vore fint med krav på adekvat utbildning, tycker jag.

jag tycker inte att det ska vara möjligt att gå utbildningar utan någon som helst anknytning till ämnesområdet (i detta fall: djur) och sedan få jobba med det.

utbildningsprogram som innebär att jag efter utbildningen har krav på mig att läsa till en massa mer poäng för att vara behörig till yrket tycker jag är totalt bristande logik. numera finns det utbildningsprogram som innebär lämpligt utbildningsinnehåll och direkt behörighet - använd detta och fasa ut resten.

Jag är helt inne på din linje, men å andra sidan så kanske jag kan räknas som partisk i frågan :P

Självklart ska man ha en bakgrund med djur även om de DI vi hade i komunen innan länsstyrelsen tog över knappast kan ha ägt en hamster. Varför inte utbilda bönder som lagt ner jordbruket? Är de överkvalificerade? Jag ser gärna veterinärutbildning eftersom det skulle minska många debatter och hot mot DI. De flesta djurägare hyser ändå en viss respekt mot veterinärer men föraktar DI som inte vet vad de pratar om. Vilket dessvärre var oerhört många innan länsstyrelsen tog över.

#3 Överkvalificerade vet jag inte, men de skulle behöva läsa upp en hel del för att få den kompetens de behöver. Bönder har ju (förhoppningsvis) koll på lantbruksdjur, men det är ju mer än så som ska kontrolleras.

Hur menar du att hoten mot DI skulle minska iom veterinärutbildning?

Ja, det var (är?) väldigt vanligt att miljö- och hälsoskyddsinspektörer frick djurskyddsbiten "på köpet". De vet säkert bäst hur en dricksvattensbrunn ska anläggas eller vad osm gäller när det kommer till fritidstomter, men jag är mycket tveksam till att de har kompetensen till att avgöra om en hamster missköts eller om en gris uppvisar beteendeproblem pga felaktig hållning. Och detta har ju uppmärksammats och kritiserats med all rätt.

Däremot så får veterinärer en mycket begränsad utbildning, ex beteendebiten utbildningsmässigt är inte alls mycket att hurra för där och de studerar inte hållningssystem/inhysningssystem på det sättet. Visserligen skulle en veterinär som vill sadla om och utbilda sig till DI ha en bra grund att stå på, inget om det, men kunskap om olika antibiotikum, hur det autonoma systemet är uppbyggt eller liknande kan för mig kännas som slöseri på studietid eftersom man som DI inte har de resurserna eller den befogenheten att kunna använda sig av den kunskapen. Den hör veterinärmedicinen till.

Jag tror att det hela skulle få ett rejält uppsving; om bara alla DI faktiskt fick den kompetens de är tänkta att ha och att man kanske kan göra något samordnat i uppföljningssyfte för att främja vidare lärande och utbyte av erfarenheter olika enheter emellan.

Jag har aldrig sagt att de ska gå direkt från veterinär till DI. Men de vettar vi har är väldigt duktiga på att se om ett djur vantrivs eller om "felet" kan vara något annat.

Det är lämpligare att ta en snabbutbildning i miljö än i djurhälsa. Då det krävs både erfarenhet och genuint intresse för djur om man ska bli en bra DI.

Att jag tror våldet skulle minska mot en veterinärutbildad är just för att man vet att h*n faktiskt vet vad den talar om. När någon som inte har en aning om vad tex fång är står och förordar mer bete och kraftfoder trots att ägaren är kunnig inom området så förstår jag att den ägaren blev otrevlig. Dessutom vill de att alla djur av samma art ska se lika dana ut oavsett ålder och dylikt.

Ett annat ex fanns ju i förra tråden där det var för lite strö i ligghallen. Tjurarna var skitiga. Vad är det som säger att de inte skitar ner sig utomhus? Har själv en häst som älskar lera och använder bajset som huvudkudde inne. Skillnaden är att min pålle kan jag borsta. Men det är inte säkert man kan med en tjur.

En veterinär är medveten om sådant. Den kan dessutom ta prover på plats direkt. Allt för att slippa onödigt lidande för djuret som kanske får vänta flera dagar på en provtagning annars.

En god djurskyddsinspektör som får en bra utbildning skulle även vara medveten om de faktorerna vågar jag påstå :)

Nu är ju jag "partisk" eftersom jag går en treårig universitetsutbildning som gör en klippt och skuren för just djurskyddsinspektörsjobbet, men i vår utbildning ingår sådana bitar, vi ska kunna ha en bred förståelse för olika saker och ting. Likaväl som att en DI av annan utbildning kan tjata grovfoder om en fånghäst så kan en veterinär göra det. Där tror jag snarare att det handlar om personligheten hos inspektören. Man tar ju givetvis upp de mest uppenbara lösningarna som finns på ett problem, för man kan ju ömöjligt veta om ägaren vet om det eller har testat det innan om man inte frågar.

Gällande hot mot DI så tror jag inte att det minskar, hotet (när det finns) är riktat mot DI i egenskap av kontrollant, inte DI och dess utbildning. Länsveterinärer som är ute på kontroll riskerar även de att råka ut för samma sak, och de är veterinärer och där vet djurägaren om att de är just veterinärer med eftersom det framgår av deras yrkesbeteckning.

Även om man har en veterinärutbildning i ryggsäcken så har man sällan resurser och möjlighet att ta prover, och det finns som sagt alltid möjlighet att ta sådant om det skulle behövas ändå, ex genom att kalla in länsveterinären.

Vilka vill att djuren ska se likadana ut oberoende av ex ålder? En okunnig DI? Det kan jag inte svara för alls, då tror jag snarare att det beror på okunskapen ist, vilket även det skulle ordnas till med en ok utbildning, det behövs inte mycket för att man ska få förståelse för att det finns en hel uppsjö av faktorer som avgör extreriören och beteendet hos ett djur, och det vet nog de flesta vanliga husdjursägarna dessutom.

Inget illa menat mot veterinärer här :) De lämpar sig säkert bra som DI de med, bara det att jag ställer mig tveksam till deras utbildning då jag som sagt tycker att den är bristfällig på många områden och snedriktad. Även om detta kan rättas till med en påföljningsutbildning för att bli just DI så skulle jag faktiskt våga påstå att känslan, inställningen och det sunda förnuftet kan finnas även om man inte hade 2.0 i betyg och var en av de lyckliga få som faktiskt kom in på veterinärlinjen och pluggade 5 år.

Naturligtvis är det en förutsättning med en bra utbildning. Viktigast är ändå att man lär sig något. Finns ett flertal lärare, läkare etc. som visserligen har formell behörighet men inte passar inom yrket ändå. Det som är typiskt för Sverige är att man blir byråkrat istället för att hjälpa till. ett exempel är djurskyddsinspektörer som klagar istället för att lämna förslag. Det är svårt att få svar på hur man ska göra, istället klagar de vid inspektioner. Jag tror att vi skulle undvika mycket problem om man vore tillgänglig istället. Speciellt tidningar gillar skandaler mer än att förklara hur det verkligen ligger till.

#7 jag läste någonstand på min praktik att DI inte får ge råd på hur en djurägares problem skall lösas. Kommer inte ihåg varför just nu.

#8 Skulle inte förvåna mig, lättare att klaga än att hjälpa till alltså.

Det viktigaste tycker jag är att se till att det finns tillräckligt med resurser för att faktiskt utföra kontrollerna som behövs!

Och självklart skall de som jobbar med djurskyddskontroller ha koll på hur djur fungerar & då inte enbart hälsoaspekter utan beteende är minst lika viktigt! Mycket kan man lära sig genom utbildningar och erfarenheter, men i lantbrukarvärlden finns det något som kallas "djuröga" och det är något som jag tycker borde finnas hos alla som jobbar med djurskydd med :)

Jag är utbildad biolog vid LiU och har parallelt läst djurskydd vid linneuniversitet (då kalmars högskola). Jag sökte etologi & djurskyddsprogrammet vid SLU skara, men kom inte in, något som jag är glad för idag. Kompetensen är över lag högre på LiU & just att det går att få en bra komplettering på djurskyddet (vilket dock finns på LiU numer oxå) så tar jag hellre den biologutbildningen. Genom att ha specialliserade utbildningar, som krävs för ett jobb, så kommer platserna att minska & färre bli utbildade inom området och då är risken stor att det fortsätter vara en massa m bristande kompetens som får jobben. Bättre m en grundexamen och sen påbyggnad då tycker jag :)

#10 Bara för att det finns nischade utbildningar så försvinner ju inte möjligheten att bygga på det man har/ta andra vägar för att få samma jobb. Jag ser snarare att det kan ge en ökad kompetens och förse våra länsstyrelser med mer kunnigt folk än att minska det. Jag har svårt att se att mer möjligheter till kompetens ska leda till just mindre kompetens för i dagsläget så verkar SJV inte alls intresserade av att kräva en specifik utbildning och jag har svårt att tro att de kommer göra i framtiden heller med tanke på att det finns flera olika sätt att tillägna sig den kunskap som behövs för jobbet.

Personlig fråga: hur menar du när du säger att kompetensen är högre på LiU än på SLU? Nyfiken på vad jag kan missa :)

#11 det jag menade är att om det ställs "krav" på en viss utbildning, som inte finns vid många lärosäten, så riskerar man att folk anställs även om de inte gått utbildningen. Eh vet inte om jag fattar själv vad jag menar genom att läsa texten :P Men se på djursjukvårdarna. Där arbetat ju mängder m folk som saknar kompetensen, då det bara finns en skola i serige som ger den. Att flera olika möjligheter finns att ha som grund och sen läsa upp de kurser man behöver (så som det är idag) ser jag som en chans till att få fler UTBILDADE djurskyddshandläggare, än om specifik utbildning krävs.

När någon med kandidatexamen får leda en kurs, samt ha  föreläsningar m klart bristande kvalitet, så känner iaf jag att man verkligen kan börja fundera över vad de har för kompetenskrav på sina föreläsare/kursledare.

#12 Ah, då förstår jag vad du menar! :) Men som sagt, jag tror inte att det kravet kommer komma dels pga. alla vägar som går till samma mål och dels för att SJV knappt själva insett vad Etologi&djurskydd innebär :P

Jag kan helt hålla med dig i att föreläsningar inte bör ges av folk med egen kunskapsbrist i området. Men jag upplever inte heller att så är fallet på SLU, vi har en hel del med högre utbildning som ger föreläsningar/håller kurser men sen så är det ju svårt att kräva en PhD av en fårbonde som ska föreläsa om de praktiska bitarna i just fårskötsel. Överlag upplever jag att vi har en hög standard på våra föreläsare, och de gånger standarden avviker så brukar det även föras upp till diskussion och alla är då medvetna om det.

Ja visst krävs det att DI är intresserade av djur och allt detdär. Men det är ju faktiskt så att lagarna om djurskydd som de följer är utformade mycket efter uppfattningen att djur är livsmedelsproducenter och det är ju inte DI-ernas fel att lagarna ser ut som de gör utan det är ju folket som har varit med och bestämt det så.