Förmänskligande av djur
I en annan tråd här kom det upp en diskussion om förmänskligande av djur, kanske lite ot men inte ointressant.
För att vara lite uppkäftig så skulle jag vilja påstå att det inte spelar någon roll om man ser dem som sin familj. Däremot är jag emot att se dem som utställningsobjekt och accesoarer till ägaren, typ Paris Hiltons hund. Hennes fans eller vad man ska kalla dem skaffar hund precis som hon gjort. Alltså för sin egen skull inte för djurets. Illustrerar med en bild för att visa vad jag inte gillar.
Finns en bok i bla det ämnet som heter: Barn och Djur av Maria Folke-Fichtelius
Och vad säger då dessa böcker och artiklar?
Håller med om att det är hemskt när djuren blir accessoarer. Att klä ut dom och bära runt dom i en väska istället för att hunden får gå själv.
Enda klädesplaggen jag tycker är okej är när det är av en praktisk anledning.
Annars en annan sak jag tycker är vanligt är att folk sätter sina mänskliga känslor på katter. T.ex att katter ska vara ute för hur roligt skulle det vara att vara instängd hela sitt liv? Vilket jag aldrig ens förstått mig på eftersom samma personer tycker det är okej med fåglar i bur, hundar i koppel osv.
Det här med att förmänskliga djur handlar väl om att tolka djuret efter människans beteende och behov istället för arten i fråga. Alltså att man gör saker som en människa skulle tycka om men det kanske inte är bra för just den arten. Och det kan förstått leda till problematik och i värsta fall riktig dålig djurskötsel.
Sen om man klassar djuren som en familjemedlem är väl upp till var och en. För det första måste man väl definiera vad en familjemedlem är över huvud taget. Vissa anser säkert att man måste vara en riktig biologisk familj, alltså besläktade, andra kan säkert anse att deras guldfisk är en del av familjen för den bor hemma hos dem. Så just detta är väl inget problem, det är bara hur man ser på saker och ting.
Alla arter måste respekteras för vad dom är och få rätt skötsel därefter. Det här som Emma-- tar upp är bra. Varför skulle just katten ha detta frihetsbehov och inga andra arter? Det har nog bara med människans syn på saken att göra.
Ett bra exempel på när förmänskligandet av andra art gått för långt är inom reptilhobbyn. Många nybörjare tror att dom är sociala, tycker om att springa runt i lägenheten och gosa framför tvn. Klappar man dom på huvudet så blundar dom och därför tror många att dom njuter.
Men faktum är det är precis tvärt om. En reptil har inget socialt behov, blir stressad av hantering och en lägenheten är aldeles för kall och eventuell för torr för att den ska trivas.
Även fast ägaren kanske gör detta för djurets skull så blir den ändå lidande pga dessa feltolkningar.
#4 och 5
Tackar för bra inlägg.
#5 Kunde inte sagt det bättre själv :)
Tar mig friheten att flytta det här inlägget då jag faktiskt tycker att ämnet i allra högsta grad har med sajten att göra och således inte platsar i off topic.
Paulina
Jag tycker det där med familjemedlem kan väl inte skada, inte heller att fira djurens födelsedagar och sådant som inte skadar djuret. Däremot tycker jag inte om när det går för långt, många köper ju onyttigt djuraffärs godis till sina smådjur för att "de vill väl också ha något gott ibland" fast djuren i själva verket trycker bättre om en bit morot.
En nära vän till mig resonerar tvärtom, hon tycker att jag är fruktansvärt tråkig när jag inte köper godis till mina kaniner, och själv bjuder hon sin katt på glass när han fyller år.
Det där med hundar är också väldigt överdrivet när man sätter på dem små klänningar och diamant halsband för sin egen skull. Men det konstiga är, eller det är väl kanske inte så konstigt, men att man bara gör så med små hundar, en sankt Bernads hund skulle, tror jag de flesta tycker, se urlöjlig ut i en klänning och varför gör inte en chiahua det?
#8 Godis måste inte vara onyttigt för att vara gott :) Jag är själv skitkass på att ge godis till mina illrar men tröstar mig med att de uppskattar tex möss, äggula och annat som ingår i deras kost och det kommer ju inte samma saker varje dag så för dem så fungerar det ju som "godis" på det sätt att de får något gott lite då och då.
Paulina
#9 jag menade sådant godis man köper i djuraffärer som innehåller en del socker och massa färgämnen
#10 Jo, jag förstod det. Förlåt om jag var otydlig
Menade bara att istället för det där onyttiga godiset så kan man ju ge en morot till kaninen som är mycket nyttigare och fyller en vettig funktion för djuret. Eller en äggula till illern, eller en bit torkat kött utan tillsatser till hunden/katten eller vad det nu må vara :)
Paulina
#11 jo precis, men vissa ger ju köpe godis för de tror djuren tycker det är mkt godare
#3
Den förklarar bla hur barn ser på djur som sinna vänner. Och hur de överför sinna egna kännslor till hur djuren känner.

Håller med #5
Mycket bra skrivet!

Jag tycker häller inte om när man använder dom som accesoarer. Tycker lika illa om när människor ställer ut sina hundar och låter dom ligga i en liten bur för att vänta tills det e deras tur att springa runt i en ring. Vad är det för fel på att bara ha en underbar familjevän som man ar hand om? Måste allt handla om den som är finast!
#15 Nu har jag inte kollat på mycket hundutställningar men jag tror inte jag sett en enda som fått sitta i bur.
Och sen finns det ju fördelar med utställningar. Inte bara att utsidan ska visas.
#16 Jag har bara varit på några få hundutställningar, men hundar har suttit i bur på alla utställningar jag besökt. Främst då långhåriga hundar som inte får skita ner sig innan de ska upp i ringen.
Har också sett hundar som verkligen tycker om att visa upp sig. Så helt illa tror jag inte det är med utställningar, i de fall djuren trivs alltså.
#15 Jag ser mina djur som familjemedlemmar, men jag skiljer dock på mina barn och mina djur. Så samma sak är det ju ändå inte, även om jag älskar mina husdjur.

16. När visas det om hunden e aggresiv eller inte? Det ända dommaren gör för test är att hon/han kan öppna munnen på hunden. Om man an det så är det tydligen en väldigt snäll hund.
#17 Där ser man, men det är nog inget som skadar så länge hunden rastas och får tillräckligt sällskap ändå. För det verkar ju som att dom flesta hundarna tycker det är roligt.
#18 Dom hanteras en hel del och i en sån situation som en utställning lär det märkas fort om det är en osäker hund.
Jag förmänskligar väl mina djur som så att de tillhör familjen, främst hund och katt som gärna får sova i min säng. Jag pratar med mina djur som om de vore människo-bebisar. Jag ser mig ofta som deras mamma och säger, kanske alltför ofta, till dem att "Mamma älskar dig" eller "Mamma är hemma" osv…
#20 Det tror jag ändå är väldigt vanligt :) Jag kallar mina illrar för "barn" men det behöver inte vara negativt. Det som blir knasigt är väl när det blir som ex. #5 nämner - att man behandlar djuret som om det vore en människa på det sätt att man tolkar dess beteende som mänskligt fastän det kanske inte alls har samma innebörd för ett djur. Så länge man vet att ens hund är en hund och tänker hundtankar och utför hundbeteenden så får man kalla den för vad man vill :)
Paulina
Jag förmänskligar åtminstone min hund, han är min bästa vän och vi kramas och pratar varje dag med varann.