

Å andra sidan så måste man mäta för att kunna säga "såhär låg det till". För att säga "luften var dålig" ger inte särskillt mycket. Vad är för dåligt? Om man inte sätter en gräns så kommer alla att bedöma det olika. Några skulle acceptera 25ppm ammoniak, och andra skulle baxna vid 5ppm. Och hur skulle det fungera juridiskt när vi har krav på rättssäkerhet i landet?

Om man då sätter en gräns på 10ppm så säkerställer man att alla kor ska få ha hyffsad luft, inte bara de som har turen att få rätt inspektör på besök. Och för att kolla om luften är bra enligt den överenskomna gränsen så måste man mäta.

Många andra punkter berör resurser, och även om dessa går att "räkna" om man så vill, så fyller de en viktig funktion. Det ÄR viktigt att en degu har en spaningshylla, det ÄR viktigt att en kalv inte är uppbunden. Och ser man problem med djuren i sig självt, och dessa inte skulle falla in under de upptagna piunkterna så har man ju en punkt som heter "övrigt". Sålänge det finns lagkrav för saken i fråga så kan man alltid påpeka saker vid en inspektion.

19# En inspektion är en inspektion, ja visst. Regler i all ära. Jag jublar åt att det ska finnas regler, men det finns en viss helhet.

tex som du säger att det finns en viss tidspress, så handlar det ju inte om att hitta fem fel på fem minuter, utan syftet med reglerna är ju att se till att djuren / individerna mår bra. Inte att som sagt leta fel.

Skillnaden mellan "vanvård" och ok, har suddats ut, och idag kan fem väldigt små fem göras om till just vanvård.

När jag säger mäta, så menar jag inte alltid tumstocken. (ursäkta missförståndet, jag var nog inte så tydlig) Jag menar mäta / läsa av / räkna / rita / sätta ord på / ja, pappersarbeta i största allmänhet. Allt som går att sätta "läsbara" skriftliga krav på dvs just mätbar. Dom tittar inte på vanvård längre, utan på all vård. Många små (igentligen kanske tom väldigt små) brister, och skapar konflikt, rädsla, oro, ångest, hos bönder med djur, och hittar de många fel så kan de tolka dem som vanvård och då beslagta djuren utan att djuren har varit vanvårdade. Vanvården av djuren kan dock börja när de beslagtar djuren, då de inte är så duktiga på att ta hand om dem när de väl har tagit dem.

Många verkar ha den tron att inspektörer bara beslagtar djur som far illa. Det är absolut inte hela sanningen. Många djur blir beslagtagna pga väldigt små brister, som INTE kan räknas som vanvård i en helhet med djuren som utgångspunkt, men som kan räknas som vanvård om man har reglerna som utgångspunkt.

Förstår ni hur jag menar.  ; )

Djur ska inte behövas bli beslagtagna, utan att riktig vanvård har kunnat uppstå.

Kanske är det inte polisens eller inspektörens eller lagens fel, utan attitydens fel.

För att återgå till polisen, så är de inte tillräckligt utbildade för att hålla på med djur, och det är absolut INTE deras fel.

#22 Kan inte annat än instämma.

HH

Återigen dina juridiska kunskaper verkar inte vara riktigt på topp, en idé är att försöka läsa vad lagen säger.

24b§ Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras.

31 § Länsstyrelsen skall besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av kontrollmyndigheten,………….

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

32 § Trots vad i 31 § 1 föreskrivs om tillsägelse och rättelse ska länsstyrelsen eller polismyndigheten besluta att ett djur som är utsatt för lidande omedelbart ska omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt

31 och 32 innebär alltså en skyldighet att omhänderta djuren. observera också att det inte behöver synas på ett djur om det är utsatt för lidande. Om djuret inte får tillsyn så är det per definition utsatt för lidande. Detta är alltså reglerna man SKA utgå ifrån, dina personliga åsikter däremot skulle innebär att inspektörerna precis som djurägaren bryter mot lagen.

#24 Det finns mycket utrymme för tyckande i dessa paragrafer.

HH

Tvärtom, jag skulle säga att det inte finns något utrymme för tyckande i dessa paragrafer. istället reglerar de vad som skall göras om djurägaren inte klarar av att följa de regler som finns i DL med följdförfattningar.

Du får naturligtvis tycka vad du vill men jag har i alla fall träffat inspektörer ett antal gånger och hävdar att de har olika tiolkningar av samma saker. Det den ene godkänner, tycker en annan är helt åt helvete! Det kan knappast kallas för annat än att det finns gott om tolkningsutrymme. Ja, om det nu inte är så att inspektörerna är dåligt utbildade.

HH

Återigen din uppfattning om hur världen funger, stämmer inte överens med verkligheten.

Du får det at låta som om allt är frid och fröjd, när verkligheten är långt från din tolkning.

Färklara hur du kan tycka att tre höns som går lösa ute med tillgång till hönshus, mat vatten och andra bekvämligheter, kan få fokus hos länstyrelsen. Jag menar, jag förstår om ett hönseri med 10 000 hönor brister i ventilation eller ljus, då är det inte bara allvarligt. Men de där 3 lösgående hönorna, de lever ju i en underbar tillvaro, så vem bryr sig igentligen om  ljuset inne inte är 100%.

Tanken bakom reglerna finns inte längre, då inspektörer väljer att leta brister eller inte, vilket de får avgöra och tolka precis som de vill själva, utan igentligen kunna något om djuret.

Kan ni förstå nur jag menar?

Ni som tror att reglerna är bra, borde ta och öppna ögonen lite för verkligheten.

http://www.bokus.com/bok/9789186407995/vi-har-avlivat-din-hast-den-ligger-under-presenningen-djurskyddslag-for-vem/

http://kmalm.se/

http://forysta.bloggspace.se/

Återkom gärna när verkligheten har nått er.

Polisen spellar sin roll i detta också, men många gånger handlar det om order och okunskap, så det är som sagt inte deras fel att det blir knas ibland.

ps. Jag skulle vilja se länstyrelsen försöka omhänderta 10 000 höns, då lär polisen verkligen få jobba lite. Men det blir nog så jobbigt att de lär vi aldrig se dem göra. ; )

Om polisen inte kan ta den och ingen ägare dyker upp inom 3 månader, har du som upphittare fullt ansvar för djuren.

Jag tror faktist att du har fullt ansvar så fort du "håller" i djuret. Men det tillfaller nog upphittaren om man anmält det till polisen och ingen ägare har hittats.

(Inte så lätt att hitta den riktiga ägaren i alla fall dock, med tanke på att polisen inte riktigt bryr sig om djurfall, och deras system inte funkar ihop med djur, eller grannkommunen heller för den delen.)

Polisen brukar i de allra flesta fallen be dig som upphittare att ta hand om djuret. Polisen bryr sig dock inte om att ge dig skötselråd eller hjälp. Djuret faller liksom utanför djurskyddet på något "oförklarligt" sätt.

Här kommer lite mer läsning för den som vill "vakna".

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/

#29 Riktigt så enkelt är det inte.

#31 Så var det för mamma när hon hittade en lös fågel som hon fångade in.

#31 Så vilken är din erfarenhet, när du hittat djur ute?

Eller ett av dinna djur har kommit lös.

Rör det sig om hemdjur eller hund så gäller speciella regler, För hund så tillfaller denna staten efter 10 dagar om ägaren är okänd och efter 5 dagar om ägaren är känd men inte hör av sig efter underrättelse. För hemdjur finns lag om ägofred. Övriga djur, som t.ex. din fågel så gäller i nromalfallet 3 månader och att upphittaren därefter kan få överta godset, om denna betalar ev. kostnader som uppstått för förvaring (är upphittaren själv fodervärd så blir det ju inga problem). Du som upphittare har 1 månad på dig att betala kostnaderna annars tillfalller djuret staten. Men är djuret inlämnat till polisen är det inte säkert att det finns kvar eftersom polisen har rätt att sälja detta i förtid, om t.ex. det är värt under 1000:-, kostnaderna för förvaringen är höga (är djuret värt 2000:- och kostnaden för förvaringen överstiger detta så är den hög) eller om det rör sig om ett djur där det är svårt eller omöjligt att hitta lämplig fodervärd. Rör det sig om vissa djurarter, t.ex. listade djur, rovdjur, apor osv kan inte ägan övergå till upphittaren (med undantag).

#34 Så vilken är din erfarenhet, när du hittat djur ute?

Eller ett av dinna djur har kommit lös.

#34 Konstigt att det inte gäller så här då.

#28 Presenning-boken ingår i en djurskyddskurs jag har läst :-). För att göra en jämförelse: det blir inte alltid helt rätt när polisen gör en husrannsakan, poliser är också människor. Men är allmänheten upprörd över att dom har rätten till att göra husrannsakan? Endast några få libertianister/anarkister. Djurskyddshandläggare får ta så fruktansvärt mycket skit, trots att de utför ett arbete som är till för att skydda levande varelser som inte kan tala för sig själva. Istället för att vara arg och missnöjd, varför inte vara stödjande och konstruktiv? Det behövs tillexempel fler register över märkningar (jag håller själv på att sammanställa en sån över kaniners öronmärkning) som privatpersoner och polis lätt kan tillgå online. Det behövs fler frivilligorganisationer som kan ställa upp och ta emot omhändertagna djur. Och det behövs framförallt frivilligorganisationer som kan arbeta i förebyggande syfte, det vill säga genom att utbilda djurhållare och fysiskt hjälpa djurhållare vars djurhållning börjat glida ur händerna på dem (ex städning, reparationer) INNAN det leder till kontroll och föreläggande. Att gnälla utan att göra ngt åt saken ger inget gott.

#35 Den typ av djur jag håller ser man till de inte kommer lösa.

När det gäller upphittade djur har jag endast positiva erfarenheter av de fåtal fall som jag varit med om, sköldpadda och hundar.

#36 Ofta är det också samma typ av personer som anser att polsien borde syssla med annat än att bötfälla dem för fortkörning.

Bra skrivet. : )

Konstruktiv kritik är den bästa.

Men problemet ligger också på en attityd, att inget är fel, och då biter ingen konstruktiv kritik, då det bara skulle innebära en massa jobb i onödan. På konferansen i år, stod det ingenting om att "detta har varit fel, och dessa är förslagen som ska göra detta bättre". Utan allt var bara bra och kunde bara bli bättre.

Är du med hur jag tänker.

För att göra något bättre, måste man först se till de som är fel. Men enligt deras attityd, är inget fel.

Djurpoliserna själva gick ju ut med attityden i sommras, att nu skulle de "döma fler". Vad hände med det förebyggande arbetet som SJV är så stolta över?….

Ett problem som finns är ju att både polis och länstyrelsen, varje år måste visa upp ett resultat. Dåliga resultat = inga resurser.

Det finns massor av enkla åtgärder som går att använda sig av för att just arbeta förebyggande, men det läggs det inte speciellt  mycket kraft på.

Jag tycker att det är jättebra att man har kommit så långt att införa djurpoliser, men samtidigt känns det som att man heldre vill sätta dit människor, än att hjälpa dem. Detta gäller även djuren i samma mening.

Själva omhändertagandet ska ju innebära en fördel för djuret, och det gör det inte om djuret mår sämmre efter själva omhändertagandet.

Är ni fortfarande med på hur jag menar.

När man vill ändra och skapa nya lagar om om djur, så tar man väldigt lite hjälp av "frivilliga" eller föreningar. Man skapar förslag som inte är tillräckligt genomtänkta, och struntar i alla de som faktist har stor kunnskap. När förslaget sedan kommer kan man inget annat än gråta ibland.

För att man ska kunna dömma folk för något, måste det finnas en lag som först förbjuder det. Men vad hände med skillnaden mellan vanvåd och OK, jo den råkade suddades ut. Idag ligger avgörandet mellan OK och vanvård helt i händerna på den med makten. Gillar h*n dig inte, så kommer du bli varse om det.

Självklart så får länstyrelsen en massa skit, det säger sig själv. Här kommer en 30 årig tjej utan egna erfarenheter om mjölkkor, men hon ska gå runt och hitta alla fel i din djurhållning. Attityden är att vad hon än säger så har hon rätt, och du fel. Att överklaga går ut på att bevisa att hon har fel, vilket är ganska svårt, då de som bestämmer vem som har rätt även de saknar egna erfarenheter.

För att återgå till polisen, så beviljar de alla inakorderings kostnader, oavsett rimligt eller orimligt, för att även de saknar kunskap.

Ond cirkel i byråkratins karusell, har du väl blivit tvingad att lössa biljett, är du tvungen att kliva ombord. Och nåde dig om om du inte uppför dig, för då blir du avkastad i farten.

#38 Ursäkta?! Vad menar du med det?!

#22 …utan syftet med reglerna är ju att se till att djuren / individerna mår bra. Inte att som sagt leta fel.

Ja, det är därför vi jobbar med tilsynsarbete, för att se till att det är bra. Att leta fel är inte jobbet, även om jag förstår att de som blir kontrollerade upplever det så ibland. Men det är inte fallet. Vi vill ha glada djur, inte fällda djurhållare.

Skillnaden mellan "vanvård" och ok, har suddats ut, och idag kan fem väldigt små fem göras om till just vanvård.

Nej, småfel är aldrig vanvård såtillvida de inte pågått så länge att de tillsammans innebär ett uppenbart lidande för djuret och att detta inte åtgärdas trots upprepade påpekanden. Fast, då är det ju inte småfel. Vad många kallar "småfel" kan dock ge värre lidande än många tror har jag märkt. Okunskap och bekvämlighet?

Många små (igentligen kanske tom väldigt små) brister, och skapar konflikt, rädsla, oro, ångest, hos bönder med djur, och hittar de många fel så kan de tolka dem som vanvård och då beslagta djuren utan att djuren har varit vanvårdade.

Nej, många små fel genererar inte ett omhändertagande. Det ska ha varit rejäla brister som kräver ett omedelbart omhändertagande eller möjligtvis sådana brister som är illa och inte rättas till trots upprepade förelägganden.

Många verkar ha den tron att inspektörer bara beslagtar djur som far illa. Det är absolut inte hela sanningen. Många djur blir beslagtagna pga väldigt små brister, som INTE kan räknas som vanvård i en helhet med djuren som utgångspunkt, men som kan räknas som vanvård om man har reglerna som utgångspunkt.

Isf är det rejäla regelfel, beslag är inget som någon vill göra lättvindigt med tanke på hur besvärligt det är och hur illa det går om man gör det orättmätigt.

#39 Att överklaga går ut på att bevisa att hon har fel, vilket är ganska svårt, då de som bestämmer vem som har rätt även de saknar egna erfarenheter.

Nja. Det "fina" med djurskyddslagstiftningen, jämfört med ex miljölagstiftningen, är vart bevisbördan ligger. Som djurskyddshandläggare så är det upp till dig att bevisa att djurhållaren felar. Kan du inte bevisa detta så frias hålaren per automatik. På miljösidan är det upp till privatpersonen att bevisa att denne gör rätt, inget ansvar på inspektören grovt sett. Det är ändå ett mer tacksamt system för djurhållare så sett… ^^ FÖr överklagar du så måste djurskyddshandläggarens bedömn ing granskas, och denne måste bevisa att denned bedömning är korrekt.

#40 Att de helt enkelt inte får rymma..?

Man kan ju tänka på det här också:

Om en djurhållare får ett föreläggande om några "småfel", exempelvis med kaniner att man saknar hylla i några burar och att några burar är för låga i takhöjd…

Och hen väljer att inte åtgärda problemet utan skiter i det för att hen tycker att det var onödigt.

På återbesöket så märker handläggaren att inget har gjorts, utdelar ett nytt föreläggande.

Fortfarande händer inget.

Vid tredje besöket då ingenting har hänt så börjar man kunna tala om en fara för djurförbud och omhändertagande pga "småfel", eftersom djurhållaren vid upprepade tillfällen helt enkelt struntat i att åtgärda de här småfelen. Djurhållaren vägrar och tjafsar om att det är onödigt.

Djurförbud utdelas. Djurhållaren överklagar.

Rätt eller fel? Det är pyttefel som är enkla att åtgärda, men djurhållaren vägrar, vilket skadar djurhållarens livsstil eftersom hen har flera olika djurslag och är en känd person inom djurföreningarna och har innehaft upphöjda positioner. Så otroligt onödigt i mina ögon… hur svårt är det att fixa några plankor från återvinningen och bygga hyllor? Istället för att tjafsa sig till ett djurförbud?

True story. Följer den med skräckblandad fascination.

#42 så sant som det var sagt. En person med sådant ointresse för sina djurs välfärd ser inte jag som en bra djurägare. En annan ägare med samma småfel som fixar dessa vid påpekande kan däremot vara en bra djurägare. Det råkar inte vara en kanindommare det rör sig om? *nyfiken i en strut*

#42 Jag tycker det är fel att ge djurförbud för just sådan småfel som inte påverkar djurets hälsa.

#41 Låter bra, men det är inte alltid som det går till så.

#42 jo, det är så att om man inte uppfyller de som inspektören tycker, så är man en djurhållare som inte värnar om sinna djur dvs vanvård, beslagtagning samt djurförbud.

Detta är ju inte ett fall om vanvård. Det är ett fall om att inte lyda lagen till 100%.

Ska även lägga till att inspektörer även kan "hitta på" egna paragrafer som dom tycker att man ska följa. För att de tolkat lagen så själva. Lite som om att man vill hitta fel, för att man ska kunna ta ut en avgift. Jag tror få djurägare skulle kunna komma undan om lagen verkligen granskade dem i sömmarna, men det är ju upp till varje enskild inspektör att "hitta" fel.

Hur många slinker igenom i nätet pga att man är kompis med inspektören. Och hur många fasnar i nätet pga att man inte drar jämt med inspektören. Jag kan mycket väl tro att inspektörerna lägger ner stor tid att leta fel, hos någon de inte drar jämt mer. Och det verkar alla tycka är helt OK.

#44 men lagen går ut på att skydda djuren. Skulle felen inte påverka djuren så är det ju inget fel ;) man kan ju som inspektör släppa småsaker om man gör bedömningen att det inte påverkar djurens välfärd. Småsaker som i längden påverkar negativt, och som ägaren vägrar fixa, hur ska man göra då, tycker du? Strunta helt i det? Vad ger det för budskap och vem skyddar man då, djuren eller ägaren?

#46 Ja det vet jag mycket väl att lagen är till för att skydda djuren.
Men är dem t.ex inne och inte har en sitthylla i buren är det ingen katastrof tycker inte jag. Bara kaninen mår bra, får komma ut & motionera, bra mat osv.
Har haft kaniner som inte har brytt sig ens om sitthylla

#43 Jupps… Skämmigt….

#42 Att kaninen saknar hylla och att ägaren vägrar sätta in en tycker jag är vanvård, det är jättelätt att ordna och kaninerna uppskattar den verkligen. Om man har en kanin som inte kan ha hylla av medicinska skäl så kan man fixa veterinärintyg och erbjuda ett alternativ, såsom en tunnel.

Vidare så tycker jag att det inte är särskilt svårt att försöka vara lite trevlig mot en myndighetsperson. Kanske därför jag alltid blivit väl bemött av dem, trots att jag aldrig träffat dom förut…

#47 fast man vet att det är väldigt viktigt för en kanin att ha en hylla, det är därför som det finns krav på en ^^ Sen är det svårt att veta vad ett djur vill ha utan att göra rena kontrollerade studier på det hela. Vilket man gjort för att veta att de vill ha hylla. Hur exakt kan du veta att en kanin "inte bryr sig om en hylla"? Och igen, vad ska man göra om en person vägrar, låta den slippa? Då borde alla slippa det mesta om man ska resonera så. #48 Undrar om det inte är samme som jag hörde talas om under min praktik på en länsstyrelse ändå.. Trist och tragiskt är det i vilket fall.

Jag kan förstår hur både länstyrelse och ägare tänker.

Länstyrelsen gör bara sitt jobb och ägar tycker antagligen inte att h*ns djur "lider".

Men det är här systemet krockar. Det är kanske inte en dålig djurhållning, men den bryter mot reglerna.

Det var inte riktigt det här som var meningen, när man skapade reglerna. Ingen vill se djur "lida", men gränsen mellan vanvård och OK, har suddats ut.

Tyvärr är det ju så att även om ägaren skulle han uppfyllt kraven, så kommer de tillbaka och letar nya fel. Drar de då inte jämnt, så kanske de inte ger sig förens det finns ett djurförbud. Djuren "lider" inte, men man kanske inte uppfyller lagen 100% 24/7.

Vissa välkommnar dem och ler, andra känner sig nervösa och kränkta. Det borde de inte behöva.

Men ibland har det varit inspektörer som inte ha vetat vad de tittar på, och lagt en massa förelägganden som inte passar in med djuren / individerna, och då krockar systemet igen.

Titta på historien med krokodilerna på skansen. Hela världens samlade experter höll på skansens sida, men det stoppade inte DM från att tycka att de borde avlivas så att de slapp "lida".

Det finns en helhet, och den tittar man inte på idag. Man läser lagen utantill, och dömmer som man själv behagar om djuren "lider" eller inte hos olika djurhållare.

Målet är ju att se till att djuren inte "lider", inte att skapa konflikt, rädsla och oro, för att kanske klassas som en dålig djurhållare.

För det är lätt att bevisa om någon bryter mot lagen, men det är svårt att bevisa att djur inte "lider" av det. Att säga emot lagen eller ett förläggande, är ju som att påstå att inspektören/lagen har fel. (vilket är svårt, då det är en lag)

Som sagt, det är antagligen inte djurägarens, inspektörens, polisens eller lagens fel, utan attitydens fel.

Det borde till att börja med inte heta "inspektör", det borde typ heta någonting med stöd eller hjälp. Och syftet borde inte att vara att hitta fel, utan se vad man kan hjälpa djurhållaren med.

Som sagt, målet är ju att se till att djuren mår bra.

Reglerna är till för djuren, inte reglerna i sig själva.

#49 Den satt inte på den eller under den? Inte när jag såg i alla fall.
Stubbe hade den men det räknas ju tyvärr inte som sitthylla.
Men hade sitthylla eller ja hus rättare sagt ändå såklart.

#40 Vissa typer av djur jag har en förkärlek till vill man inte ha på rymmen. Av den anledningen ser man till att tänka på säkerheten lite extra.

#42 Helt rätt, det är precis så lagen ska tolkas och det framgår med tydlighet av förarbetet att djurförbud ska utfärdas även i sådana fall.

Det är inte heller ovanligt att tillsynsmyndigheterna gång på gång tvingas ge samma djurhållare förelägganden. Oberoende av förseelsernas svårighetsgrad måste sådana personer anses ha visat en påtaglig brist på respekt för djuren. Risken för att en sådan person kommer att göra sig skyldig till liknande gärningar på nytt är typiskt sett stor. I fortsättningen bör därför även upprepade brott mot djurskyddslagstiftningen och upprepade överträdelser av förelägganden leda till ett förbud att hålla djur.

#45 Du pratar om vanvård hela tiden, detta är något som inte hanteras i djurskyddslagstiftningen i första hand utan i brottsbalken. Djurskyddslagen är som jag skrev tidigare preventiv, vilket innebär att brott mot denna eller följdregelverk innebär en risk att djuret utsätts för ett oacceptabelt lidande.

#47 Om man vill slippa ha sitthylla får man ansöka om dispans. Påståenden om att ett sällskapsdjur ändå får motion eftersom det får komma ut ur sitt förvaringsutrymme är helt ovidkommande eftersom regelverket säger att utrymmet skall vara så stort att det möjliggör den motion som djuret behöver.

#48 En enkel regel är att så du bemöter andra blir även du bemött. Ofta är det dock så att kontrollobjekten inte alltid förstår detta eller förstår sina skyldigheter. Som ex. kan man ta fall där det krävs handräckning, vid dessa tillfällen är det inte konstigt att inpektörerna är mer nitiska, då det finns goda skäl att anta att ägaren har något att dölja.

#52 **Jag vet vilka regler som gäller för dem djur jag har! Jag har haft djur sedan jag föddes, vet vad som gäller!
**Dock är dem lagliga måtten för t.ex kanin & marsvin alldeles för små! Dem för definitivt inte det dem behöver i den måtten som är minimåtten för dem. 
Jag t.ex har mycket större, låter mina komma ut varje dag och springa, i hage eller då sele också för kaninerna. Låter dem jobba lite för sin mat osv.

Det finns inspekörer som snackar skit hos andra, om dem de kontrollerat. Med namn och allt.

Det finns inspektörer som bevisligen ljuger om vad de gjort eller inte gjort.

Det finns inspektörer som öppet uttalat sig om att hen ska "sätta dit bönderna".

Det finns inspektörer som är rädda för djuren.

Det finns inspektörer som vägrar lämna ut anmälningar till den det berör.

Dessa ska alltså utföra objektiva kontroller! Vem tror att det fungerar?

HH

#50 Det heter lite olika på olika ställen, men ofta kallas det faktiskt för djurskyddshandläggare nuförtiden.

Att bevisa att man blivit felaktigt bedömd behöver inte alls vara att bevisa att lagen är fel, det kan vara så att man vill visa att den tolkning/bedömning som gjorts är fel. Ex om man sagt att Andersson har för liten hage för sin häst, så kanske Andersson själv menar att hagen är stor nog då hästen visst kan gallopera i den. Handläggaren kan ha gjort en felaktig bedömning, och förelägganden ska kunna överklagas av en anledning. Ibland skriver man tom förelägganden just för att man vill få ett fall prövat.

Jag kan fortfarande inte förstå hur du kan mena att vanvård och okej är näst intill liktydigt. Och inte heller hur du kan mena att man inte ser till en helhet. För även när man gör detta så MÅSTE man kunna hänvisa till specifika paragrafer när man skriver sin rapport/föreläggande. Det är inte rättssäkert att säga "djurhållningen kändes inte okej på en helhet". Eller hur?

#51 Om vi ni leker med tanken på att just din kanin absolut inte tyckte om en sitthylla, vad gör det om den sitter där? Det är ju inte en svår sak att lösa. För som sag sade så krävs det stora studier (med många deltagande kaniner i olika åldrar och kön) som ska vara väldesignade och upprepningsbara med flertalet nogrrant kontrollerade parametrar för att kunna uttala sig om vad djur villo ch inte vill. Det finns saker som vi tror att de inte vill men som de kanske vill. Exempelvis så förbjuder vi nätgolv till kanin, men det finns många studier som faktiskt visar på att kaniner, om de får välja, faktiskt väljer nätgolv före ströbädd då de ofta upplever bädden som för smutsig och ibland för varm. Kaninens önskemål om renlighet kräver att man ska byta bädd ofta, och om inte det görs så kommer de välja nätgolvet, trots att vi spontant anser det vara en förkastlig hållningsform.

Om man kommer ut till en djurhållare och denne säger "nej, min kanin vill inte ha sitthylla/min häst trivs ensam/min hund måste ha elhalsband/min hamster mår visst bra i en skokartong". Vad tycker du att man ska göra? Som jag ser det så bör man utgå från det man vet (att kaniner mår bra av en hylla och vill ha en, att hästar mår bra i flock, att hundar inte alls mår bra av eller ens behöver elhalsband, att hamstrar inte mår bra i skokartonger) och kräva en ändring. För resuerser och tid finns inte att lägga på en ren utredning av det individuella fallet, där det inte ens är troligt att djurägaren har rätt i sak. Och släppa det hela - som sagt, då borde de flesta slippa det mesta. Bör vi ha det så?

#54 Absolut, klart att det finns! Visa mig den yrkeskategori som är felfri när det kommer till sådant.

Det finns även många inspektörer som är duktiga på det som de gör. Det finns poliser som är olämpliga, det finns butikspersonal som är olämpliga, det finns läkare som är det och det finns gräsklippare som är det. Ska alla dras över samma kam för den sakens skull, eller är verkligen alla (eller majoriteten av) djurskyddsinspektörerna så dåliga?

#55 Jag ser till individen.
Och som jag skrev (om du hade läst) att jag hade hus till kaninen fastän den inte använde det (inte när jag såg på som jag skrev).
Hus räknas som sitthylla med.

#50 Skansenakvariet och deras krokodiler hade inget med inspektörer i sig att göra, samma sak gäller t.ex. KC-ranch utan både dessa fall gällde dispansfrågor.

#53 Jag har inte ifrågasatt om du vet vad som gäller eller ej, utan det var ditt påstående om att du anser att en kanin som hålls inomhus inte behöver en sitthylla. Att sedan regelverkets minimiytor kan vara för små i vissa fall är ett problem i sig. Tyvärr ställer detta även till med problem för vissa djurarter, då ägaren kommer med påståenden precis som du gör, dvs djuret får komma ut och motionera. Framförallt ser man detta när det gäller mer exotiska djur och i vissa fall leder detta till att djuret utsätts för lidande under hela sitt förkortade liv.När det gäller just kanin som klarar av det klimat vi har i Sverige är detta inte samma problem, men det är i sak samma inställning från djurägarens sida och något som alltså är helt ovidkommande för frågan.

"En enkel regel är att så du bemöter andra blir även du bemött"

Jag får förståss hoppas att det inte står i någon lag… ; )

Som sagt, är antagligen den stora boven ett attitydsproblem i gund och botten.

Vissa personer känner sig kränkta, rädda och ledsna över ett besök. Det är inga hårdhandskar i världen som kommer att hjälpa de djurägarna och djur. De behöver hjälp. Jag vet att alla länstyrelser inte jobbar så, men det finns ingen lag som säger att de inte skulle kunna jobba så.

För ett bra resultat, måste du jobba utefter förutsättningarn. Ser djuren ut att må bra, så mår de antagligen bra. Hjälp djurhållaren bli bättre på att göra mer för sinna djur.

Jag har inget emot länstyrelsen eller polisen. Dom gör ett jättejobb som antagligen inte är så roligt många gånger. Men dom jobbar inte med djur, dom jobbar med människor, och vissa av dessa människor är väldigt speciella människor. Det går inte att använda sig av "så som du bemöter andra blir även du bemött".

#57 Och om du hade läst vad jag skrev så sade jag inget om din hållning, jag diskuterade det påstående du gjorde och lekte med tanken kring en fiktiv djurhållare som gör samma påstående som du gör och hur det ska bemötas. Vilket du än en gång väljer att inte svara på ser jag. Jag frågar för att jag är nyfiken på hur du tänker när du kommer med den kritik som du gör, ser du någon annan lösning än jag eller är det bara något som du tycker är ett problem, punkt?

#59 Man jobbar inte enligt principen "bemöt andra som du blir bemött". Handläggarna är inte mer än människor förvisso, men man ska uppträda korrekt i mötet med en djurägare, oavsett om denne ler och vill bjuda på kaffe eller om denne är rädd/snäsig/otrevlig.

Och att hjälpa djurhållaren att bli bättre - det är ju det som är målet! Genom att påpeka eventuella brister så kan djurhållningen bli bättre. Man letar inte efter fel, för man vill väl helst bara ha tillsyn på ställen där allt är frid och fröjd. Vid besöken ska man även diskutera eventuella brister, och då kan man få en bild av varför det är som det är (oftast finns det ju en rimlig förklaring). Exempelvis var jag med på en gård som hade rätt skitiga kor, vilket påtalades. Bonden tyckte att det var svårt då de blev skitiga så fort, handläggaren föreslog att klippa korna, som var rejält håriga, för att underlätta rengöringen av dem och förhindra att de skitar ner sig fort. Något bonden funderat på men inte hunnit med, men när vi diskuterat saken så tyckte han själv att det lät som en bra idé som han skulle ta tag i. Resultat? Mindre lortiga djur och en lättare rengöring för bonden som underlättar för honom. Bra för både bonde, djur och myndighet. Och det är ju det som är målet, att förbättra istället för att leta felen när de väl är där.

Vänta nu, jag har missat en sak, #56 försvarar du dem som gjort de saker som #54 skrev om, med attityden "Visa mig den yrkeskategori som är felfri när det kommer till sådant" nästan säga att det är OK? Varför inte bara erkänna att "aj då, det visste inte jag, det är något vi måste få bort".

Jag tror jag påtalade det där tidigare, när jag skrev detta:

"Men problemet ligger också på en attityd, att inget är fel, och då biter ingen konstruktiv kritik, då det bara skulle innebära en massa jobb i onödan. På konferansen i år, stod det ingenting om att "detta har varit fel, och dessa är förslagen som ska göra detta bättre". Utan allt var bara bra och kunde bara bli bättre."

#58, jaha förlåt, jag trodde att DM ville avliva några av världens enda förökande mest sälsynta art av krokodil, med motiveringen att deras landyta var fel.

Jag har som sagt inget emot varken handläggare eller polis, men jag vet att mycket kan gå fel om man inte tycker samma som dem.

#58 Skrev inte att den inte behöver. Du som har missuppfattat min text.
Nu fattar jag inte vad du menar? Klart att ett djur ska få komma ut inte bara vara i sin bur? Spelar ingen roll hur stor bur man har tycker jag, djur behöver komma ut ändå. Min inställning till hur man behandlar djur osv är mycket bra. Inget fel med den, så förstår inte varför du har så spydig attityd mot mig?

#60 Ursäkta men förstår inte riktigt hur du menar? Hänger inte riktigt med ? (sitter förkyld så har inte riktigt hjärnan med mig idag)

#60 De handläggare jag mött, har varit väldigt blandade. Men få av dem har varit speciellt duktiga på de djur det handlat om. Men varför känner sig folk ledsna och kränkta efter ett besök, om handläggaren varit korrekt. Finns det något där att jobba med till det bättre?

Härligt att höra att det där med bonden och klippningen av korna, blev så bra för korna. Härligt, ja det är den fina dialogen man vill ha. Bra gjort. : )

#59 Det är en enkel uppföradekod som gäller allmänt i samhället och självklart även vid djurskyddskontroller. Uppträder en djurägare hotfullt får han/hon räkna med att kan komma en anmälan. Ges inte tillträde till lokaler så kommer han/hon kommer inspektionen utföras med handräckning, Har djurägaren tidigare gömt undan djur kommer ett omhändertagande ske utan kommunicering. Medverkar inte ägaren i en tvärvillkorskontroll kommer ansökan avslås. Struntar man i förelägganden så kommer man till slut finna att djuren blir omhändertagna och man sitter där med ett djurförbud.

Detta innebär självklart inte att man inte ska visa empati och respekt för individen, men framför allt respekt är dubbelriktad.

När det gäller att hjälpa djurägaren ges även rådgivning och information, dock ska denna inte ges i formen av att man i detalj beskriver vad ägaren ska göra för att åtgärda bristen.  Därefter är det upp till djurägaren att åtgärda dessa bristen samt att om man saknar tillräcklig kunskap skaffa denna.

Och återigen, åsikter som att om djuren ser ut att må bra är inget man ensamt kan utgå i från när det gäller djurskyddslagstiftningen eftersom denna i första hand är preventiv. Inte ens när det gäller djurplågeri kan man använda det som ensam utgångspunt eftersom även psykiskt lidande innefattas i regelverket.

#57 Det är inte fråga om själva bemötandet som jag ville åskådliggöra utan att sättet man uppträder på leder till konsekvenser. Som ex. kan vi ta polisen, om en person som blir stoppad vid en hastighetskontroll uppträder som ett r**h*l kommer denna att finna att polisen även letar efter andra fel. Uppträder man trevligt och med respekt kan man däremot t.o.m. klara sig undan med en varning. Detta i sin tur innebär dock inte att polisen själv ska uppträda otrevligt.

#61 Nej, men eftersom man inte var villig att ge dispans hade det enligt Herr Wahlström varit ända möjliga åtgärden eftersom man inte hade plats att bygga ut eller det fanns andra djurparker som kunde ta emot djuren.

#62 Då missuppfattade jag dig, ber om ursäkt för detta. Men när det gäller att komma ut ur förvaringsutrymmet så nej det kan man inte använda sig av som argument. Som ex. kan vi ta gröna leguaner, detta är ett djur där ägaren ofta har ett förvaringsutrymme enligt minimimåtten. Ägaren anser sig därför vara vilja vara snäll mot djuret och låter denna komma ut t.ex. med argumentet att den behöver motion. Detta i sin tur innebär att djuret kommer att utsättas för ett lidande, något som självklart inte djuret förstår. Detta lidande uppkommer inte direkt utan som en följd av att man håller djuret i en miljö som inte uppfyller de resurskrav som finns (i detta fall luftfuktighet). Risken finns att man alltså, trots att man bara vill vara snäll, riskerar att halvera djurets livslängd och att det dör en plågsam död till slut.

Samma sak ser man ofta när det gäller även andra djur framför allt om dessa inte är domesticerade eller anpassade till ett svenskt klimat där ägarna ofta anser att djuret mår bra och vill vara med och se på TV i lägenheten eller huset. Vad man inte tänker på är den stress detta framkallar eftersom djuret hela tiden introduceras i en ny miljö och hotfulla situationer, samtidigt som man inte uppfyller resurskraven. Ofta misstolkar även ägaren djurets beteende som att det vill vara med eller att det vill bli hållet i famnen, ett beteende som istället visar på en stressreaktion.

Ledsna kan bero på att man vet att man gör fel, men inte klarar av att åtgärda dessa brister. Man är alltså ledsen/rädd för att man riskerar att få föreläggande eller i värsta fall bli av med djuren. Det kan även bero på att man inte har den kunskap som krävs och därför tror att man sköter sina djur på ett rätt sätt, men det visar sig vid en kontroll att så inte är fallet.

När det gäller kränkta kan detta bero på att djurägaren anser sig vara den som vet bäst och ingen annan ska komma och säga att han/hon inte sköter sina djur på rätt sätt. Det spelar för denna typ av personer ingen roll vad lagstiftningen säger utan inställningen är att ingen annan ska komma och säga till mig vad som gäller. Det kan också vara så att ägaren anser att så här gjorde min far och hans far innan honom och så här ska jag göra. När inspektören då påpekar att detta dels är olagligt och dels innebär att djuret lider känner man sig kränkt (2000-talets modeord)

Angående att minimimåtten är små… Dom är ju det minsta möjliga som kan accepteras. Inte en riktlinje.

Jag tycker att det är sorgligt att de flesta kaninägarna satsar på att bygga sina burar exakt på millimetern till minimimåtten.

Vem vill göra minsta möjliga ansträngning för sina djur? Tyder det på en bra djurhållning?

#61 Det var inte min mening att försvara, det är absolut inte okej att bete sig så och jag ber om ursäkt för att jag kan ha varit otydlig på den punkten. Det jag menade var att det är klart att det finns rötägg, det finns det alltid och det måste alltid (precis som du säger) pågå ett förbättringsarbete. Däremot så poängteras det tråden igenom hur kassa och värdelösa "alla" djurskyddshandläggare är, jag ville bara peka på att det finns en annan sida av kammen med.

#62 Förlåt, jag kan ha vart luddig (sitter själv med en dunderförkylning :P). Jag menade aldrig att skriva om dig och din djurhållning specifikt, jag skrev generellt utifrån det du skrev som exempel. Det var inte min mening att säga "du har det si eller så hemma hos dig", utan mer OM man möter en djurägare som använder det argumentet du presenterar (min kanin tycker inte om sitthyllor). Alltså, hur ska man hantera det om en påhittad person har kaniner utan sitthyllor (som exempel) och säger att djuren inte vill ha detta trots att det finns krav på det. Krya på dig!

#63 Jag tror helt enkelt att det beror på att man är hemma i någons privata miljö och det är alltid en känslig fråga. Precis som många känner sig förbisedda i vården, eller överkörda när man gör livsmedelskontroller i den lilla familjedrivna restaurangen. Det är en av de svåra punkterna med all tillsynsverksamhet, och djurhållandet är nog bland de värre eftersom det i de flesta fall rör det privata (en företagare kan självklart ha lagt hela själen i sin restaurang han med och känna sig personligt kränkt när man kritiserar hans råvaruhantering, men man är ju inte inne i hans hem vilket kan ge lite distans).

Jag tror att man måste arbeta hårdare på att träna på den sociala delen för att få handläggare som bemöter på ett artigt, korrekt och trevligt sätt för att i möjligaste mån få djurhållaren att inte känna sig kränkt.

Att få upplevs som kunniga kan iofs bero på att de inte var kunniga (såklart), men ofta så upplever jag att de som får nedslag menar att kontrollanten inte var kunnig. Få medger bredvilligt att "ja, jag har en dålig hållning och kontrollanten har helt och hållet rätt i sin kritik". För vi är generellt dåliga på att ta kritik, speciellt när det gäller något så känsligt som sin djurhållning.

#65 Du har så rätt i det du skriver ang. rådgivning. Det är en fin balansgång att gå då handläggaren uttryckligen inte ska rådge, men en dialog går alltid att föra och jag tror att en god sådan kan leda till upplevelsen av ett bättre bemötande.

#65

Om man inte ler och välkommnar handläggarna, blir de otrevligt.

Om man inte gör som handläggarna säger, blir man av med djuren.

Människor som är udda, skall inte få dispans från att de måste le och vara trevliga. (ordet "respekt" är ett ord som ofta annvänds men misstolkas)

Kunskapen hos handläggaren kan brista, men deras förslag måste ändå lydas.

Det spelar ingen roll om djuret mår 100%, hittar handläggaren en brist är det ett tecken på att djuret inte mår bra.

Uppträder djurägaren sig "konstig", kommer polisen, och ska skydda handläggaren.

(Kanske ska man byta handdläggare i detta läge.)

Man ville avliva krolodillerna!? Eller? Mådde djuren så dåligt att de enligt DM inte kunnde vistas i den miljö de bodde?

Vänligen berätta vilka djur och vilka beteenden du hänvisar till, när du skriver detta:

"Samma sak ser man ofta när det gäller även andra djur framför allt om dessa inte är domesticerade eller anpassade till ett svenskt klimat där ägarna ofta anser att djuret mår bra och vill vara med och se på TV i lägenheten eller huset. Vad man inte tänker på är den stress detta framkallar eftersom djuret hela tiden introduceras i en ny miljö och hotfulla situationer, samtidigt som man inte uppfyller resurskraven. Ofta misstolkar även ägaren djurets beteende som att det vill vara med eller att det vill bli hållet i famnen, ett beteende som istället visar på en stressreaktion."

#69

För att få ett rättssäkert samhälle så har vi definierat vad som är "bra" och "dåligt" enligt regler för hur djurens fysiska miljö ska se ut.

Om man hittar brister, så tyder det på att djuren KAN må dåligt (inte att dom gör det, för hur svårt är inte det att bevisa?) och därför ska dessa åtgärdas.

Hur svårt är det att fixa en brist? Städa en lagård? Sätta in en hylla? Laga ventilationen?

Och om man inte klarar av att åtgärda felen, varför anser man sig då ha rätten att hålla djur, bara för att man är en "udda" figur? Istället för att inse att man inte klarar av att ta hand om djuren som man borde?

Jo, absolut kan en av den stora kränkta biten, ha att göra med folk som tränger sig i ett hem. Men jag tror även att den biten kan ha att göra med handläggare som inte alltid ha tillräkliga kunskaper om djurarten. Sen får det inte heller dyka upp punkter i papprena som inte varit på tal om på plats. Sådant är väldigt otrevligt. Jag tror att många som jobbar på länstyrelsen är väldigt duktiga, men att just komunikationen med djurägaren är något som man måste jobba med.

Är man villig att se att det finns ett problem, så kommer även en lösning att jobbas med. : )

Det är en jättesvår situation, med många kännslor inblandade.

Att erkänna när man inte kan, är väldigt svårt för de flesta. Men också otroligt viktig att erkänna, just för alla inblandade kännslor. Kan man inte, får man lära sig, alla kan bli bättre. : )

Självklart finns det superduktiga handläggare, jag har träffat och pratat med några som jag tror är väldigt kompetenta. Helheten och komunikationen är den viktigaste biten i alla djurärenden. Klarar man inte av att nå fram till en djurägare, kanske en annan handläggare klarar det bättre.

Att djurägare ska bli psykist eller fysiskt sjuka och hamna i en personlig konkurs, måste tyda på att komunikationen har brustit. Troligtvis från båda sidorna.

Det handlar om att hjälpa djur genom dess ägare, och målet är att så få som möjligt ska dömmas till djurplågeri eller få djurförbud.

Konstruktiv kritik genom en god komunikation, kan leda till en god förebyggande djurhållning. : )

#70 Jo, jag vet det. Det måste vara "mätbar" djurhälsa, då en handdläggare inte kan avgöra om djuret mår bra eller ej. (speciellt inte om det inte vet vad det är för djur de tittar på)

Djur kan må jättedåligt även om lagen efterlevs, det är ganska svårt för en som inte känner djuret att avgöra det heller. Men du har helt rätt i att enligt lagen, borde djuret ha större chans att må 100% om lagen efterföljs. Men bara för att det finns brister som inte åtgärdas, behöver djuret må dåligt.

Vi kan vrida och vända på det hur många gånger som helst.

Och vist kan man oftast ganska lätt fixa en brist, men varför göra det om det igentligen inte är en brist.

Avgörandet ligger helt och hållet hos handläggaren, och drar då handläggaren och djuräggaren inte jämt, kan många brister upptäckas. (Vissa helt oupptäckta av andra handläggare, kanske tom påhittade)

En udda figur har samma rätt och skylldighet som alla andra, dom har kanske bara svårare att kommunicera. Vilket är något som en god handdläggare bör uppmärksamma, och arbeta därefter.

Som sagt, det är inte alla gånger som allt alltid har blivit rätt bedömt av handläggaren. Jag har aldrig läst i tidningen om att en handdläggare har bett om utsäkt för ett felaktigt beslut, men det kanske händer hela tiden. Jag hoppas att så är fallet. : )

Annars vore det väll knasigt, om man helt plötsligt kastade allt "uppföradekod som gäller allmänt i samhället" åt sidan. ; )

#56 Det blir ett stort problem på mindre orter med tre, fyra inspektörer varav två till tre är av den ullen. Det är människor i maktposition och då är det synnerligen viktigt att de kan uppträda korrekt. Faktiskt oavsett hur de blir bemötta.
Ett annat problem är när de kommer i "flock". Dvs de kommer två stycken till en ensam djurägare. Någon tid för djurägaren att ta dit någon mer, ges inte. Om det då efteråt blir diskussion om vad som sagts, så kan man ju bara gissa vem det är som "har rätt".

HH

#68 "Däremot så poängteras det tråden igenom hur kassa och värdelösa "alla" djurskyddshandläggare är, jag ville bara peka på att det finns en annan sida av kammen med."

Jag ber om ursäkt om du tolkade det så, det var inte min mening att få det att se ut så. Jag ville bara poängtera att det finns många brister i det svenska djurskyddet, och att det förekommer saker på personlig nivå, som inte borde förekomma.

Jag förstår hur hårt de måste jobba och att de ser och upplever saker som inte är roliga att se. All heder till de duktiga handläggarna. : )

Nej, verkligheten är ju många nyanser av grå så att säga :) visst finns det brister, inget tal om saken och jag stödjer inte dessa på något sätt. Däremot så upplever jag att mångas missnöje bottnar i missuppfattningar från olika håll och okunskap om hur tillsynsarbete ska bedrivas.. Vad som syns utåt är ju inte hela sanningen alla gånger.

Ibland skapas regler som kan vara näst intill omöjliga att följa. T ex så skulle fåren vara klippta senast ett visst datum. Eftersom ullen måste vara undergrodd vid klippningen så fungerade det inte alla år. Till slut lyckades djurägare och, kanske framför allt, lammklippare få skrivbordsfolket att ändra bestämmelsen. Hur många som fått vitesförelägganden står väl i stjärnorna.

Det finns fler exempel på liknande skrivbordsprodukter.

HH

Ja, ibland blir det verkligen jätteknasigt. Fördelen är att det går att förändra även om det tar tid. Förbättringar kan alltid göras och ska alltid eftersträvas.

#77 Det spelar ingen roll om det är knasigt eller fullständigt vansinningt. Det får inte sitta folk som inte vet vad de pysslar med, och bestämma en massa. Framför allt får det inte ta flera år att ändra på felaktiga bestämmelser. Men det är ju som vanligt. Den enskilde djurhållaren har fel och pappersvändarna har rätt.
Det får inte vara på det viset! Då blir det motsättningar mellan budbärare dvs inspektörer, och djurhållare.

HH

Har jag sagt att det är okej att det är så? Eller att det inte ska rättas till?

#79 Jag håller inte reda på vem som sagt vad. Några har i alla fall antytt att diverse småfel ska leda till djurförbud. Antag att du inte kunnat klippa lammen i "rätt" tid. Ska det få såna konsekvenser när det sedan visar sig att bestämmelsen i grunden är helt fel?

HH

#80 Tänkte eftersom ditt svar kom direkt som en respons på mitt inlägg (vilket var det enda inlägget efter ditt #78 )

Som jag ser det så blir det lite att jämföra äpplen och päron. Knasigt satta datum för fårklippning är inte riktigt samma sak som en sitthylla för en kanin då en sitthylla inte är något ouppnåeligt moment 22 för djurhållaren eller bestämt av någon pappersnisse som inte har en aning om vad hen sysslar med.

Skulle nu fåren vara oklippta till ett visst datum och det var fel, så kan djurägaren överklaga ett föreläggande, och förhoppningsvis så får denne rätt om rätten kikar närmare på frågan. Sen finns det säkert fall där rättsprocessen inte heller fungerat tillfredställande, tyvärr.

Jag anser inte att "småfel" ska ge djurförbud! Däremot - om småfelen är permanenta och inte rättas till så växer de ju till större problem. Jag frågar även dig; vad ska myndigheten göra om någon tvärvägrar att fixa småfelen om man anser att det förvisso är rätt små saker, men de är inte små nog att förbise helt? Ex. lite för långa klor är ett "småfel", med tiden så blir klorna rejält för långa om det inte ordnas, då är det inte längre ett litet problem. En för liten bur ger ingen dödlig skada under en vecka, men efter år så kan det ha gett ett avsevärt lidande. Lite för kall temp till en ödla kommer inte ta död på den direkt, men den kommer i längden att få en sämre hälsa och en förkortad livslängd. Alltså småfel som, om de inte rättas till, faktiskt blir större problem.

Men nej, en bestämmelse som i grunden är helt fel måste ändras för att det inte ska få sådana konsekvenser. För mig är det en självklarhet som inte ens ska behöva diskuteras.

#81 Jag vill bara visa på att det har funnits, och sannolikt fortfarande finns, bestämmelser som inte har med verkligheten att göra. Detta med klippnngen kan ses som ett litet fel som skulle kunna resultera i djurförbud om det upprepas. Lammen går att klippa senare så problemet är inte stort.
Naturligtvis hade man inte kommit någon vart i rätten eftersom bestämmelsen bevisligen inte följts.

HH

Småfel är ju en tolkningsfråga. Fortfarande är det ju handdläggaren som har "rätt". Att bötfälla är i så fall kanske ett alternativ, efter som att det då inte kan sluta i beslagtagning, pesonlig konkurs och djurförbud pga "småfel".

Har någon av er personlig erfarenhet att tex jobba i ladugård? Nyfiken ; ) Behöver inte svara om ni inte vill.

#75 Målet måste ju ändå finnas med i papper någonstans om att ingen ska behöva känna sig kränkt, ledsen, arg m.m. efter ett besök. Eller?

#83 Jag har haft djur i mer än 20 år nu. Har kört lite som avbytare också.

HH

Tydligen får det läggas in igen eftersom det verkar som att vissa har lite svårt att förstå:

Det är inte heller ovanligt att tillsynsmyndigheterna gång på gång tvingas ge samma djurhållare förelägganden. Oberoende av förseelsernas svårighetsgrad måste sådana personer anses ha visat en påtaglig brist på respekt för djuren. Risken för att en sådan person kommer att göra sig skyldig till liknande gärningar på nytt är typiskt sett stor. I fortsättningen bör därför även upprepade brott mot djurskyddslagstiftningen och upprepade överträdelser av förelägganden leda till ett förbud att hålla djur.

Det finns alltså inga "alternativ" utan lagen ser ut som den gör. Därefter är det självklart upptill djurägaren attt själv välja, vill han ha ett djurförbud, sina djur beslagtagna och gå i personlig konkurs så kan självklart han/hon välja att göra detta. Men det är ett eget val där personen endast har sig själv att skylla.

#86 Vilka syftar du på nu?

HH

Tydligen får det läggas in igen eftersom det verkar som att vissa har lite svårt att förstå:

(Skrivet av #54

"Det finns inspekörer som snackar skit hos andra, om dem de kontrollerat. Med namn och allt.

Det finns inspektörer som bevisligen ljuger om vad de gjort eller inte gjort.

Det finns inspektörer som öppet uttalat sig om att hen ska "sätta dit bönderna".

Det finns inspektörer som är rädda för djuren.

Det finns inspektörer som vägrar lämna ut anmälningar till den det berör.

Dessa ska alltså utföra objektiva kontroller! Vem tror att det fungerar?")

Av redan:

Vissa verkar inte veta hur världen fungerar i verkligheten, bakom alla lagar och paragrafer. Någonstans på vägen när man skapade alla lagar, glömde man bort djuren / individen. Lagen är till för djuren, inte reglerna i sig själva. Om du förstår hur jag menar.

Djur kan må jättedåligt även om lagen efterlevs, det är ganska svårt för en som inte känner djuret att avgöra det heller. Men du har helt rätt i att enligt lagen, borde djuret ha större chans att må 100% om lagen efterföljs. Men bara för att det finns brister som inte åtgärdas, behöver djuret må dåligt.

Det finns alternativ, men det är helt upp till vilken handläggare som kommer ut.

Ni får ursäkta mitt sätt att skriva, och inte misstolka vad jag menar. Jag vill absolut inte trampa någon på tåna och låta otrevlig, men det kan låta så ibland, när saker skrivs i text. (Jag är ingen hejare på att formulera saker)

Hoppas att ni tar emot min ursäkt.

"En enkel regel är att så du bemöter andra blir även du bemött"

#83 I min släkt finns det ett par bönder (såväl mjölk som kött, då främst nöt) och min mamma jobbade tidigare som avbytare, så jag spenderade stor del av min barndom i en kalvbox eller flängades i någon annan stans på olika gårdar. Men nej, jag har inte arbetat och burit upp lön genom att jobba i en ladugård.

#90

: ) Visst är ljuden i en ladugård helt underbart.

http://www.miljomagasinet.se/artiklar/110621-djurskyddets-haxprocesser.html

#91 Ja, speciellt när djuren precis fått mat, när stampandet och otåligt råmande övergår i tyst tuggande :)

#93 Mer grovfoder brukar avhjälpa den saken.

HH

#94 visst kan det göra det. Å andra sidan var det inte soprent på grovfoder vid utfodring men djuren blev uppspelta ändå vilket kan bero på att de såg fram emot sin ranson kraftfoder.

Mina kaniner som har fri tillgång till hö blir alltid uppspelta när det är dags för kraftfoder :-). Ang småfel så har jag som kaninuppfödare svårt att förstå 1. Hur man lyckas få ett föreläggande (reglerna är få och tydliga för kanin, minimimåtten är mkt låga, finns det en "minibrist" dvs inte nog berikad miljö utöver hyllan blir det i min egen erfarenhet bara en kommentar, inget föreläggande). Och 2. Varför man underlåter att åtgärda dom. Hyllor till mina 12 burar kostade noll kronor och tog max 1 timme att såga upp och fästa. Att städa en bur tar typ 5 minuter. Jag kan däremot förstå att det är krångligare som lantbrukare att läsa in sig på allt. Men lantbruk = eget företagoch det är mkt man ska lära sig och hålla sig uppdaterad med inom alla branscher.

#96

Det låter verkligen enkelt att rätta till ett föreläggande, i många fall är det så. Anledningen till att ett föreläggande inte är åtgärdat är nog väldigt blandat.

Jag har ingen aning om varför det inte fanns hyllplan hos de kaninerna, då jag inte vet i övrigt hur djurhållningen ser ut. Kaniner behöver ju inte alltid bo i "hyllsystem".

Lantbrukare jobbar 24/7, från morgon till kväll  när det behövs och ibland under nätterna. Så kan det ju vara att ha djur. Att sätta sig in i krångliga texter bland lagar och tvärvilkor m.m. är inte så lätt som det låter. En bonde som börjar från noll, får nog ligga i för att hinna ikapp.

Men när du sedan har legat i, kan reglerna, tycker att du uppfyller dem, och sedan får massor av förelägganden som du inte tycker stämmer…. Då är det inte kul längre….

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/

Då är det säkert inte långt från att sälja skiten och flytta in till en lägenhet i stan, för att överleva på gården du vuxit upp på på ett annat sätt än med de djur den är anpassad för, är nog inte lätt många gånger. Jag upplever det som ett under att de ens överlever alla kostnader redan som det är idag.

Så låt oss importera mer kött från andra länder, så slipper Sverige nog snart att föda upp djur i fångenskap. Tänk vilken fin statestik det skulle bli. Sverige: 0% vanvård av kor och grisar.

: )

Ps. vända-papper-brancher har all tid i världen. Djur är inte samma sak, där går djuren först och pappersarbetet, få tas när tid finns, då allt som MÅSTE göras är klart.

Eller så har man inte fler djur än vad man hinner med. Djurhållning med vinstintresse= välfärden tummas på. Personligen tycker jag att äggproduktion i storflock ska förbjudas helt, även om vi då exporterar djurskyddsproblem. Argumentet "men i andra länder så har dom ju djuren så" duger inte. Så hur behåller vi småbönderna inom Sverige? Höjning av matpriset eller mer subventionering? Eller "legaliserar " gårdsförsäljning och gör det lättare att kunna bli självförsörjande?

Det finns en brytpunkt. Stora gårdar kan producera mer för ett bättre pris. Men en liten gård kan producera mera "välmående djur", till ett dyrare pris.

Gårdsstöd kan kanske vara avgörande för att det ska gå runt.

Sen är det upp till kunden.

Här ligger också en attityd, som måste ändra.

För att vilja välja Svenskt, måste svenska bönder få hjälp med att visa kunden skillnaden mellan Svenska gårdar och "vissa" andra ställen i världen. Här hjälper tyvär inte media till, då det i artiklar om vanvårdade/beslagtagna djur får Svensken att tro att det inte är någon skillnad. Sedan att media även vinklar artiklar till det värre, då det säljer mer, gör det hela ännu värre.

http://www.imdb.com/title/tt1286537/

http://www.youtube.com/watch?v=Y8q_EAbotAw

http://www.wspa.se/din-hjalp/konsumera-med-omtanke/default.aspx

Sverige måste bestämma sig för om vi ska ha kvar våra småbönder, och då hjälpa dem ta hand om djuren bra. Eller fortsätta gynna de stora, och öka produktionen till ett lågt pris, men på större gårdar som har råd att följa "lagen".

Alla måste gå runt. Även bönderna. Men de som får hyfsat med slantar över, är de som förädlar maten. Jag skulle nog säga: djurhållning som går minus = väldigt stressad bonde.

Har du någonsin sett en lapp i en matvarubutik, som säger att de tillfälligt inte har en vara pga att de förhandlat om priset?

När en matbutik säger att de har sänkt priset, blir jag mest ledsen.

Mat har aldrig varit så billigt som nu, och ändå klagar vi på priset, eller på bonden över hur dåligt djuren har det. Bonden kan inte säga "jag kräver så här mycket för denna gris, för att det har kostat så här mycket att föda upp den".

Mat ska vara dyrt. Jag slår vad om att de flesta viligt betalar massor av pengar på dyra kläder, utan att klaga. Men tycker samtidigt att den ekologiska mjölken är för dyr, så man väljer den billigare….

http://www.youtube.com/watch?v=GLhjzSm5rG4

#99 Gårdsstödet är en nödvändighet om man vill ha någon form av vinst. Jag får lika mycket för en slakttjur idag som för tjugo år sedan. Mindre faktiskt.

En sak man kan göra i teorin men tyärr inte i praktiken då vi är med i EU. Det är att låta bli att importera mat som är producerad under andra villkor än dem vi har här i landet.

Ett stort problem är alla dessa människor som tror att gräset växer av sig självt, hö är ju bara roligt att ta in, kossorna är söta osv.

HH

Apropå att följa bestämmelserna så slog det mig idag en sak. En period så fick det inte absolut inte att vara någon kontakt mellan kalvar i kalvboxar. Antar att en och annan fick vitesföreläggande för att fixa till det. Några år senare så har man vänt på handen och det är lag på att kalvarna ska kunna ha kontakt med varandra genom boxväggen. Det är fan inte lätt att veta hur skrivbordsfolket vill ha det från gång till annan.

HH

Jag är fort farande väldigt nyfiken på svar om detta:

Vänligen berätta vilka djur och vilka beteenden du hänvisar till, när du skriver detta:

#65 "Samma sak ser man ofta när det gäller även andra djur framför allt om dessa inte är domesticerade eller anpassade till ett svenskt klimat där ägarna ofta anser att djuret mår bra och vill vara med och se på TV i lägenheten eller huset. Vad man inte tänker på är den stress detta framkallar eftersom djuret hela tiden introduceras i en ny miljö och hotfulla situationer, samtidigt som man inte uppfyller resurskraven. Ofta misstolkar även ägaren djurets beteende som att det vill vara med eller att det vill bli hållet i famnen, ett beteende som istället visar på en stressreaktion."

http://www.youtube.com/watch?v=UH4-vr7ysMw&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=hwuLr22PzFE&feature=related

Och jag måste bara lägga in denna…

http://www.youtube.com/watch?v=ok0iEOQM68c

#103 Jag pratar om hobbydjur, som t.ex. ödlor där man misstolkar ödlans beteende som något positivt, t.ex. att den pressar sig mot ägaren vilket är en respons av "emotional fever".

Närdet gäller dina länkar till div. videos kan jag bara tillägga att hästmannens fall vann laga kraft eftersom det var ett helt korrekt djurförbud, vilket även testades i flera instanser. Personen sket i att åtgärda de förelägganden han fick och då ska djurförbud utfärdas. Det spelar ingne roll om han anser att han gör rätt, följer han inte regelverket ska han inte djur.

#105 Utan att gå in på Hästmannens dom: Anser du att det viktigaste är att följa lagen även om den visar sig vara fel och/eller utan verklighetsförankring? Jag har redan pekat på ett par exempel.

HH

Det är ett val den enskilda djurägaren har att göra, h*n kan välja att driva fråga rättsligt och testa de regler som finns och samtidigt riskera att förlora inte kanske bara sina djur utan även sin försörjning eller så kan man välja att följa de regler som finns, regler som självklart kan ändras med tiden eftersom forskningen kommer fram till nya saker, lagar ändras, konventioner skrivs under, direktiv skapas m.m.

Personligen har jag ingen sympati för personer som anser sig stå över gällande lagstiftning bara för att de anser denna vara fel, utan anser istället att detta är något som ska bekämpas på alla fronter. Det spelar ingen roll om det är "djurrättsaktivister" som begår brott genom att bryta sig in i ladugårdar, djurägare som struntar i regelverk för att de anser sig veta bäst eller myndigheter som inte klarar av att följa gällande lagstiftning.

Däremot har jag full repsekt för personer som på laglig väg genom överklagande försöker få till ändring i en viss fråga, något som jag med personlig erfarenhet vet fungerar.

Nu behöver man knappast bryta sig in i en ladugård då det inte är tillåtet att låsa där.

Det ska rätt mycket till om man ska sätta sig över förelägganden, oavsett om dessa i praktiken är omöjliga att följa eller ej. Sannolikheten för att få rätt vid ett överklagande är inte heller stor om man inte följer regelverket. Återigen oavsett om det är verklighetsanknutet eller ej.
Det blir lätt en form av moment 22 om man t ex måste klippa lammen innan ullen är undergrodd. Antingen låter man bli tills det fungerar, med risk för ett vitesföreläggande eller djurförbud, eller också klipper man lammen med mer jobb för klipparen och betydligt mer plågsamt för lammen. Då med risk för en anmälan.

HH

En dörr behöver iofs nte vara låst för att det ska vara fråga om att bryta sig in, Jag pratar inte heller om inbrott eftersom detta föreutsätter uppsåt till stöld, utan det som blir aktuellt är olaga intrång. Som du säkert vet finns det också fällande domar när det gäller detta och "djurrättsaktivister".

Det krävs inte mycket för att sätta sig över ett föreläggande utan det är en enkel överklagan som behöver göras. Visst det krävs att man har lite mer på fötterna än att så har vi alltid gjort tidigare. Det är också bättre att driva frågan redan innan man får ett föreläggande och eftersom även bönderna har ett kunskapskrav är detta ingen omöjlighet, sök dispans för åtgärden och om denna inte ges så överklaga. Att däremot bara strunta i reglerna eller föreläggande är direkt förkastligt och leder bara till att man gräver sig en djupare ner i skiten.

Myndigheter har inte alltid rätt i sina tolkningar och SJV är inget undantag.

Fick han djurförbud?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14112349.ab

Vet inte, men jag har svårt att se att man inte ska ge det med tanke på att det är ett extremt fall i sig..

Djurförbud döms inte ut av tingsrätten, men

29 § Länsstyrelsen skall meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som

4. har dömts för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § brottsbalken,

Jag har svårt att se att det skulle finnas förmildrande omständigheter i detta fall som gör att man anser det uppenbart att det inte kommer att inträffa igen.

Hej, jag har inte läst hela tråden men jag undrar om redan har tagit hand om undulaten? Som någon skrev - efter 3 månader har du rätt att behålla undulaten men det kanske du inte vill. Jag råder dig att skriva på olika undulatforum - det finns ett här på iFokus bl a. Kanske kan någon hjälpa dig att ta hand om fågeln för det bästa för fågeln är att få komma till ett hem istället för att sitta i en bur på hittegodsavdelningen för djur som jag antar att polisen har.

#113 Jag har inte undulaten och jag vet inte vilken vän till min vän som har den eller om denne kan något om fåglar. Dom gör nog sitt bästa för att fågeln ska må bra. : )

Nej, polisen har ingen förvaring eller kunskapskrav att kunna ta hand om djur.

mvh

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2012/january/idag-var-de-tre-poliser-i-en-buss.html

#115 Varför blir jag inte förvånad?

HH

Det behövs inget delgivningskvitto för att han ska vara ansedd delgiven, så det är mycket märkligt att polisen valde att avbryta verkställningen. han erskänner ju själv i bloggen att han är delgiven beslutet.

#117 Varför skickar de ut en delgivningsman i så fall?

HH

Delgivningsman har inget med delgivningskvitto i sig att göra utan det är en form av delgivning (särskild delgivning med juridisk person). I det fall som beskrivs ovan är det vanlig delgivning som är vald metod. När man änvänder sig av denna är den som delgivs ansedd att vara delgiven när han/hon har mottagit handlingen, delgivningskvitto är något som används för att bevisa att så har skett, men det är inte en nödvändighet längre iom den nya delgivningslagen. Detta i sin tur innebär alltså att tack vara att personen i fråga per telefon medelat att han mottaget delgivningen är han alltså delgiven och polisen hade kunnat verkställt beslutet

#119 Du säger att det är en ny lag. När kom den?

HH

#120 Om vi (kent2 och jag) tänker på samma så trädde den i kraft våren 2011. Delgivningslag (2010:1932)

#121 Exakt.

Den osäkerhet som har funnits om t.ex. en muntlig bekräftelse kan godtas som bevis på att delgivning har skett upphör om det i lagtexten inte längre anges att delgivningskvitto eller mottagnings-bevis ska begäras som bevis för att handlingen har mottagits.

Åndå lustigt att man utgår från material som inte hör dit, när man beslutar om beslagtagning. Konstigt att man låter handläggare som inte drar jämt med bonden få fortsätta med det fallet, att man låter hadläggaren sitta med i rätten (då de har så ont om tid att åka på anmälningar) och att man inte lyssnar till experter inom branchen utan helt utgår från hadläggarens tycke och tolkning av lagen.

Historien om kvigan som blev klassad som en mager ko, är ju lite lustig. Där blev ju bonden tvungen att "bevisa" att lst hade fel.

Snälla snälla, lst…. försök att skilja rätt från fel. Döm inte de som tar hand om sinna djur, och åk istället till de platser ni faktiskt behövs. Ni kan jöra ett jättebra jobb om ni ville, men då får ni släppa in ägarna i diskussionen om förbättringar.

Medge att det finns problem, och lär även er själva att hantera ärenden ni har dömt fel. Fortsätt inte då leta fel, utan be helt enkelt om ursäkt och gå vidare.

Alla är vi människor, och alla kan vi bli bättre.

Ni som är bevandrade i det juridiska. Borde inte okynnesanmälningar falla under förtals- eller förolämpningsparagraferna?Vi kan ju bortse från att anmälningarna givetvis är anonyma.

HH

Behöver man inte kunna något om djuren i fråga? Jag hittar ingenstans där det står att de måste veta vad de tittar på, för att kunna bedömma. Någon som vet?

**

"Krav på kompetens

**

10 § Utöver kraven 24 § andra stycket djurskyddslagen och i artikel 6 i förordning (EG) nr 882/2004 ska den personal som utför offentlig kontroll ha behövlig kompetens inom följande områden:

1. Djurskyddslagstiftningen

2. Bedömning av bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen."

http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001085/2008-067.pdf

Innebär vite tillsammans med djurförbud, innan rätten har dömt i frågan? Går det att kombinera hur man vill?

"Du kan bli skyldig att rätta felet

Om vi upptäcker att du inte följer reglerna om till exempel djur- eller miljöskydd kan du bli skyldig att rätta till felet. Du behöver också visa för oss att du har gjort det.

I mindre allvarliga fall kan det räcka med att du skickar in fotografier som visar att felet är åtgärdat. Om det gäller mer omfattande brister behöver vi förmodligen komma på ett nytt besök.

Ibland kan vi koppla ett vite till skyldigheten att rätta till felet. Det betyder att om du inte rättat felet inom en viss tid så får du betala en straffavgift."

http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/tillsyn/attfakontrollbesok.4.67e843d911ff9f551db80003171.html

Du hittar ju mer i de två andra lagtexter som omnämns i paragrafen ^^

Andra stycket av 24 § djurskyddslag. "Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt".

(EG) nr 882/2004, artikel 6: Den behöriga myndigheten skall se till att samtlig personal som utföroffentlig kontroll:
a) får utbildning som är lämplig för deras kompetensområde och somgör att de med erforderlig kompetens kan utföra sina uppgifter ochutföra offentlig kontroll på ett enhetligt sätt. Denna utbildning skallallt efter omständigheterna omfatta de områden som anges i bilaga IIkapitel I
b) håller sig uppdaterade på sina respektive kompetensområden och vidbehov får regelbunden vidareutbildning,och
c) kan samarbeta över kompetensområden.

Det står alltså att man ska ha kunskap nog att utföra jobbet, och att man ska ha djurskyddsutbildning. I det så ingår det ju att man ska "kunna något om djuren".

Utan att ha kollat upp de exakta ordalydelserna för vite så står det i den text du kopierat in att "Det betyder att om du inte rättat felet inom en viss tid så får du betala en straffavgift." Vid djurförbud finns väl inget kvar att rätta till, utom möjligtvis att man ger en person en viss tid att göra sig av med djuren på, och vitesbelägger det hela. Det kan ju ske om man upptäcker att en person som har djurförbud på nytt skaffat djur.

Tanken bakom vitet är att det ska vara ett ekonomiskt påtryckningsmedel. Man får ett datum då man ska ha åtgärdat felet och är det inte gjort så får man betala vitet. Gör man det i tid så är det ur världen.

Det ser ju väldigt bra ut på papper om man tolkar det så.  ; )

Om då handläggaren tex tror att en kviga är en tanig ko, så kan vi ju konstatera att alla hadläggare inte riktigt uppfyller de krav på kunskap som finns i papprena.

Eller har jag fel här

En handläggare kan aldrig ha koll på allt, det är näst intill omöjligt. Däremot så bör hen ju ha en generell kunskap och vettet att kolla upp det hen inte är säker på.

Att exakt alla handläggare är av rätt virke, och att de dessutom alltid ska göra rätt bedömning är en utopi, men en som man givetvis ska eftersträva! Att just denna handläggare missbedömer en ko behöver dock nödvändigtvis inte betyda att hen är kass på sitt jobb och olämplig ur kunskapssynpunkt.

Men han blev ju tvungen att gå till förvaltningsrätten, för att de skulle lyssna.

Har det inte gått lite långt då? Dom kan ju faktist välja att lyssna på vad djurägaren säger, och inte hitta på saker själva.

Nu har lst även överklagat till kamarrätten, att kvigan fortfarande är en ko.

Varför inte bara be om ursäkt och jobba vidare på fall där de faktist behövs.

Varför lägga ner massor av tid på att "ha rätt".

Varför spendera bondens tid med massor av papper, och få honom att känna sig ledsen och orolig.

#129 Prestige? Makt berusar!

HH