Borde det inte finnas en lag om att alla gårdar som håller djur (i lite större skala åtminstone) måste ta emot studiebesök utifrån ett visst antal gånger om året? Och visa hela verksamheten, alltså inte bara valda delar? Säg att de tar emot en grupp (skolklass, dagisgrupp, hembygdsförening, pensionärsförening eller vad som helst) varje månad - då skulle det bli svårt att dölja eventuella missförhållanden. Men det kanske faller på risk för smitta?

Olle

Ja, tänk vad bra om man kunde få till någon sådan lösning.

I dagsläget så är det ju Länsstyrelserna som har att göra kontroller.

Det görs både planerade kontroller och kontroller ifall anmälningar börjar trilla in. Djurskyddskontrollerna ska vara riskbaserade, och baseras då bl a på bondens historik hos länsstyrelsen, vilket djurslag hen innehar o.s.v.

Ett mål är att minst 10% av landets livsmedelsproducenter med djur ska få kontroll varje år. Det innebär att varje gård i snitt kontrolleras vart tionde år… Och på tio år kan det förstås hinna hända mycket på en gård…

Till detta kommer privata regelverk, d.v.s. bonden kan vara ansluten till KRAV, Arlagården, Svensk fågel eller liknande, som också har kontrollverksamhet.

Men visst skulle det behöva vara mer insyn från (när-)samhällets/allmänhetens sida. Eller om man kunde få till ett fungerande samarbete med djurrättsorganisationer, som också gjorde någon form av besök/inspektioner…

Tyvärr tror jag knappast att bönderna skulle vilja samarbeta med djurskydds- eller djurrättsorganisationer. Däremot tror jag mycket på att regelbundet öppna verksamheten för "vanligt folk". Vem vet om Länsstyrelsens kontrollant kanske är kompis med bonden och har överseende med "mindre brister"? Men "vanligt folk" är ofta så medvetna numera, att de snart skulle kunna upptäcka både det ena och det andra. Och så finns det kanske en och annan som är med både i hembygdsföreningen och djurskyddsföreningen…

Olle

Problemet med "vanligt folk" är väl att de sällan har koll på vad lagen säger, och var gränsen går mellan vad lagen säger är OK och vad som inte är OK.

Men det är klart att de allra värsta fallen av djurmisär skulle man säkert kunna fånga upp med allmänhetens hjälp. Oklart dock hur man skulle kunna styra en regelbundet öppen verksamhet. Mår bonden tillräckligt dåligt så lär ju hen inte ta initiativet till "Öppet hus".

#0: Det är fruktansvärt 😞

jag är väldigt osäker, men jag har för mig att jag har läst eller hört något nånstans att LS skall skärpa kontrollerna av de som håller djur i större skala, inte bara nötkreatur, utan för alla som håller många djur.

#5 Hoppas det. På den utbildning jag går framhålls hela tiden bristen på resurser inom Lst och att man därför inte kan göra kontroller i den utsträckning som skulle behövas.

#6: Djuraffärer, djurparker och liknande prioriteras just pga bristen på personal och ressurser.

Problemet är att det även finns ganska många privatpersoner där djuren far illa, men det är oftast enstaka djur, så det prioriteras inte så det är sällan det händer nåhopt, trots anmälningar.

#7 Har du något stöd för att det är så?

Ett av de mål som Länsstyrelserna har är att de ska klara av att genomföra lika många normalkontroller som klagomålskontroller. Normalkontrollerna utgör de planerade riskbaserade kontrollerna. Eftersom de är planerade så kan de bara utföras hos de djurhållare man har i sina register (vilket främst är de med lantbruksdjur).

Ett annat mål som finns i den s.k. Nationella kontrollplanen är att minst 10% av de med livsmedelsproducerande djur ska ha kontroll under ett år.

När det gäller privatpersoner så kontaktas de ofta per brev i första hand, om det inte är direkt alarmerande ärenden.

#8: Jag har själv gjort anmälningar mot privatpersoner där djuren far illa. Det har inte hänt ett smack. Jag får bara besked om att de skall ta itu med det i den mån de hinner.

#9 Jag tänkte mer på prioriteringsordningen.

#10 De skall ta itu med det i den mån de hinner.

Detta svar tyder på att de prioriteringar som går före. Och det är då troligtvis att det handlar om större gårdar och djur som smugglas, eller hålls i större mängd, som man ju också har läst mycket av på sistone.

Jag tror du missförstår mig. Jag fattade det som att du menar att djurparker och zoo-affärer prioriteras framför lantbrukets djur. Men det kanske inte var det du avsåg.

Att lantbrukets djur prioriteras i någon mån framför sällskapsdjur kan stämma, utifrån det uppdrag lst har.

#2: Man hade absolut kunnat ställa större krav på de olika företagen som Arla, Kronfågel m fl att de ska göra regelbundna kontroller hos "sina" bönder. Det kostar förstås vilket även påverkar priset på de färdiga produkterna men jag tror att de har mycket att vinna på det.
Inte minst för att det ger ett fötetag väldigt dåligt anseende om det uppdagas att en bonde anknuten till tex Arla har vanskött sina djur.

#1: Att ha gården öppen för besök tar mycket tid även om det inte är varje vecka. Det är dessutom en stor säkerhetsfråga, i synnerhet när det gäller barn.
Risken för smitta finns också så jag tror inte att det är en bra väg att gå - och väldigt få bönder skulle vara positiva till detta även om de har gårdar som är skötta klanderfritt.

Undantaget gäller väl kosläpp som ger en helt felaktig bild av djurhållning. Åh, så gulligt när Rosa och hennes kompisar skuttar ut på grönbete men hur många vill följa med till eller ens tänka på slakteriet och det som händer där? Inte gulligt alls, däremot är Rosa ok att se när hon ligger förpackad i kyldisken på Ica - fast då är hon förstås inte "Rosa" längre. 😏
Sorry för delvis OT!

#0: Det är tragiskt på flera sätt - och vad har vi för samhälle som tillåter denna vanskötsel av djur och människor? Att man inte ens upptäcker att folk och deras djur lever i svår misär och att det behövs stora insatser för att hjälpa både djuren och deras ägare? 💔

#12: Jo jag menade att lantbruk, djuraffärer och djurparkers djur prioriteras framför privata sällskapsdjur, och även i viss mån uppfödare.

#14: Med tanke på att internet är som det är så kanske det är bäst att förtydliga att jag var ironisk med stycket om "kon Rosa". Det finns alltid nån som missförstår. 🙂