Dessutom när oseriös avel leder till djurs lidande! Fick nyligen avliva min ena räddningskanin bara för att någon ville ha söta långhåriga kaniner utan att tänka på konsekvenserna!

Aldrig varit med om en kanin med så kass pälskvalitet (och då har jag hållit på med angora kaniner i över 20 år), den tova sig direkt inpå huden tre veckor efter rakning (när den var 1-1,5cm lång) och han var så extremt håröm och kände sånt obehag i huden att klippningen innebar stor stress och dödsångest för honom. Tyvärr kunde inte veterinären hitta något medicinskt fel (vilket man i normala fall inte vill hitta men vi hade önskat det denna gång) så vi fick ta det tunga beslutet att låta honom somna in.

Han fick iaf ett halvår av så bra kaninliv det gick att få frigående inne och möjligen att gå ut på tomt och äta gräs (i tidigare hem hade den inte haft mat eller vatten och blev jagade av barn som försökte sparka på dem. Han hade också två cm tjocka helt kompakta tovor över hela kroppen och var ett skelett under).

Älskar angora kaniner (min ras) men är trots det väldigt emot aveln på långhåriga kaniner (speciellt till endast sällskap) för det finns sån stor risk för lidande om de inte får rätt pälsvård (eller för den delen avlas utan tanke på pälsen kvalité).

Ur den synpunkten är det på sätt och vis positivt med veterinärklinikens reaktion när vi ringde och ville avliva min första kanin, Nina (ovanligt namn på en kanin! 😏).
Hon var gammal och det var dags för henne men inte akut så vi fick ett par veckor till med henne - tills skolan började. Hade det inte varit skolstart just då så hade hon ändå fått somna in.
De var mycket reserverade på kliniken när mamma ringde för att boka tid tills hon förklarade att det var en synnerligen älskad familjemedlem, inte en "sommarkanin".

Det är en skam hur många behandlar sina katter och andra sällskapsdjur som slit- och slängprylar! 😠😢

Ja, en del veterinärkliniker är väldigt noga med att fråga varför djuret ska avlivas och hur gammalt djuret är. Det är bra tycker jag. Riktigt bra.

Jag hade en granne förr i tiden som var veterinär, och som tyckte att det var otroligt jobbigt när folk hörde av sig och t.ex. ville låta avliva en kull kattungar. Jag vet att hon ibland gjorde så att hon sa att: ja, jag avlivar kattungarna, men bara om jag får kastrera honkatten samtidigt så att det här inte upprepas.

Jag vet inte vad veterinärer har för möjligheter att ställa sådana ultimatum egentligen, och risken är ju att kattungar dödas på ännu värre sätt om veterinärer tvekar.

Jag har själv haft bekanta som tyckte att avlivning av en kull kattungar var för dyrt (det kostade 100:- på den tiden, och var ungefär vad familjen lade på ett "fredagsmys" varje vecka). Så mannen i familjen övertalades att lägga kattungarna i en plastpåse och gå ut och slå ihjäl dem… Jag fick veta det först efteråt, för de visste att jag skulle ha försökt hindra dem annars…