Att mata vilda djur behöver inte vara fel, men det måste vara ordentligt genomtänkt. Lite större djur som rävar, grävlingar, rådjur osv bör man inte mata inne i samhällen eller villaområden där det finns mycket folk, hundar, bilar osv. Ibland hör man argumentet "djuren är ju ändå där!" men det tycker jag inte håller i längden. Man vet ju inte vad alla grannar tycker, och bör inte hålla kvar djuren i en så farlig miljö. Bor man mer avskilt på landet är det en annan sak, men man ska inte ha som mål att göra djuren tama. Tänk över syftet med matningen. Vill jag djurets bästa, eller är det viktigast att få se djuren så nära som möjligt? Och så måste man ta reda på vad som är bra för djuret att äta. En vanlig missuppfattning är att allt som ett djur äter med glädje är bra för djuret. Så behöver det inte alls vara. Förr var det till exempel vanligt att man ställde ut mjölk till igelkotten, något som definitivt inte är bra för den.

Jag som bor ganska avskilt på landet matar bland annat rådjur under vinterhalvåret. Av en tysk expert har jag lärt mig ganska mycket om vad som är bra för rådjuren att äta, hur matplatsen bör vara upplagd osv. Ofta tror folk att jag främst är intresserad av att locka fram djuren till kameran, och det ska inte förnekas att det har blivit en hel del fina bilder genom åren. Men djurens bästa måste alltid komma i första hand. De blir ganska vana vid att jag sitter vid mitt öppna köksfönster med kameran (med 400 mm objektiv) men jag försöker inte vänja dem vid min närvaro utomhus. De ska ju inte bli för tama. Mina två foderställ är inte placerade med tanke på bra fotovinklar, utan så att djuren ska kunna äta i lugn och ro. Man beräknar att ca 20% av Sveriges rådjur dör av svält under en normal vinter (betydligt fler om vintern är hård) så här kan en väl genomtänkt matning rädda liv!

Olle