Helt rätt de djurägare som missköter sina djur och får dessa omhändertagna efter beslut av Länsstyrelsen skall självklart så för kalaset själva. Detta oberoende om det rör sig om förvaring (som inte bara rör matkostnader), veterinärkostnader inkl. avlivning osv. Framför allt om det rör sig om uppenbara brott mot djurskyddslagen.

#1 Det handlade inte om det!!

Självklart handlar det om det. Samtliag ex. som nämns i de "granskningar" du länkar till är ex. på personer som har misskött sina djur. Men istället för att peka på detta försöker man svartmåla de djurskyddsinspektörer som sköter arbetet, polisen som efter beslut av Lst har ansvar för omhändertagna djur och de förvaringsplatser som dessa misskötta djur förs till runt om i landet.

Det är inte djurskyddshandläggarna som beslutar om avlivning. De beslutar om omhändertagande sen är det polisen som verkställer och tar beslut om vad som ska göras med djuret (avlivning, omplacering etc). Jag ser inte att de där sidorna du länkar till har någon substans alls, utan verkar (som kent2 skriver) vara skrivna av personer som fått förelägganden/avslag av länsstyrelsen och nu är bittra. Exempelvis den första "granskningen" du länkar till verkar vara skrivet av någon med katthem som fått avslag på sin tillståndsansökan alt. fått förelägganden om brister som de måste åtgärda. För att få djurförbud måste det finnas en god anledning då alla djurägare har rätt till rättelse, om inte tillståndet hos djuren är så allvarliga att det kräver omhändertagande (dvs grov försummelse). Sen kan man klart ha åsikter om ribban för djurskyddet är tillräckligt högt eller att vissa paragrafer är onödiga osv, men det är inget som djurskyddshandläggare bestämmer. Deras jobb är att kontrollera så att djurägare följer gällande lagstiftning.

#3 och #4 jag tror att ni missat poängen helt här.

Det finns massor av fall där det finns anledning att göra som polis/länstyrelse gör. Inspektion-omhändertagning-avlivning.

Men det det finns även massor av fall där polis/länstyrelse gör hur de vill efter eget huvud, och som pga det blir helt fel. Nu är det tyvärr så att varken polis eller länstyrelse någonsin kommer att erkänna att det har blivit fel någonstans, utan tjurskalligt håller på deras version för att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Det är DOM fallen som borde granskas.

För övrigt så dömmer inspektörer inte i djurens välbefinnande, utan dömmer efter regler som i grunden inte är bra.

Som bäddat för problem……

Även: ska man ha regler och omhändertagning av djur i sverige, så MÅSTE man även ha plats, vård och pengar för att ta hand om och förvara dessa omhändertagna djur, och som det är idag finns det INTE det.

I de flesta fall säger polisen bara att det inte är deras problem, när man ringer och säger att man har ett upphittat djur. Vilket upphittade djur faktiskt är. Bästa sättet att få dem att göra sitt jobb är att åka med den till en polisstation, uppge var och när man hittat djuret, och sedan gå därifrån. Tyvärr tror jag att många sådana djur bara blir avlivade.

Polisen har inte ens en egen rubrik för levande djur, utan de faller under "upphittat/bortappat" bland mobiltelefoner och bilar m.m. Detta gör att det nästan är omöjligt att sätta ihop 1 + 1, dvs den bortappade hunden i en kommun, hör ihop med den funna hunden i grannkommunen.

Det finns/fanns ett klipp på youtube om några poliser som lyckades vådasjuka en lös hund flera gånger innan den till slut dog.

Systemet fungerar inte, ingen vill ta tag i det och ingen kommer att säga att det blev fel.

Till de som tror att systemet fungerar kan jag varmt rekomendera boken "Vi har avlivat din häst, den ligger under presenningen" ISBN: 9789186407995

Man kan inte bara hitta på regler utan att tro att det kommer att få konsekvenser. Har man regler så bör den som kontrollerar om reglerna uppföljs först exakt veta vad det är den gör, vid ett omhändertagande bör den som fångar in djuren veta exakt vad den gör, en veterinärundersökning bör göras snarast (tror jag inte sker idag), den som sedan tar hand om djuret bör uppfylla reglerna och veta exakt vad den gör, avlivning ska vara i samråd med kunnig inspektör, kunnig polis, kunnig veterinär, kunnig förvarare (djurskötaren) samt ägaren.

Som det är idag kan inspektörerna på tumstocken och kännsla, poliserna gå på hoppet om att det nog blir bra (fast de igentligen inte har en anning om vad de gör, då djur inte är deras grej), undantag från reglerna ges till de som "förvarar" djuren, och ägaren har inte ett skit att säga till om.

Hur djuret mår, glömde man att fråga.

Ska reglerna nu även bli ännu strängare, måste man börja jobba i rätt ände.

Bygg djurförvaringar och anställ kunnig personal, hitta kuniga veterinärer, utbilda flera djurpoliser, ha en bättre dialog med ägarna.

Anklaga inte okunniga ägare, hjälp dem.

Känns idag som om att: om de inte hittar fel, har de inte gjort sitt jobb.

Sikta på att åka på flera fall, och lämna tumstocken hemma. Jobba på att hitta de stora fallen, istället för att leta fel och lägga ner massor av tid hos de som bara har små brister.

Haha intressant tråd..

Måste bara poängtera att de inte ens kan något om djur. Jag höll på att få världens problem över en råtta. Min kompis 10 åriga tjej som var på plats började ju asgarva och fick rätta kontrollanterna om att det var en rex råtta pälsen skulle se ut så. Och den var vergkligen inte sjuk.
Visst kan de inte lära sig om allt. Men de borde verkligen få lite mer utbildning på skillnaden av krullig päls och sjukt djur.

Håller med att de bör gå på de grovare fallen. Speciellt där de som har djurförbud ändå fortsätter hålla djur. Sätter upp byggnader med kunnig personal, där de kan hålla djuren de omhändertar.

Polisen här i västerås omhändertog 8 råttor från ett vanvård hem. Polisen åkte dit. Omhändertog. Sedan då. Jo han hade ingen som kunde ta hand om dom. Ägaren hade inte överlåtit dom. Polisen tänkte bara avliva rakt av utan att ge ägaren en chans ens. Det pga att ingen kunde ta hand om råttorna han omhändertagit.
Han själv försökte med att hålla råttorna i sin mammas garage som bodde här i stan. Han frågade katthemmet om de kunde ta hand om råttorna. Men de letade upp mig från råtthjälpen och de kom hit. Innan de skulle ha kommit hit så skulle de ha "varit hos veterinären" där ena blev avlivad för den hade så uselt skick.
Men jag fick ju åka akut dagen efter med dom til veterinären. För polisens så kallade veterinär hade inte ens sett att de var halv uppätna av ohyra. Ena honan var en vecka från att föa och hade själv en sådan undervikt att hon mest troligt hade dött om inte hjälp kommit. Flera TOK rosslade och inte ens medicin eller ens recept på medicin fick de med.
Skönt för råttorna att de kom därifrån. Men lite mer tanke bakom omhändertagning bör det finnas. De kan ju inte hålla alla djur i hans mammas garage :-P

Det kan utbildas hur mycket folk som helst som ska kunna det här med djur, djurhållning och lagar. Det hjälper inte när Länsstyrelsens resurser likt förbannat inte utökas för att djurskyddet ska förbättras. Varje år utexamineras vad kan det vara… 30 st studenter från etik- och djurskyddsprogrammet i Skara samt hundratals biologer med relevant utbildning. Vad gör det när Länsstyrelsen inte får pengar från regeringen att anställa folk för? Jordbruksministerns lösning på hemlösa katter är att skjuta dem alla och där sätter dagens regering ribban för hur mycket som ska satsas på djurskydd.

Vill vi få statliga djurhem och fler djurskyddsinspektörer samt poliser som riktar in sig på djurskydd krävs först och främst en ny regering.

Så du menar att det finns politiker som kan något om djur?

Som tur var lades den myndighet som riktigt klantade till det ang djurfrågor ner.

Vi får väll hoppas på att dom kan förstå att dom måste börja i rätt ända. Det går inte bara att bötfälla folk m.m. man måste även ta hand om djuren i frågan. Vad jag vet finns inget parti med sådan politik.

Det spelar ingen roll i hur många som är utbildade i etik och biologi som man sedan anställer, om de sedan följer en lagstifftning som är dålig. DET främjar inte djuren.

Sällskapsdjuren är en så otoligt liten del, och i Stockholm med sinna nya djurpoliser, är det ju vi som får betala notan. Vet folk ens vad det kommer att landa på bara i år pga "feltänk".

#10 Under 2010 utfördes en tredjedel av alla djurskyddskontroller på sällskapsdjurshållare. Med tanke på att det baseras på anmälningsärenden och ett par 16§ tillstånd jämfört med de rutinkontroller lantbruket tex har så tycker inte jag att det är en "otroligt liten del".

#11 Ja ok ganska många kanske. 1400. 90% av dessa var hund, katt och kanin.

Av dessa var 31% befogade, dvs allvarliga?

Brådskande åtgärder gjordes på 9 %.

Vad är då tanken att de ska göra av alla djur de planerar att omhänderta?

Stockholms djurpoliser har ju gått ut och sagt att de tänker "sätta dit flera", men jag ser inga planer på att bygga förvaringar åt dessa. Vad har du hört?

Nyfiken ; )

#11 Är det ditt examensarbete?

#12 Vart får du siffran 1400 från? Den har inte jag sett någonstans nämligen. Du verkar ha fått fram helt andra siffror än jag fått på samma område, eller gäller dina bara sthlm?

Majoriteten av sällskapsdjursärendena gäller hund och/eller katt ja, men exakt hur mycket går inte att säga, det finns ingen sådan statistik i dagsläget.

Har inte alls hängt med i vad som händer och skr kring stockholms djurpoliser, där verkar du ha mer på fötterna än jag. Det enda jag ville ha sagt var att det inte alls är "otroligt lite" så som du hävdade.

#13 Vad syftar du på? Mitt exjobb handlade om djurskyddskontroller av sällskapsdjur ja, men snarare med fokus på hur hjälpmedlen skulle kunna förbättras till förmån för de sällskapsdjur som inte är hund och/eller katt.

#14 Eftersom SJV inte särredovisar just sällskapsdjurskontroller är det enda stället där 1/# nämns ”Djurskyddskontroll av sällskapsdjur som
omfattas av saknr. L80”. Jag kanske borde skrivit det i inlägget :)

När det gäller siffran 1400 kan inte detta vara en siffra för Stockholm eftersom det endast gjordes 946 kontroller där 2010. troligtvis rör det sig istället om det totala antal föreläggande som gavs dvs 1452st (hela Sverige). Observera då att detta berör antalet föreläggnade och itne har med omhändertagande, som var 970st varav 276 i Stockholms län, att göra. Dock är det så att kvoten kontoller/omhändertagande är högre i Stockholm än i något annat län i Sverige. Om detta däremot påverkas av att det rör sig om §32 omhändertagande beslutade av polismyndigheten täljer dock inte statistiken. Oberoende av vilket så är det inte, varken Lst´s eller polisens uppgift att bygga särskilda förvaringsplatser utan istället utnyttjar man uppställningsplatser som finns att tillgå i länen på ägarens bekostnad, är det brist på sådana får man helt enkelt titta sig omkring i angränsande län alt. fatta fler beslut om avlivning eller försäljning.

#15 Ah, nu är jag med igen. Nej, offentligt redovisar de inte djurslagsspecifika kontroller, så siffran kommer mycket riktigt från det material jag fick ta del av för mitt examensarbete :)

Jag finner siffran 1452 under "antal beslut enligt 26 § djurskyddslagen" för hela Sverige under 2010.. Fast jag antar att vi inte kikar på samma ställe eftersom du även har info om sthlms siffror, dessa vet jag inte på stående höftkula vart de finns :)

De finns bl.a här: http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2011/Kopia av 2010 lansvis sammanställning aktuell.xls

Hum, jag får inte länken att fungera. Är den fel eller är jag för dum för att få den att leda mig dit jag vill? :P

Nu bör den funka.

http://www.lansstyrelsen.se/vastmanland/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2011/Kopia%20av%202010%20lansvis%20sammanst%C3%A4llning%20aktuell.xls

alt använd html versionen

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:h5v2zPrgJJgJ:www.lansstyrelsen.se/vastmanland/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2011/Kopia%2520av%25202010%2520lansvis%2520sammanst%C3%A4llning%2520aktuell.xls+djurskyddskontrollen%2B2010&cd=3&hl=sv&ct=clnk&gl=se&client=firefox-a

Tack! Det var för mig nya siffror :)

Nu är det jag som måste be om ursäkt. Jag kollade inte minna källhänvisningar ordentligt (slarv av mig) så dom siffror jag nämnde i inlägg #12 är helt fel.

ursäkta för det.

Jo, jag vet att man "hittar" ställen att förvara omhändertagna djur. Att sedan låta djuren sitta där i månader tills dess att dom kanske får djuret sålt, kostar massor av pengar. Att låta dem sköta den delen också (leta plats att sätta djuren, försäljning m.m.) är ett otroligt extrajobb som dom borde lägga på en annan del av djurskyddet som kan sådant. Sen kostar det otroligt mycket pengar på detta sätt och djuren kommer inte under ordentlig veterinärvård.

Att fakturera ägaren är helt galet, då Lst inte igentligen verkar har tid med nästa steg.

Så ett djurskudd som inkl omhändertagande, bör ha resurser för det.

Men nu ligger ju inte varken ansvaret att hitta eller sälja djuren på djurskyddet utan det är en polisiär fråga, detta gäller t.ex. annonsering, bestämmande av försäljningssumma, kontakt med köpare etc. Kostnaden är i grund noll kr för samhället utan det är ägaren som är ansvarig för de kostnader som uppkommer, inkl. ev veterinäravgifter. Däremot är det Lst som är beslutande i frågan om djuret skall säljas, överlåtas eller avlivas. Beslutet ska ske ske skyndsamt och utredning skall inkl. saker som värdering, kondition, möjligheter att klara omställning till ny livsmiljö. Detta beslut är självklart något som ägaren ska ha möjlighet att yttra sig över och där det finns möjligheter till överklagande, detta i sin tur gör att det i bland kan ta tid något som alltså är ett måste för rättssäkerheten.

Resurserna finna alltså det gäller bara att utnyttja dessa. Om det sedan innebär att ägaren åker på 1000:-tals kronor är detta enligt mig bara positivt då det självklart ska kosta att missköta sina djur.

#23

Tyvärr faller kostnaden för omhändertagna djur ofta på samhället eftersom djurägarna ofta är oförmögna att betala. När så inte den tidigare djurägaren kan betala blir det polisen som får betala. Så tyvärr, allt för ofta är omhändertaganden av djur kostsamma för samhället.

I de fall en ägare är oförmögen att betala faller självklart kostnanden på det allmänna i första hand (eftersom det förskotteras). Men detta innebär inte att samhället får stå för fiolerna i slutändan utan istället uppstår det en skuld som ska regleras och i sista hand blir det fråga om utmätning. Men visst det kan finnas fall där det inte finns utmätbara tillgångar och då faller kostnaden på skattebetalarna. Detta innebär dock inte att det något som påverkar djurskyddet eftersom det är olika myndigheter som har ansvaret.

Dock finns det ett problem med övergivna och upphittade djur där man inte kan hitta ägare, något som framförallt gäller hundar. Men det är en fråga som faller utanför djurskyddslagstifningen.

#25

Hur menar du att det inte påverkar djurskyddet eftersom det är olika myndigheter inblandade? Om polisen allt för ofta får betala för att de verkställer Lst beslut riskerar det självklart att påverka hur polisen agerar framöver. Hur/om de placerar ut djur på tex. pensionat. Om de tar emot upphittade djur som lämnas in (i dagsläget tar de väl i princip bara emot upphittade hundar). Jag tror ju inte att polisen tilldelas särskilt mycket pengar för att täcka upp för kostnaderna de får i djurskyddsärenden.

Polisens kostnader och Lst´s kostnader är två helt skilda saker, det är inte ens samma utgiftsområde. Detta betyder t.ex. att de kostnader som kan uppstå för polisen pga av §31-32 omhändertagande inte påverkar djurskyddet. Inte heller påverkas polisens agerande eftersom denna styrs av gällande lagstiftning. När det speciellt gäller upphittade djur är det polisens uppgift i samtliga fall och har inte med djurskydd att göra. Inte heller har de kostnader som bl.a uppstår när det gäller övergivna djur eller t.ex. löspringade eller förvildade katter något med djurskyddet att göra.

Lst tar ju ibland ansvar för delar av försäljningen av omhändertagna djur, vilket kostar pengar.

Polisen vill inte ha med djur att göra igentligen och avlivar djur som man inte  vet vad man ska sätta.

Det verkar inte finnas några regler om veterinärvård av omhändertagna djur.

ID märkningar tas inte med i handlingarna av omhändertagna djur.

Lst har anortnat förvaringa av omhändertagna djur, som inte uppfyller L80.

Så med andra ord finns inget "direkt bra" djurskydd för upphittade / borttappade eller omhändertagna djur?

Vi ställer krav på ägaren och omhändertar djur där det finns stora och allvarliga brister som inte uppfyller de kraven, men så finns det inga krav på att djuren ska få det bättre efter omhändertagandet.

Och det kallar vi i Sverige för ett bra djurskydd.

Så ett par frågor, står polisen utanför alla djurskyddslagar, eller måste de leva upp till dem? Får de avliva upphittade djur inom 3 månader? Veterinärbesiktigas alla omhändertagna djur av polisen?

#28 Eftersom polisen "bara" verkställer Lst beslut veterinärbesiktar inte de. Det finns inte heller någon regel om hur länge de måste vänta innan de får avliva. Om Lst beslutar att djuren ska omhändertas och omplaceras eller avlivas gör polisen som de vill. Katter som lämnas in som hittegods lyder dock under hittegodslagen fram tills Lst blandas in och tar ett beslut, om de blandas in.

Länsstyrelsen har inget ansvar för försäljningen av djur mer än i själva beslutet. Detta styrs av §34 i djurskyddslagen.

Polisen i sin tur har inte rätt att besluta om avlivning av omhändertagna djur, även detta styrs av §34.

Regler för veterinärvård styrs av samma regler som för övriga djur, dvs av djurskyddslagens §9.

Ev ID-märkningar tas med i handlingarna när det gäller omhändertagande av djur  något som framgår av själva beslutet om detta är känt. Rör det sig om flertalet djur t.ex. alla katter på en viss adress så behöver det dock inte framgå i beslutet, utan då .

Lst anordnar ingen förvaring av omhändertagna djur. Detta ansvar ligger som jag tidigare skrivet på polismyndigheten.

Upphittade eller borttappade djur har inget med djurskydd att göra, det är helt andra lagar som styr detta. Däremot gäller djurskyddslagstiftning i sig för hållande och skötsel av djuren.

Ja de får avliva upphittade djur efter 3 månader och även betydligt tidigare t.ex. efter 10 dagar när det gäller hund.

Veterinärbesiktning av omhändertagna djur är inte polisens ansvar. Det ligger i utredningsansvaret för vad som ska hända med djuret.

#29 De blandas inte in. Det ska också tilläggas att övergivna eller förvildare katter inte heller räknas som hittegods.

Ju mer jag blir insatt i detta, ju mer inser jag att djurskyddet i Sverige verkligen är en katasrof, en total soppa som inte blir bättre av att tyckar som inte har tillräckligt med kunskap får skapa lagar efter eget huvud.

Nog om det.

Enligt hur du har beskrivit hur ansvaret ligger, skyldigheter och laguppbygnader, så kan jag på rak arm säga att jag många gånger har upplevt det anorlunda.

Så några frågor till om du inte misstycker, Får polisen avliva djur samma dag det hittades, även om det är ett Cites-A djur? Får polisen säga att det inte är deras jobb att ta hand om upphittade djur när man ringer? Förvaringa av djur som omhändertagist får alltså inte sitta i mindre burar än tex L80 om inte det finns specifika skäl tex sjukdom? Måste polisen ha en Chip läsare?

Ja, självklart får de avliva dessa djur på samma sätt som de får avliva andra arter. Dock kräver detta att det uppfyller de regelverk som finns.

Ja, eftersom det inte är polisens uppgift att t.ex. ta hand om alla övergivna djur.

I grund gäller att djuren ska förvaras enligt de regler som finns i djurskyddslagen, djurskyddsförordningen samt i gällande föreskrifter. Detta betyder att det inte specifikt behöver vara enligt L80.

Nej varje polis eller polisstation måste inte ha chipläsare. Dock är de allmänna råden att polisen ska kolla efter öron- eller chipmärkning när det gäller sällskapsdjur.

Vems uppgift är det att ta hand om alla övergivna djur?

Så alla bortsprungna hundar som inte har öronmärkning, skyddas inte av någon lag?

Alla bortflugna fåglar, kanske avlivas när de kommer in då de inte vet vart de ska göra av dem?

Är det Svenska djurskyddet SÅ dåligt?

Vist att jag viste att det var dåligt, men inte så här dåligt.

I minna ögon finns det enkelt massor av åtgärder för att öka Sveriges djurskydd, för om vi inte värnar om djuren, varför har vi då dessa dumma lagar?

Ur djurskyddssynpunkt egentligen ingen vilket också är anledningen till att det är en av frågorna i Dir. 2009:57.

Läs vad jag skrivet en gång till. För hundar utan ägare gäller 10 dagar sedan tillfaller djuret staten som sedan beslutar var som sker med djuret.

Fåglar kan mycket väl avlivas direkt, det beror på art, skador osv. Om däremot ett upphittat djur lämnas in hanteras och det kan anses ha ägare (t.ex. undulat, papegoja osv) gäller de vanliga reglerna för hittegods. I de flesta fall däremot kommer det inte in några av den enkla anledningen att upphittaren inte kan fånga dem.

Nej det är mycket bra.

Problemet är att du helt saknar kunskap om vad djurskyddet innebär. Du blandar friskt och saknar rudimentär kunspa om vilka lagar och regler som gäller.

Jag tycker att det verkar som att du är väldigt insatt i detta, så det är väldigt trevligt att få svar på ett gäng frågetecken. Tack för det.  : )

Jag må vara sämmre på hur reglerna är uppbygda, men jag har många negativa erfarenheter av djurskyddet i praktiken. Här är några.

Ett djur jag lämnade in till polisen avlivades direkt. Djuret fick inte en chans. Så det hadde varit bätre att själa det. Men å andra sidan fastnar inte detta i statisitken då. Problemet med upphittade/försvunna/dumpade djur är nog bra mycket större än vad som syns. Jag undrar hur många som varje år blir anmälda för att ha dumpat ett djur.

En hund jag hittade fick jag bli sittande med då polisen inte kunde ta hand om den. Det tog 8 tim för dem att lista ut att den hunden jag hittat hörde ihop med den hunden som var försvunnen (det var ca en halvtimme mellan våra anmälningar) för att ägaren stod skriven i en annan komun.

Hoppas att de för djurens skull startar en egen grupp för försvunna djur, i polisens dator.

Vid tre fall av rådjur som blivit påkört, fanns det i två av fallen ingen som kom och gjorde eftersök och i ett fall frågade polisen om jag kunde vända och kolla hur det gick, för dom hadde inte tid.

Hundstallarna är fulla av hundar som polisen omhändertagit, så nu har anledningen till att stallarna finns förändrats.

Kor, höns, grisar och andra "ät djur", bor trångt, stressigt och är avlade på ett sådant sätt att de blir "sjuka". Reglerna kring sällskapsdjuren ser dock helt plötsligt ut som om de var till människor.

Man pratar bla om att göra om reglerna för papegojburerna, så att de ska vara så stora som 30 kvm och tre meter höga. Detta skulle tyvärr inebära avlivning för min papegoja.

Tanken med ett djurskydd är nog bra, men jag ser inte att de bryr sig om djuren, utan om reglerna. Det spelar i minna ögon ingen roll i hur många regler man skapar, om inte djuren (indeviden) är i fokus.

Om jag nu har missat vad djurskyddet innebär, snälla berätta det för mig.

Du måste vara mer specifik, vad ar det för djur, hade det skador osv.

Övergivna djur är ett stort problem, det är därför detta finns med i den utredning som förhoppningsvis ska leda till ändringar i djurskyddslagen.

Att du får bli sittande med en hund är självklart ett problem, men det är inte en fråga som rör djurskydd. Däremot är 8h timmar för att hitta en matchning mot anmälningar inte en lång tid.

Det finns redan ett system, dock är det med detta som med andra system att det tar tid för synkning osv.

När det gäller viltolyckor är detta heller inte en fråga som rör djurskydd. Den som kör på djuret är skyldig att anmäla detta (för vissa djurslag). Om det alltså var du som körde på dessa rådjur är det du som ska vända, markera och sedan göra en polisanmälan. Däremot behöver inte polisen själva åka ut. Är rådjuret dött gör man ofta inte mer än meddelar jakträttsinnehavaren, är det skadat finns det egentligen inget krav på eftersök.

Omhändertagande av hundar är ett problem och ett dyrt sådant, dock är det fortfarande i majoriteten av fallen inte en fråga om djurskydd. Enklast vore om man helt enkelt avlivade djur som tillfaller staten.

Det är stor skillnad mellan traditionella lantbruksdjur och sällskapsdjur, krav som är berättigade i många fall och diskuterbara i andra. Dock är det i grund samma regler som ska uppfyllas nämnligen vad som står i djurskyddslagstiftningen.

När det gäller burfåglar tror jag inte att det blir en författningsändring som kommer att innebära att man i slutändan har samma regler i L80 som för L108. Exakt hur den kommer att se ut är det däremot ingen som vet och om reglerna ändras så som du skriver kommer det att finnas dispansmöjligheter.

Du blandar ihop djurskyddslagstiftning, jaktlagstiftning, brottsbalk och andra lagar i en enda röra. Detta är helt olika regelverk som inte kan bakas till en kaka utan man måste titta på de olika delarna. Som ex. kan vi ta omhändertagande av djur som styrs av viss lagstiftning, upphittade djur styrs av en annan och hantering av vilda djur av tredje.