Fy 👿😈! De borde bli polisanmälda!

#1 Vittnet borde ju kunna beskriva barnet.

#0: [Censurerad lång harang av fula ord] 🤬🤬🤬

En gång när jag och min hund stod och pratade med ett par av barnen som bor här på gården så började plötsligt minstingen i gänget, kanske 5-6år gammal, att sparka på min hunds bakben. När jag säger "sparka" så menar jag verkligen sparka, inte dutta eller peta, han tog i som att han skulle kicka iväg en frispark på fotbollsplanen. Det bara svartnade för ögonen på mig och jag skällde ut ungen efter noter. Hans föräldrar stod en bit bort och när lillgrabben sprang dit följde jag efter och berättade vad som hänt. Jag vet inte vad jag hade väntat mig men allt jag fick var en totalt likgiltig blick och en axelryckning.

Ska tillägga att min hund var en irländsk varghund. Över 90-strecket i både cm i mankhöjd och kg i vikt. Tur i oturen var han en otroligt snäll kille (irländarna kallas för 'snälla jättar' av en anledning) men tänk om han reagerat på reflex, vänt sig om och huggit barnet? Bettet hade då troligen hamnat i ansikte/huvud.

Jag tänker inte läsa artikeln, då mår jag bara för dåligt över vilka hittar inget tillräckligt starkt ord det finns!!!!!!!!!!!! 👿 Jag HATAR sådana personer!!! Och jag kan inte låta bli att undra, vad kommer det bli av det barnet i framtiden?

När det är barn som gör så här är det ju egentligen föräldrarnas ansvar, och jag blir så galet upprörd när dessa inte bryr sig ett skit om det.

Just djur, särskilt husdjur som är beroende av oss människor, bryr jag mig väldigt mycket om. Och sånt här…! Om jag skulle hamna i en sådan situation som Herveaux, eller om min katt skulle komma hem med en avdragen svans, så kan jag inte ta ansvar för vad jag skulle göra. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag skulle göra, och jag är inte säker på att jag vill veta det. Och jag hoppas att jag aldrig behöver få reda på det heller.

Tänker inte skriva vad jag tänker just nu, då blir jag utslängd från siten …🤬

#5: Känner med dig. 🤬🤐

#5. Jag säger detsamma. Skriver jag vad jag tycker så åker jag ut också!😈😈😈

Om föräldrarna inte bryr sig så är det högst anmärkningsvärt.

Barnet är det mer tveksamt om man kan "lägga ansvar" på. Det hänger lite på barnets ålder, förmåga till impulskontroll etc.

Kort sagt: alla barn har (ännu inte) förmågan att göra rätt, och har (ännu) inte förmågan att se konsekvenserna av sitt handlande.

Det är lätt att betrakta sådant här som t.ex. brist på fostran men det kan också vara en effekt av brist på just förmågor hos barnet, och om att hjärnan utvecklas successivt (och kan utvecklas i olika takt, och i olika delar, hos olika barn).