jag tycker att det är bra att man ser över formuleringen kring detta i DL. tyvärr innebär dagens formulering "utföra naturligt beteende", enligt min mening, att man skapar förvirring hos människor som inte är otroligt insatta i evolution, domesticering och lagformulering.

jag vet att man funderar kring formuleringar som "kunna utföra de för arten viktigaste beteendena" eller "för arten viktiga beteenden" (vilket är en liten, men dock, skillnad) eller något åt det hållet. det tror jag är en förbättring från "utföra naturligt beteende" som knappt existerar.

men - hur ska man som djurägare veta vad som är artens viktigaste beteenden? listar man detta i föreskrifterna? skall det vara obligatoriskt på infobladen på zoobutiker (den dagen som de fungerar ordentligt också)?

jag tror att det är jätteviktigt med en omskrivning av paragrafen som passar bättre, men att det är precis lika viktigt att klargöra så att alla förstår vad som är de viktigaste beteendena hos den djurart man håller.

Ja, jag håller med dig, jag ser det som en fördel och förbättring med en omskrivning. Dessutom så "ser det bättre ut" med en formulering som det finns en chans att kunna uppfylla som djurägare ^^ Ex, nomadiserande leverne är naturligt för nymfparakiter i högsta grad, och hur kan man någonsin tillfredställa det i fångenskap, ens om man har kvadratkilometer med yta åt dem när de normalt flyger milsvis?

Ja, jag ser samma problem som du gör i den typ av formulering som diskuteras. Är det upp till allmänhetens tolkning? Jag kan inte avgöra exakt vilka beteenden som är de viktigaste för mina djur, och ändå tycker jag att jag har inblick i en del ämnen som gör att jag har mer kunskap och möjlighet till att göra en sådan bedömning om man jämför med en "vanlig" människa som inte valt att utbilda sig inom ämnet. Och om det skulle vara upp till allmänhetens tolkning (lite som "naturligt beteende"-kravet har vart) så kan jag se problematiken i att man väljer de beteenden som är enkla att tillfredsställa, och struntar i de andra med hänvisning till att de inte är viktiga för arten. Då står vi ju lite på samma ruta som i dagsläget.

Jag har inte en aning om hur man skulle kunna komma förbi svårigheterna. Att lista beteenden som är viktiga för arter i lagtexten/föreskrifterna eller i bilagor till denna blir omständigt minst sagt. Och, vad är viktigast? Kan man någonsin avgöra detta?

Man har ju genom observationer och försök kommit fram till att ex. en höna "kämpar" lika hårt för att få sandbada vid given period som hon kan göra för att få mat. Samma med minken och vattenbadet. Även med sådana test så kan det vara svårt med tolkningarna. Nu är ju hönan och sandbadet ett väldigt enkelt exempel och självklart ska en höna ha sandbadsmöjligheter, men hur gör man med mindre frekventa beteenden? Hur rangordnar man beteenden? Det kan ju finnas beteenden som inte är frekventa som kan ha större betydelse för djuret än de mer frekventa beteendena. Men hur ska vi kunna veta det? Haha, jag kan förlora mig helt i närmare filosofiska dimmor i dessa tankegångar :P

#1 Vad som står i zooaffärernas faktablad är egentligen irrelevant, eftersom de flesta inte läser bladen. Ansvaret måste ligga hos ägaren, inte säljaren, om djuren ska få det bra. Vet inte hur många kunder jag haft som blivit förvånade över att jag velat skicka hem dom med en bok, istället för djuret de hade tänkt köpa, eftersom deras kunskaper varit uppenbart urusla.

Ska man ha lagkrav på något, tycker jag det ska vara att djurägare måste vara pålästa om de behov djuren har enligt djurskyddslagen. Sen hur den informationen ska göras tillgänglig är en intressant fråga. Är det som idag upp till näringidkarna att förmedla den, kan det ju bli lite hursomhelst.

#3 Ansvaret ligger alltid på djurägaren, det går ju inte att komma ifrån. Men när den största boven i dramat ang. diverse missförhållanden är just okunskap, och inte sällan på smådjur köpta i zooaffär så kan det inte heller skada att de tar det ansvar de i dagsläget faktiskt är tilldelade - att hålla sig med korrekta faktablad som faktiskt delas ut till kunder. Utöver det är det ju bara ett plus om man kan tipsa om kurser och litteratur för vidare kunskap.

#4 Givetvis ska säljaren (butik som privatperson) tillhandahålla grundläggande information. Men man kan ju aldrig som säljare tvinga nån att läsa, tyvärr. Folk ringer och frågar saker trots att de står med i skötselråden, och somliga "glömmer" sina papper vid kassan.

Vi har friskhetsbesiktning inför kunden, och passar samtidigt på att visa vad man hemma bör kika på regelbundet. Sen får kunden protokollet tillsammans med skötselrådet. Dessutom får alla kunder hjälp att plocka ihop det som behövs, och under tiden en snabblektion i skötsel. Trots allt detta så händer det att folk misslyckas med de mest grundläggande momenten i djurägandet, eftersom de inte läst på. Det tycker jag är hemskt tråkigt.

#3 naturligtvis är det djurägaren som står med ansvaret - något annat vill jag inte påstå.

däremot håller jag inte alls med om att vad som står på affärens informationsblad är irrelevant; men jag tror att de ofta utformas på ett ack så (ursäkta ordvalet) skittråkigt sätt.

vad gäller djur köpta i butik tycks det, enligt litteratur, som att de allra flesta köps av föräldrar till barn. dagens faktablad kanske inte är så pass lättlästa att barn kan ta till sig informationen, och tyvärr är det långt ifrån säkert att föräldrarna ens är intresserade av djur - men det är en bra "lekkompis" till barnen.

och jo, naturligtvis är det föräldrarna som har det juridiska djurägaransvaret, men i ärlighetens namn: har vi inte nästan allihopa nån gång i livet hört frasen: "ok, vi köper en hamster/guldfisk/kanin, men den är ditt ansvar!", hur felaktigt påståendet än må vara?

sen tycker jag personligen att man ska uppmuntra att folk faktiskt tar kontakt för att fråga/dubbelkolla saker innan man gör något med sitt djur - även om de blivit tilldelade skötselråd. Skötselråden kanske inte är så bombsäkert otvetydiga som författaren till dem tyckte.

#5 Javisst är det ruskigt trist! Men de personer, som trots dessa (måste jag säga ovanliga) ansträngningar ändå inte tar sitt ägaransvar hade antagligen inte gjort det annars heller. Däremot kan man ju fånga upp de som rent utav inte tänker på det jämfört med att inte ge info alls. Och några är ju bättre än inget.

#6 Det finns superfina lättlästa böcker med mängder av bilder från Icaförlaget, som jag tycker att man kan köpa eller låna till barnen. Skötselrådet kan aldrig nånsin vara tillräckligt späckat med kunskap för att det ska räcka, allra minst för ett barn. Tycker jag.

Det är sorgligt vilken låg status smådjur o fåglar har. Ingen skulle förvänta sig att en lapp från kenneln skulle vara tillräckligt för att man ska kunna sköta en hund på bästa sätt.

Vad jag menade med att folk ringer och frågar om saker som står i skötselråden, är att det visar hur få som faktiskt läser dom.

#8 det är dock långt ifrån alla av de populärvetenskapliga böckerna som innehåller bra och korrekt fakta - därför ser jag otrolig potential och användbarhet för de infoblad som skall lämnas ut i butik.

jag tror inte att det nödvändigtvis behöver vara så att folk absolut inte läser skötselråden, jag tror att det många gånger också kan vara så att man inte förstår skötselråden, att de helt enkelt inte är så bra skrivna eller så informativa som man tror.

man kan se det så här också: djur som köpts i butik får man (eller ska få iaf) informationsblad om. andra djur (hundar, katter osv) får man i regel inga informationsblad om och det är sorgligt hur många som skaffar sig en valp el. dyl. och "kör på känn".
det är precis lika dålig kunskap över hela linjen.. tyvärr..

#9 Det är personligt tycke. Så länge inte det finns lagar på exakt hur man ska sköta och utfodra djur, så kommer det alltid att finnas folk som tycker olika. Detta speglas i böcker, skötselråd och internetforum.

Jag är fullständigt allvarlig när jag berättar detta; jag blir kontaktad av en hamsteruppfödare som diskuterat vårt skötselråd med sina kompisar i sin förening. De är upprörda över två punkter i vår text och vill att vi ändrar dom. Efter lite diskussion i personalen beslutade vi att tillmötesgå önskemålet, bara för att strax efter det nya skötselrådet utkommit få klagomål från annat håll - om exakt samma punkter!!

Jag vet, inte tror, att många inte läser skötselråden, för jag möter dessa kunder dagligen. De frågar inte "jag förstod inte hur ni menar att man bör klippa klorna". De frågar "va, måste man klippa klorna?!".

Eftersom jag själv skrivit och redigerat min butiks skötselråd, i samråd med mina kollegor, så vet jag hur knepigt det kan vara att vara pedagogisk men ändå ändå så kortfattad att folk orkar läsa allt. Om jag fick bestämma skulle jag hellre lägga krut på råd om beteende, än om artens ursprung och fortplantning, men lagen har sina krav. Sorgligt av lagstiftaren att anta att några få meningar är tillräcklig information för att sen kunna avla på djuret…

De flesta som köper hund vet åtminstone att djuret heter hund, att det förväntas få promenader dagligen, och att de bör gå en kurs. Alldeles för många som ska köpa smådjur vet inte skillnaden på råtta och marsvin, och än mindre vilka behov de har.

Tänkte precis skapa ett inlägg om det här men du var först. Jag förstår mig inte på den lagen faktsikt. För mig är det omöljligt att förstå hur två marsvin kan få leva i en bur som är 80*45 och samtidigt leva naturligt. Lagen behöver helt klart ses över.