Jag är helt emot allt vad djurförsök heter och nej det är inte estiskt att utsätta djur för skada smärta instängdhet under tragiska förhållanden.

Det är hemskt. 😢

Jag stödjer stiftelsen Forska utan djurförsök. Där kan man läsa om modern forskning som bedrivs - utan djurförsök. Sådan finns!

https://forskautandjurforsok.se/

Tycker absolut inte om djurförsök. Jag tycker det är horribelt.

Jag har jobbat som försöksdjurstekniker. Det var många år sedan. Kanske tio år så det kommer att ha ändrat sig sen dess. Jobbade med att föda upp möss. Jag såg inte alla "försök" som djuren utsattes för så jag kan inte skriva så mycket om det. Det är sekretess på mycket också.
1, Man föder inte upp mös tills honan går sönder eller dör. Man har stenkoll på avelsdjuren så att de mår bra och att allt går rätt till. Ungarna avvänjdes innan de var könsmogna.
2, Allvarligt skadade eller sjuka djur avlivades för att minska deras lidande.
3, Djuren har alltid bra mat och vatten tillgängligt i buren.
4, Man har tät kontakt med både forskare och veterinär. Är något fel i en stamm så får man hjälp att reda ut problemen.
5, Försöksdjur är väldigt dyra. Så det ligger i forskarnas intresse att allt går bra med djuren.
6, Man fryser inte ner levande djur.
7, Burarna är inte så fulla att mössen står på varandra för att få plats. Finns en maxgräns för antal djur.

Hade jag jobbat på den andra avdelningen där försöken gick till så hade jag nog mått ännu sämre. Fick se en del försök men inga som var plågsamma.

Jag försvarar inte försöksdjur. Jag tycker att det är fel med försöksdjur. Men det jag reagerar på är alla som tycker att man är sjuk i huvudet, hemsk, djurmisshandlare… som kan jobba med uppfödning av möss.
Fick beröm för att jag var så bra och brydde mig om djuren på ett bra sätt. Jag ignorerade inte djur som mådde dåligt på ett eller annat sätt. Jag såg till att de hade det som de behövde. Jag bemötte varje "stamm" på ett bra sätt.
Just det att bli kallad, en kall djurmödare gör ont. Som om jag gick runt på jobbet och skrattade åt mina arbetsuppgifter och tyckte att livet lever. Det var tungt många gånger. Jag var inte hjärtlös utan bemötte varje mös med vänlighet och på ett bra sätt.

#4: Att djuren får bra mat och veterinärvård vet jag, men det är de experiment som utförs på dem. Man vet aldrig hur djuret reagerar när de får något injicerat i kroppen, man vet inte har de reagerar på alla andra försök som görs.

Det är lidande på högsta nivå, och då spelar det ingen roll hur bra mat de får eller hur frekvent veterinären kollar till djuren.

#4 Antar att allvarligt skadade/sjuka möss avlivas därför att de inte längre går att använda till djurförsök. Det vore rimligt att ge veterinärvård och därefter omplacera djuren (sannolikt svårt att hitta så många hem dock). Notera att många av försöken GÖR djuren sjuka, och att djur kan få leva med smärta/sjukdom ända tills försöket avslutas och djuren därmed avlivas (om de inte dör av försöken).

Försöksdjur är väldigt dyra, påpekar du. Inte tillräckligt dyra då tydligtvis, eftersom mellan 250 000 - 350 000 svenska djur används i djurförsök årligen. Upp till 400 000 nämndes på djurskyddskursen jag gick.

Man fryser inte ned levande djur, skriver du därefter. Nej, det vore orimligt om det gjordes. Varför nämner du detta? Har det gjorts tidigare menar du? Med vilka djurarter?

Därefter skriver du att burarna inte är så fulla att djuren står på varandra. Är inte det självklart?

Det händer att svenska labbmöss har tillgång till bomaterial och annan miljöberikning, som jag förstått det, men labmiljön kan fortfarande vara väldigt onaturlig för de här djuren med "fel" belysning, begränsade möjligheter att kunna söka skydd, inga möjligheter att gräva gångar, de störs på dagen när de normalt skulle sovit, många rutiningrepp innebär fixering, och råttor - som gärna sitter på bakbenen och spanar - har ofta så låga burar att de inte kan göra detta (vilket innebär onödig stress).

Vad värre är, så omfattas inte försöksdjur fullt ut av djurskyddslagstiftningen. Där anges att: "Djur som används i djurförsök, skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen om användningen har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd.”

De här djuren har alltså ett sämre skydd mot onödigt lidande och sjukdom än övriga tamdjur. Många av de djurförsök som görs innebär dessvärre ett stort lidande för djuren.

Det är den etiska nämnden som avgör vad som är "ett nödvändigt lidande". D.v.s. den etiska nämnden sätter ribban för vad djuren får utsättas för inom forskningen. Nämnden ska väga försökets betydelse – mot djurens lidande. Den centrala djurförsöksetiska nämndens beslut kan inte överklagas.

Djurens Rätt och många med dem har under lång tid påpekat att prövningarna i de djurförsöksetiska nämnderna har stora brister och behöver förbättras. Nästan alla projekt får godkänt i Sverige, trots ofta bristfälliga ansökningar.

Djur utsätts för fasthållning, provtagning, injiceras med olika substanser, de kan utsättas för svält/törst/elstötar/tvångsmatning/tvångsinandning o.s.v. - allt beroende på vad som studeras. Jag har läst om de mest horribla försök….

Det är vidare viktigt att inse att "human are not rats". D.v.s. människor och djur kan reagera helt olika på t.ex. ett läkemedel. Alvedon är t.ex. till god nytta för oss människor men direkt farligt för våra katter. Ändå anses djurförsök vara nödvändiga? Fast de kan visa "helt fel".

Enligt EU-direktiv är medlemsstaterna skyldiga att fasa ut djurförsöken så snart det blir "vetenskapligt möjligt". Hur nu det ska tolkas.

#4: Jag är en av dom som svär långa ramsor över människor som jobbar med sånt här jag vässar klorna och kan låta riktigt illa men i det här inlägget ska jag faktiskt inte svära mig blå i ansiktet hur hemskt jag än tycker det är att någon ens kan tänka sig att jobba med det eller ens har jobbat med det.

Jag har några funderingar och frågor sen ska jag säga det är intressant att möta en person även om du är anonym som jobbat med det här och självklart väcker det frågor och jag kan också förstå att du föredrar att vara anonym i en sån här känslig fråga.

Du skriver att djuren inte far illa men alla försök går ut på att se reaktioner hos djuren av medicinska själ men även smink och så skrämmande mycket annat min fråga är hur kan du som människa avgöra hur djuren mår ? du känner inte vad dom känner hur kan du veta att dom mår bra att dom inte känner och lider av det dom utsatts för.

Att ni har veterinär inkopplade det var något jag inte alls hade en aning om och här ska jag höra mig för lite med flera veterinärer jag känner hur dom skulle förhålla sig till att medverka i djurförsök. En veterinärs uppgift är att rädda liv inte delta i att utsätta dom för lidande så det är något som inte alls går ihop för mig i det här.

Du skriver i tät kontakt med både forskare och veterinär. Är något fel i en stam så får man hjälp att reda ut problemen.

Här måste jag ställa frågan menar du på fullaste allvar att en veterinär hjälper ett djur i en stam för att sen låta djuret utsättas för smärtsamma försök som leder till död och smärta ? jag kan omöjligt godta något sådant med tanke på veterinärers uppgift dom har valt sina yrken för att hjälpa djur ingenting annat.

Skulle det mot all förmodan uppdagas att någon av dom veterinärer jag känner först räddar liv sen jobbar ihop med forskare och djurförsök den veterinären skulle jag aldrig mer tillåta att behandla mina djur för antingen räddar man liv eller inte det finns inget som helst mitt emellan man kan inte både rädda och skada liv.

Avslutningsvis vill jag säga det känns bra att du inte längre är i yrket sen går det så klart över mitt förstånd att någon ens vill välja ett yrke som innebär djurförsök hur mycket sekretess det än må innebära oavsett hur mycket du fick ta del av eller inte så var du bidragande till djurförsök det var din arbetsplats.

#7 Det brukar vara många olika aktörer inblandade, t.ex. tillståndshavare (t.ex. rektor för en institution), föreståndare för djurens välbefinnande och skötsel, föreståndare för utbildning och kompetens, föreståndare för information, försöksdjursveterinärer/experter o.s.v. Sysslar man med primater måste även en etolog vara inblandad.

Försöksdjursveterinären/experten deltar i samråd, tar fram skriftliga planer för förebyggande djurhälsovård, bedövning, narkos, smärtlindring, kirurgiska ingrepp, avlivning etc. Försöksdjursveterinären deltar också i tillsynen samt bidrar med rådgivning vid behov. De tar vidare fram skriftliga planer för t.ex. bedömning av djurens fysiska och psykiska välbefinnande, berikning av försöksdjurens miljö samt avgör om ett enskilt försöksdjur kan återanvändas i fler djurförsök eller inte.

Så - ja, det ska finnas en veterinär kopplad till verksamheten. Ibland kan denna ersättas av en expert, om så är rimligt (det beror lite på vilken typ av försök det handlar om).

Du skriver att veterinärer är till för att hjälpa djur. Många veterinärer uppfattar nog att de hjälper djuren från att råka än värre ut, genom att finnas där och ha insyn i verksamheten o.s.v. Betänk att även t.ex. slakterier har veterinärer knutna till sig, veterinärer som granskar såväl de levande djuren som deras kroppar sedan djuren slaktats.

Jag tror inte jag är helt emot djurförsök. Djurförsök som är rimliga och som är till för att hjälpa människor, t ex cancerforsking, stödjer jag nog. Kan inte hymla med det.
Och jag vet att i a f möss sköts relativt bra.
Har haft mycket kontakt med försöksdjurstekniker och div. lab och sett en del, men främst gnagare.
Däremot plågsamma och onödiga försök är jag emot. Har sett exempel på försök där möss mått dåligt och det kändes så onödigt och utan syfte, bara en forskare som ville ha något att göra…
Jag har också svårt med försök på större djur som apor och hundar, tycker inte det är försvarbart riktigt.

Givetvis ser jag hellre att man bedriver forskning utan djurförsök…