Rätt till tjänstledighet (utan ersättning) är en rimlig kompromiss och det har mina arbetsgivare godkänt för enstaka dagar när katten varit akut sjuk.

Har man semester kvar kan det även vara rimligt att behöva nalla på de dagarna om ledighet ska beviljas. Som djurägare är det ju viktigast ATT man får ledigt - inte om det kostar ersättning eller semesterdagar.

Ingen helt lätt fråga. Kanske ska vi börja med att definiera vad som menas med "husdjur" i så fall. Gäller det en hund eller katt kan det ju verka rimligt att stanna hemma när den är sjuk, men man torde knappast få gehör om det gäller en akvariefisk eller en vandrande pinne. Var ska vi då dra gränsen? Som sagt, inte helt lätt.

#2 Jo, det är ju så man får lösa det i praktiken i dag. Men vad som ofta framförs i debatten är att semestern behöver vi för återhämtning, och att vara hemma med ett allvarligt sjukt djur är allt annat än återhämtning.

Men rätt till obetald ledighet vore ett viktigt första steg, så att djurägare kan följa djurskyddslagen och tillse djurens behov.

För över 20 år sen hade jag med mig två moderslösa chinchilla bebisar på jobbet som skulle matas varannan timma. Jobbade natt i en reception. Fanns ingen som kunde ta mina skift den veckan. Hotade med att säga upp mig. Efter 4 dagar hade jag ledigt. Minns det fortfarande.
Ställer mig helt bakom #2.
Även om jag inte jobbar längre.

Jag tog ut semesterdagar när min ena hund blev akut sjuk och krävde veterinär dagligen pga dränage.

Jag var hemma i nästan två veckor.

Vård av barn är en annan sak eftersom barn alltid behöver någons tillsyn och inte är någons privata egendom.

Jag har alltid sparat komp för ca 40 timmar, har ännu inte behövt använda det för mer än några timmar. Ingen aning om hur det faktiskt skulle fungera att ta ut om något rejält hände så jag blir tvungen att vara hemma.
Men skönt att ha en backup som inte är semesterdagar eller obetald tid.

Jag tycker ett sjukt djur ej ska vara hemma själv. Men inte alla kan ta ledigt.

Homeoffice går för vissa yrken, i andra fall måste man överväga att be vänner och släkt om hjälp. Tänker att detta är något man ska veta INNAN man skaffar djur: Vad är mitt hjälpnätverk om djuret blir sjukt? Vem har allt möjlighet att ta hand om det ifall jag absolut inte kan utan att riskera mitt jobb (jobb = inkomst = relevant för djuret och inte alltid lätt att byta eller säga upp sig beroende på hur ens finansella situation ser ut)?

Har man ingen lösning på problemet bör man kanske överväga att vara djurvakt eller hjälpa på djurhem till en början.

Har man ett djur redan men saknar andra som kan hjälpa så är viktigast att man på något vis får ledigt eller kan vara hemma och vårda djuret.