Det är tur att det finns sådana fantastiska eldsjälar, om än tråkigt att det ska behövas. Hoppas att de även får tid att lära ut sin kunskap på området till andra, för det skulle behövas betydligt fler som bryr sig om vilda djur som far illa.

Olle

Jag minns en sommar här hemma då det var över 30 graders värme en längre tid. Plötsligt hade vi helt galna mängder med paddor på gården, och av någon anledning försökte de att ta sig in genom porten i flerfamiljshuset där jag bor, och ner för källartrappan (där de möttes av en låst källardörr och gick uttorkningsdöden till mötes).

Många av paddorna var i mycket dåligt skick. De hasade fram över gården, låg halvdöda innanför porten och det var helt hemskt att se.

Min granne var veterinär och tillsammans började vi ett "rädda paddorna"-projekt. Varje morgon och kväll (och varje gång vi gick ut eller in) bar vi ut paddor på gården så de inte blev kvar inne och blev uttorkade. Sent varje kväll ställde jag lite vatten vid källardörren för att paddor som hamnade där inte skulle bli i så dåligt skick, innan vi hann upptäcka dem nästa morgon.

Grannen visade mig hur man kunde vätska upp paddor genom att sätta dem i vatten (de suger upp vätska genom huden). Det var befriande att kunna vätska upp dem någon halvtimme inne och sedan släppa ut dem igen när de blev pigga och försökte "smita".

Den padda jag vätskade upp som var i sämst skick såg stendöd ut. Den låg på ryggen. Men jag såg att den rörde på en tå. Grannen var inte hemma, så jag fick agera själv. Den kunde inte sättas i vatten, för den skulle ha drunknat, tänkte jag. Så jag började att droppa vatten över den. Så småningom kunde den ha fötterna i vatten, om jag gav stöd åt hakan. Och efter några timmar hade den blivit rund och mer som ett "gelehallon" igen i kroppen, satt i vatten, men sa att den ville gå ut. Precis då kom veterinär-grannen hem och fick kolla den innan den släpptes ut.

Grannen sa att groddjur sällan får neurologiska problem efter sådan här uttorkning, utan att det brukar gå bra att vätska upp och släppa ut dem. Det här är länge sedan nu, så kanske ser man annorlunda på det idag?

Men vi skaffade i alla fall ett fågelbad och satte ut på gården, så i många många år nu har jag fyllt på med vatten under varma dagar för att slippa paddor i dåligt skick som släpar sig fram över gården. Det har fungerat utmärkt. Det har aldrig mer rasat in 10-12 paddor när man öppnat porten, och det är sällan som jag hittat paddor inne eller i källaren.

Men absolut att det vore bra om många av oss kunde få lära sig i alla fall det mest basala om hur man hjälper vilda djur. Det skulle kunna göra stor nytta, både nu och framöver.

Får många människor lära sig om djur (och får en relation till vilda djur), så tror jag också att omtanken om djur ökar generellt i samhället.

#2. Detta hade jag ingen aning om men som tur är finns det inga paddor och grodor i närheten där jag bor. De håller sig nere vid Viskan.

Det är så underbart att det finns eldsjälar som dig och veterinären. Det behövs fler sånna i världen 🙂

Det är mycket grodor och paddor runt omkring där jag bor (Jag har skogen max 50 meter från husväggen)
Men de håller sig, oftast, i skogen vid bäcken som går en bit in.

Tack för tipset om att vätska upp uttorkade paddor! Det hade jag inte hört förr. Fast det var ju i princip vad jag gjorde för kanske 2-3 veckor sedan, när det var mycket varmt och torrt. När jag cyklade hem från jobbet på eftermiddagen fick jag se en padda som satt mitt på vägen, på den varma asfalten. Genast kom det ett par bilar, men jag lyckades faktiskt få dem att väja när jag pekade på paddan (vilket ofta kan vara förvånansvärt svårt när man försöker göra bilister uppmärksamma på djur på eller vid vägen). När det blev fritt, gick jag fram och tog upp paddan. Jag cyklade med den till en sjö i närheten, och satte ner den i vattnet där. Förhoppningsvis klarade den sig. När jag berättade om saken på jobbet dagen därpå, blev kommentaren att man inte får flytta på groddjur. Fast i sådana här fall tycker jag att nödvärn får gälla!

Jag minns också en händelse under den hemska torrsommaren 2018, då jag jobbade på en gård kanske 3-4 mil härifrån. När arbetsdagen var slut, skulle jag först cykla några kilometer ner till bussen. Då kom en lokal störtskur så att jag blev genomblöt. Några regnkläder hade jag ju inte med mig, för det hade inte regnat på månader innan. Väl hemma var det lika torrt som vanligt, och något regn tycktes inte ha kommit där. Jag ställde ut mina genomvåta skor att torka på uteplatsen. Nästa dag, när jag skulle se om skorna var någorlunda torra, hoppade en stor groda upp ur den ena. Äntligen hade grodan hittat en fuktig håla att gömma sig i!

Olle

Kul att du räddade både paddan och grodan!😀

🐸