Nu vet ju ingen varför tiken dog, det känns lite som om du anklagar ägaren för något.
Varje förlossning är en risk, det gäller såväl djur som människor.

#1: Det var inte min avsikt att kasta anklagelser.

Just under sommaren verkar rastlöst folk riskera att få extra dåligt omdöme när det gäller djur – nu pratar jag inte om djurägaren i länkade artikeln – så jag passade på att använda den här dystra händelsen som en påminnelse om att det inte alltid går som man tänkt.

Kan man rädda tikens liv, så skulle nog jag göra det.

#0 Det här är en oerhört svår fråga jag själv har aldrig fött upp djur men alla förlossningar hos både människa och djur komplikationer kan uppstå frågan kan ställas ska vi sluta föda barn och djur ?

Om vi slutar föda dör både djur och mänsklighet ut vi kan inte styra universum på det viset vi får acceptera att ibland går det inte bra medan det i dom flesta fall går alldeles utmärkt och det är dom fantastiska gångerna vi får känna den där glädjen i att ett nytt liv föds.

Skulle det stå mellan tiken eller valparna jag skulle främst uppsöka en veterinär som kan avgöra vad som är bäst att människor med kunskap får se om situationen och avgöra vad som för djuret är det absolut rätta.

Eller vad som kan ha hänt om en hona avlidit det här kräver mer än enbart känslomässiga saker det kräver situation där och då vad är rätt vad är fel och vad hände det kan en obduktion avgöra lagligt.

Det är exakt vad jag menar; en dräktighet och valpning kommer alltid med en viss grad av risk.

Därför är frågan i rubriken "Är valparna värda tikens liv?", en fråga man ska ställa sig innan man parar sitt djur, inte ett skuldbeläggande i efterhand i formen "Var valparna värda tikens liv?".
Kan man inte svara "Ja" på frågan, bör man inte heller parar sitt djur.

Det här resonemanget snappade jag upp från en erfaren hunduppfödare på ett annat hundforum för närmare 20 år sedan, och även fast jag själv aldrig haft en tanke på avel av något djurslag, så har det etsat sig fast i minnet.

Efter utgången i artikeln ville jag passa på att sprida den visdomen vidare, inte för att anklaga någon i efterhand, utan för att ge en tankeställare till människor som går i tankarna "Nu under semestern har vi ju tid, skulle det inte vara gulligt med djurungar?".

#5: Jag tror vi är inne i ganska lika tänk här och ska jag svara på frågan är valparna värda tikens liv eller är kattungarna värda honans liv så blir mitt naturliga svar nej jag skulle inte kunna offra den ena för den andra där säger mitt hjärta och kärlek nej.

Det är en svår fråga som man kan vända och vrida på många gånger för visst alla älskar vi djuren både dom stora och små att få borra in näsan och gosa med dom är det finaste vi kan få men jag skulle inte kunna offra en av mina katthonor för en kull kattungar det har jag inte hjärta till.

Tack och lov är jag inte uppfödare många har sagt till mig genom åren att jag borde ägna mig åt kattuppfödning men en sån här sak skulle jag inte klara av att möta sen har jag ett problem till att skilja mig från kattungarna där är det helt enkelt stopp så nån uppfödare är inte min grej jag har inte det rätta virket för det.

Det är en bra och viktig fråga du tar upp en fråga som får oss att tänka fundera och analyserna och jag tänker som så att uppfödare eller dom som bara skaffar valpar eller andra småttingar verkligen kollar upp med veterinär klarar honorna av det eller finns det risker för honan som kan undvikas.

Det är en fråga väl värd att ställa sig själv och jag tror att alldeles för få gör det. Min erfarenhet är att många som "bara vill ta en kull" inte alls tänker på att saker kan gå snett.

Tyvärr tänker de inte heller på den ekonomiska biten när det faktiskt går snett och det behövs kostsam veterinärvård. Dystoki, eklampsi, sepsis pga. infektion i livmodern efter förlossning osv.