Välj inte Djurdoktorn…

På Ulltuna Djursjukhus finns en veterinär som heter Lotta minns inte efternamnet. Hon är väldigt bra och kunnig på smådjur har varir marsvinsuppfödare.

Annars har du ju Mälardalens smådjursklinik inte alltför långt bort. Där jobbar Marianne Tornvall, och hon är riktigt duktig på de mer "ovanliga" sällskapsdjure, dvs. vi som har annat än hund och katt :) Antar att övrig personal där inte är dåliga de heller, men personligen har jag bara koll på M eftersom hon är en av de bästa veterinärerna (den bäste?) på mitt husdjur i dagsläget.

Kanske skulle skriva att det är degus jag har :P.
Vet att det ska finnas en klinik i Sthlm som specialiserat sig på exotiska djur så dit kan man ju åka om det skulle vara något som en allmänveterinär inte har kolla på. Men vore ju bra om man kunde snabbt och lätt ta sig till en veterinär i ens närhet om det skulle vara något akut!

Djurdoktorn ligger närmast mig och det står på deras hemsida att de behandlar bl.a degusar….vad är det för fel på dem?

Tack för era tips! Ultuna är väl det jag har tänkt i första hand också, är ju trots allt ett universitetsdjursjukhus så de borde vara bra och uppdaterade gällande forskning osv tänker jag!

#3 Jag vill inte ta allt i ett öppet forum men felbehandlingar, en intensiv lobbing för att köpa hennes egna inte helt vetenskapligt ihopvispade huskurer och en tendens att överbehandla djur som hade mått bättre av att få somna in. Jag är inte nöjd med dem och jag vet många som känt sig lurade på pengar där och i övrigt varit missnöjda med vården. Tråkigt.

Ulltuna är däremot jättebra tycker jag även Ekeby kan jag tänka mig om det kniper. Vi bor ju tydligen i samma område ;-) så de längre bort har jag ingen koll på men det kan väl finnas guldkorn bland dem också.

#4 Men det kan väl inte vara lagligt att en leg. veterinär skriver ut recept på saker som det inte finns vetenskapliga belägg för att de funkar som behandling? Jag var tvungen att ta min ena degu dit idag då ingen annan hade tid att ta emot henne samma dag. Hon hade diarré och var jättehängig så jag vågade inte avvakta. Fick någon näringslösning (som djurdoktorn själva tillverkat) + något som hette Baytril. Jag har nu inte råd att ta henne till en annan veterinär men jag blir ju sjukt nojig…

#5 Enligt gällande lagtext ska den som tillhör djurhälsopersonal behndla djur utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, men alternativmedicinsk behandling på djur är inte jätteovanligt, om inte annat bland egenutnämnda behandlare. Jag har inte själv stött på det men det finns ju de som hävdar att veterinärer behandlar med homeopatika, och det är absoluit inte vetenskap eller beprövad erfarenhet. Å andra sidan så har jordbruksverket i ett yttrande där man vill se över och reglera den här typen av behandlingar, om inte annat för alla de icke-veterinärer som använder alternativbehandlingar på djur som pluppar upp överallt.

Baytril är en vanlig typ av antibiotika. Den egentillverkade näringslösningen kan ju faktiskt vara en vettig sak (beroende på innehåll kontra djurets symptom). Hoppas din degu piggar på sig!

#6 Det kan ju vara så att hon kan sin sak och utvecklat egna grejer som hon anser är bättre. Exempelvis för degus finns nästan inget på marknaden då detta är ett ganska ovanligt sällskapsdjur och man får istället hoppas på att motsvarande läkemedel för närsläktade arter funkar. Men jag fick lite samma känsla som #3 beskriver. Gick till en annan veterinär för ett andra utlåtande (då hon inte hade blivit bättre framåt kvällen och jag befarade att hon var nära döden) och har nu fått andra läkemedel samt en vätskeinjektion under nacken och hon har piggnat till rejält! Väldigt skönt då jag ett tag trodde att hon inte skulle överleva…och nu har jag hittat en veterinär som jag känner att jag kan lita på :). Det blev en DYR erfarenhet dock, men så värt det för jag tror det var främst den där vätskeinjektionen som räddade henne liv!

#7 Jag talar inte om egna grejer som hon utvecklat som fungerar bätte, du verkar inte veta vad du fått så det kan ju lika gärna vara en vätskeersättning/näringslösning, dvs. vatten med salt, mineraler och socker. Inget hokus pokus med det :)

Däremot så behöver ett djur ofta subkutan uppvätskning (spruta i nacken) om det är illa däran, att inta det oralt kan ta för lång tid, för att inte tala om att det kan vara svårt att ens få i dem det.

#8 Ja hon var riktigt illa däran så det var ju tur jag tog henne till en annan veterinär som gav henne vätska subkutant på en gång.

Du verkar kunnig om djursjukvård och något som jag tyckte var underligt var att den första veterinären tog ett träckprov som hon färgade för att se att där var mycket bakterier. Men är detta inte onödigt egentligen? Alltså det är ju normalt att det är mycket bakterier i träck och tarmar, det som är intressant är väl snarare att se om det finns en specifik stam som tagit över och det blivit rubbning i tarmfloran? Eller finns det något annat hon kunnat få ut av ett så snabbt test? Jag har själv tagit lite kurser i mikrobiologi (dock ett tag sen) och då tog det inte direkt 10 min att odla fram bakterier för att sedan göra massa tester för att artbestämma.

#9 Jag vet inte alls. Tänker som du, det finns ju massor av bakterier i normalfallet, det enda snabbtest jag spontant kan tänka mig att man kan ha nytta av är väl om man har något som reagerar på en specifik stam/annat främmande ämne eller parasiter. Men så är jag inte veterinär heller :)

Per Eksell i Örbyhus är allmänkunnig och det han inte vet tar han reda på.

Är rakt fram och tänker på djurets bästa före ägaren, experimenterar inte om han inte tror på det själv.

Kan starkt rekomendera honom!

#11 Det låter ju kanon! Jag respekterar sånt starkt! Tack för tipset :)