# Kalla Fakta! Author: [Borttaget] Kalla Fakta på 4an ikväll, någon mer än jag som såg? =)  **När tycker ni att det har gått för långt för att hjälpa djur?** Jag tycker: _Nej till rullstol och låtsasben på djur! Även djur som trebent. Allafall hos dom flesta, lätta - småa hundar Ok kanske. Beror även på hunden. Men inte hos större och tyngre hundar. Eller andra djur. Tycker inte heller att katter är lämpliga som trebent. Visst, en del skulle säkert klara sig fint fint. Men jag ser det inte humant för en katt som vill hoppa runt och är smidiga djur som behöver sina alla kroppsdelar. Och varför småa & lätta hundar kan vara ok? För att jag tror dom klarar sig bästa som tre bent._ _Men inte tunga djur eller djur behöver använda alla sina ben._ _Inte heller njurplantation (absolut inte ifrån friska hemlösa djur till djur sjuka djur med ägare!!), dra ut klor, byta tänder till stifft o en massa sån \*\*[piiip](http://djurskydd.ifokus.se/articles/4d713c95b9cb4622270534e1-skrivregler-pa-djurskyddifokus#discussions-1)\*\*! Det är bara sjukt!!_ ## Comment 1 Author: Aviendha Jag missade det som var innan första reklampausen men såg resten :) Om det kan gå för långt? Absolut! När går det för långt? Det beror helt på situation. Alla djur har olika förutsättningar i form av fysik och mentalitet, det får nog bli en bedömning från fall till fall. Rent generellt så tycker jag att man måste väga in en hel del i sitt beslut. Funktion - kan djuret återfå full funktion? Om inte, hur kommer nedsatt funktion påverka djuret? Smärta är väl alltid relevant. Så även varaktighet. Det jag tror att många missar är att läkningsprocessen inte är helt enkel. Det är så lätt att se en operation som en isolerad händelse som är över när djuret vaknar upp ur narkosen. Och det är inte bara fysiskt som djuret påverkas av sin skada/sjukdom, de påverkas psykiskt med och behandlingar/läkning kan vara ganska stressfyllt. För oss människor är det ju lättare att hantera sådant av den enkla anledningen att vi kan resonera kring det och inse att det finns en ände på smärtan och frustrationen, vi vet när det tar slut och att det är värt det. ## Comment 2 Author: Fidelia Jag skulle aldrig få för mig att amputera en katt utom möjligen svansen. Vad gäller hundar går gränsen vid ett bakben. Absolut inga framben. Djurets ålder spelar också in. Äldre djur har sämre läkning och svårare till anpassning. Fast generellt tar jag bort mina djur innan de börjar lida och inte längre kan leva ett naturligt liv för arten. Det ser jag som en skyldighet. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Fint skrivet. Jag såg en snutt på youtub om en katt som tvingats att amputera alla benen. "Men den mådde så bra så" enligt veterinär och kommande djurägare !!! Och hunden utan framben då![Förvånad](http://djurskydd.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Dom hade lärt hunden gå på frambenen !!! Dessa två fall anser jag vara ett utstuderat djurplågeri även om de inblandade ser sej själva som hjältar. Man måste sätta gränsen någonstans, men var? Det är en svår fråga. När djuret inte kan utföra sina naturligaste instinkter som att jaga eller leka, gå ut naturligt och rastas utan hjälpmedel mm. Men djurägarna gör ju detta för sina djurs bästa och för att dom tycker så hemskt mycket om dom. Men ibland blir det fel. ## Comment 4 Author: sus-sharon #2 med tanke på att svansen är "rätt" viktig för kattdjur skulle jag personligen absolut inte amputera en svans på en katt. hur tänker du att det är mer okej med svansen än ett ben vad gäller katter? #3 fast gör man verkligen den typen av ingrepp "för djurets bästa"? jag är nog snarare benägen att säga att man gör det för sitt eget bästa, för att inte behöva skiljas från sitt husdjur och för att man inte vill ta ett beslut som är jobbigt. Jag gillar inte den här typen av ingrepp alls. Som vanligt med människan, så är det ju dock så att om man _kan_ göra nåt så gör man det, oavsett om det är etiskt riktigt eller ej. I fall som dessa blir det dessutom extra fel, anser jag, eftersom man tar beslut åt en annan levande varelse som inte kan förmedla sig med oss. Dessutom har man en tendens att glömma den lilla detaljen med läketid och rehabilitering efter ingrepp och behandlingar (som Aviendha redan varit inne på). Den dagen man tar ett beslut att skaffa ett djur åtar man sig samtidigt att fatta beslutet att ta bort djuret när den dagen kommer (och den dagen kommer inte per automatik vid en viss ålder, det kan faktiskt inträffa tidigare). Jag har väldigt svårt för djurägare som enbart stödjer sig på "jamen, h\*n är ju bara åtta år gammal, den här rasen kan lätt bli 20 år". Om det har uppstått en sådan situation som kräver sådana ingrepp som en amputation ändå är, så tycker jag att man är skyldig att ta beslut utifrån djurets bästa (vilket i mitt tycke väldigt sällan innebär fortsatt behandling). ## Comment 5 Author: [Borttaget] #4 Du har så rätt i det du säger.  Jag menade att ägarna själva tycker dom gör det rätta. Alla dessa djur som får leva vidare på grund av ägarens egoism.  Jag skulle aldrig någonsin göra detta mot något av mina djur. Dom ska få sluta med äran i behåll, så att säga. ## Comment 6 Author: sus-sharon #4 då förstår jag ![Glad](http://djurskydd.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: filuring Jag har inte sett kalla fakta men är inte det viktigaste **livsgnistan** och **smärtan** hos djuret?? Flera av er ovan nämner att människan är egoistisk när denne låter ett djur leva vad är man inte då om man tar bort ett djur som mot alla odds vill leva?? #5 Vadå äran i behåll? Ai-chan: Vad menar du med att du inte skulle låta hjälpa ett djur till att faktiskt kunna leva ett naturligt liv? Det är bättre att döda djuret istället ? Jag håller dock med dig om att det finns svårigheter i många ingrepp och liknande. Som flera nämnt är också läkningsprocessen svår och krånglig.. "Kommer det en sten på vägen vänder ni då om eller flyttar på stenen? Eller förstör ni då vägens naturliga utseende?" Jag har aldrig opererat eller amputerat något djurs ben eller liknande. däremot har jag avlivat djur som blivit påkörda eller haft ont. De har alla haft problem som de skulle ha dött av om jag inte avlivat dem. Prognoserna har varit hög smärta och som senare skulle leva till döden. Jag kanske har haft tur att inte ha behövt ta beslut som inte "varit helt självklara". Det finns många djur som kan leva ett normalt liv med hjälp från människan. För mig är djur lika mycket värda som människan och jag tycker att människan avlivar alldeles för många djur i onödan. Är det inte mer värt att leva med ett amputerat ben än en ägare som inte bryr sig? "Det är bättre att avliva djuret än att ge djuret en chans" Jag vet inte jag kanske ångrar mig när jag sett det program som ni sett men på rak arm säger jag ändå att livsgnistan och smärtan är det som avgör om ett djur inte kan leva vidare. (ironi) "Vi kan ju då sluta rädda och skydda alla människor och djur för allt är ju egen egoism eller ? Lämna dem till sitt öde bara! Låt alla klara sig själva för vi kan ju inte bestämma över någon annan..." **Alla vill ju leva** oavsett om man lever utan ett ben eller har svårt att kommunicera... Ja nu kanske jag överdriver men jag blev lite upprörd... Ni förstår säker påängen.. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Visst sjutton ska man ge djuren en chans. Helt självklart. Men att låta en katt som amputerat alla fyra benen leva vidare "normalt". Neej, där går gränsen. Även att amputera båda frambenen på en hund och sedan lära den gå på bakbenen . Neej, där går också gränsen. Då kan jag inte kalla den personen djurvän. Det står jag för. Men alla djur ska som sagt ha chansen och man ska försöka göra allt för djuret för att det ska leva ett värdigt liv. Men inom vissa gränser och den gränsen överlåter jag till kunniga veterinärer. ## Comment 9 Author: filuring #8 Asså jag håller med dig det var inte det. Jag förstår precis vad du menar och jag tycker också att det finns gränser! Håller helt med om katten utan ben och hunden utan framben... Det är helt klart egoism! Jag vart mest fundersam över att du uttryckte att de inte hade någon ära.. som om äran försvinner? Jag förstod nog inte riktigt vad du menade med det? Du får gärna utveckla det. Sen kan jag ju säga också att jag förstår er allihopa med att det finns en gräns! Och av det som JAG har sett ligger gränsen alldeles för nära. Många som avlivar pågrund av ekonomi eller att de inte tycker att de är värt det. I stället avlivas djuret.. Jag kan tycka att det är att leka gud... Man lägger ner tid och pengar på människan men djuren värderas inte lika mycket känns det som. Även veterinärer. (som sagt utifrån det jag sett). Som djurägare har man en skyldighet att se till att djuret lever ett bra liv precis som flera av er uttryckt. Jag antar att ni andra kanske sett ett annat perspektiv att människor avlivar för sällan. Vilket jag också förstår jag bara kände att jag var tvungen att lyfta att många gånger är gränsen för nära... Hoppas ingen tog illa upp kanske lite väl dramatiskt men men. ## Comment 10 Author: Aviendha #7 Klart att alla djur vill leva, det är liksom en grunsval i alla levande organismer. Utan viljan att leva hade inget överlevt någonting. Viljan att leva och reproducera sig är väl det som för livet frammåt och det är en nödvändighet för livet självt. Om det inte var så så skulle organismer lägga sig ner och självdö vid motgångar, och det är ju inte positivt för överlevnaden. Om vi vänder på det; finns det någon levande varelse som INTE vill leva? Psykiskt sjuka borträknat då, där kan livslusten vara släckt pga. sjukdom. Man kan inte utgå från att alla djur vill leva och att vi därför inte ska avliva dem, för då skulle vi aldrig avliva annat än solklara fall där djuret kanske har massiva inre blödningar, decimeterstora tumörer etc. För alla VILL leva, in i det sista, livet är konstruerat så. Själv försöker jag att tänka så objektivt som möjligt i sådana skeden. En del kan nog uppleva mig som känslokall i mitt resonerande då jag fördsöker fokusera på djurets funktion, upplevelse, varaktighet, risker etc. utan att tänka på känslor (mina egna och vad djuret är "värt" för mig). Så långt det är möjligt kommer jag att betrakta djuret som en biologisk varelse liksom så många andra när det gäller bedömning av behandlingsmöjligheter för jag vill inte riskera att ett djur får lida för mycket/för länge för att jag är för fäst vid det. För att jag hoppas för mycket. Och jag har sett veterinärer som fortsatt för länge, så det finns nog båda sorter. I och med min utbildning så har jag fått en ökad föreståelse för djurs funktion, upplevelse etc. överlag vilket snarare fått mig att bli ännu mer "klinisk" i min bedömning och tycka att många djurägare vårdar sina djur till överdrift. Inte för att de är elaka, de vill sina djur väl, men de har bara inte kunskapen och insikten att göra en korrekt bedömning av situationen. Rent krasst så ser jag hellre att jag avlivar ett djur för tidigt än för sent. Det innebär dock inte att mitt ena husdjur som nu börjar komma upp i åren ska avlivas nästa vecka "bara för att". ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag skulle inte låta ett djur gå utan ben, två bent och i dom flesta fall inte som tre bent. Jag ser det inte som ett liv för ett djur.  Men vissa funkar bättre som tre bent än andra. Jag skulle inte heller låta en fågel ha en vinge eller ingen vinge. Jag skulle inte heller låta ett djur ha en massa stifft i munnen som tännder/istället för tänder. Jag skulle aldrig heller dra ut alla klor på ett djur. Jag skulle heller aldrig ta bort svansen på ett djur om det inte finns en annledning till det som att ex hunden slår sönder svansen. Men aldrig för att det är snyggt/tufft/coolt. Vad är naturligt för ett djur att leva? Som trebent och med en protes? När började det bli naturligt i t ex skogen? Dom flesta djur brukar dö då. Att inte kunna jaga eller springa ifrån fienden. Jag har heller aldrig sett ett djur i skogen med en rullstol heller. Fast det vore ju en intressant syn...  Älg i rullstol lixom. ## Comment 12 Author: filuring #10 skönt för dig att kunna vara så klinisk. Jag låter inte mina personliga och egoistiska känslor bestämma om mina djur måste avlivas utan deras chanser att överleva och leva ett gott liv. Det är alltid en tolkningsfråga så klart... Jag menade så klart inte att alla djur ska leva bara för att de vill leva men man ska göra det man kan. Däremot anser jag att många avlivar sina djur för tidigt och det är liksom försent då. Det finns ingen återvändo. Självklart ska inte djuret lida..  Det är ju alltid en balansgång och svårt att fatta sådana beslut. Tänker du lika objektivt när det gäller människor eller gäller det bara djur? #11 Jag skulle heller aldrig ta bort en svans eller vad det nu är för att det är snyggt eller coolt. Som jag redan skrivit har jag aldrig amputerat eller använt protes så jag vet inte hur det fungerar eller hur det blir. Jag har inte påstått att det är lämpligt för en älg att åka rullstol... Det är ju här det som jag nämnt tidigare kommer in. Att det finns vissa svårigheter i rehabilitering och operationer som måste vägas in. Jag tror inte att ett djur som bor i skogen skulle klara att amputera ett ben, ett för tungt djur heller för den delen. Det beror ju som sagt hur djuret lever. Det som du beskriver är ju att djuret ska leva ett naturligt liv ja men då behöver du ju inte ha husdjur heller för det är inte naturligt för dem... De ska ju vara fria i det vilda och klara sig själva, Nu har ju människan ändå tagit sig för att ha husdjur och har förändrat deras vardagsliv och djuren har andra villkor nu. Precis som människan har, hade vi inte socialiserats hade vi också levt i skogen och grottor och dödat varann för mat. Då hade du inte fått en rullstol om du blev förlamat utan du hade blivit middag... ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10 Skönt att höra att det finns fler än jag som ser objektivt på livet![Flört](http://djurskydd.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Visst ska djuret ha en chans, men sedan får det vara bra. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Om jag hade blivit förlamat så önskade jag att någon avlivade mig istället för att jag ska få sitta i rullstol resten av livet. Då jag är för dödshjälp. Döda varann för mat gör folk fortfarande, och lever också fortfarande ungefär som du skriver det. ## Comment 15 Author: Aviendha #12 Skönt och skönt, jag ser mig som så illa tvungen för att det hela ska gå ihop. Jag säger inte att jag alltid lyckas, bara att jag försöker ;) Jag tror att vi alla här är överens om att djur ska få den vård de behöver, dvs. att man gör vad man kan. Frågan är väl om vi kan göra mer än vi bör och därför gör mer än vi bör, precis som TS ställer frågan. Man KAN göra en himla massa då tekniken och kunskapen är långt kommen, men det är inte alltid man bör göra det. Jag tycker definitivt inte att man ska utföra allt som fysiskt går att göra för att rädda livet på ett djur. Det är där min "kliniska" syn kommer in, för rent emotionellt vill jag spränga månen och tömma atlanten för att mitt älskade djur ska slippa ha ont och leva vidare. Då finns ju risken att jag ber veterinären att inleda en långdragen behandling som är mer för min egen skull än djurets. Som att byta ut linserna på en 14 år gammal hund som pga. starr förlorat synen. Det kan göras, men bör det göras? Visst finns det många "onödiga" avlivningar och det är riktigt synd. Men jag tycker fortfarande att det är bättre om djur avlivas för tidigt än för sent om man ser till lidandet. Döda djur lider inte och om de avlivas för tidigt så kommer de inte gå runt och lida länge, vilket kan hända om man väntar för länge. Poängterar åter igen att jag inte alls anser att ala djur ska tas in och avlivas omgående i förebyggande syfte, bara att jag ser det som ett större problem att folk avlivar för sent än för tidigt. Hur menar du med om jag ser lika objektivt på människor? Tänker du på dödshjälp etc? ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15 Jag menade att man ser objektivt på djuren![Obestämd](http://djurskydd.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Uttryckte mej lite luddigt kanske![Flört](http://djurskydd.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 17 Author: enbartmalin Vi har såååå många friska och sunda djur som är hemlösa eller missköts enormt. Varför hålla ett djur vid liv för egen skull när det finns så många andra du kan hjälpa? Ett dött djur lider inte. ## Comment 18 Author: Aviendha #16 Jag förstod det. Riktade mitt inlägg till filuring :) ## Comment 19 Author: CaithSith Jag tycker det är ett större problem att många avlivar djur som är FRISKA bara för att de inte orkar ta hand om dem längre, och inte heller vill omplacera för att de inte orkar eller _"Om katten kissar inne här så kommer den göra det i ett annat hem också"_ osv.. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Ja, det är ett stort problem det. ## Comment 21 Author: Aviendha #19 Rent etiskt ja, men djurskyddsmässigt kan jag tyvärr inte riktigt hålla med om.. ## Comment 22 Author: CaithSith #21 hur menar du? ## Comment 23 Author: Aviendha #22 Du skrev att du anser att det är ett större problem att friska djur avlivas i onödan, och då antar jag att du menar större än ämnet som diskuteras, dvs. när djur "övervårdas". Etiskt och emotionellt så kan jag tycka att det känns bättre med folk som "övervårdar". De gör ju allt som står i deras makt för att rädda djuret. Motsatsen är ju när man ser djur som slit-och-släng som avlivas när man inte har lust med dem längre. Men som jag skrivit tidigare så lider inte döda djur. De som avlivas för tidigt hinner helt sonika inte börja lida, de som avlivas för sent/inte alls kan lida en hel del. Därav ser jag det som ett större djurskyddsproblem då djurskydd mer ser till djurets upplevelse fysiskt och psykiskt. ## Comment 24 Author: filuring #14 Aja men det förklarar saken.. Jag ser möjligheter istället för hinder istället. Om jag hamnade i rullstol för att jag blev förlamad skulle jag vilja fortsätta leva för det finns så mycket kvar att uppleva. #15 Ahh jag blev nyfiken på hur du ser på människan! Fast egentligen hör det ju inte hit ;) Ne men jag är helt med dig när det gäller att man inte ska ge all den hjälp som går för att rädda ett liv. Precis som du säger menar jag inte heller att uppenbara fall där djuren bara kommer att lida ska mot alla odds försöka operera eller vad det nu är. Säkert menar vi samma sak bara att vi diskuerat ur två olika perspektiv. Men i slutänden är vi nog på samma spår om jag får säga min åsikt. #19ahh håller med om att det är ett problem! #23 Ahh inte större problem men ytterligare ett problem som kan diskuteras utifrån etiska aspekter. #17 Jag skulle aldrig hålla ett djur vid liv för min egen del utan för att djuret har en god chans att fortsätta leva ett gott liv! ## Comment 25 Author: Aviendha #24 Oj, hur jag ser på människan.. Det är ju en helt egen diskussion ;) Där blir det genast svårare då vi på ett helt annat sätt kan förmedla kunskap och känslor till varandra. Jag sade inte att överbehandling var det största problemet över huvud taget. För tidig avlivning är ett stort problem, men av helt annan karaktär. När man pratar djurskydd så pratar man bla. om djurens hälsa, deras välmående och miljö. För tidigt avlivade kan inte lida och bli djurskyddsfall, det kan däremot de som hålls vid liv på tok för länge. Det finns inget i någon lagstiftning som inte säger att du får avliva ditt djur, oavsett orsak. Däremot finns det lagstiftning som säger att djur ska skyddas mot lidande. Därför anser jag överbehandling vara ett större djurskyddsproblem. Vilket problem som är "störst" beror på ur vilket perspektiv man ser det hela :) ## Comment 26 Author: filuring #25 Jag förstår vad du menar! :) ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag tror det ofta kan gå för långt. Visst jag tycker inte man ska ge upp för lätt, men ett djur som dör lider inte. Men det där är något som kommer vara olika från fall till fall. Det finns mycket att tänka på när ett sånt beslut måste tas. Hur stor chans är det för att djuret kommer bli helt bra, kommer det vara en lång process innan det kommer att hända, hur gammal är djuret, kommer den fortfarande kunna bete sig normalt och kunna utföra sina naturliga instinkter osv. Men har man ett ungt djur som kommer ha stora chanser att bli helt bra så är det väl klart att man ska ta chansen. Men om man ser på t.ex råttor. Vissa får ju tyvärr knölar även om dom flesta får det när dom börjar vara lite äldre. Är råttan pigg och frisk i övrigt men får en knöl kan man kanske ta chansen att operera bort den en gång. Men i många fall växer ju tyvärr knölen tillbaka väldigt fort, och händer det så tycker jag att råttan bör få somna in även om den fortfarande är pigg och frisk i övrigt. Jag tycker inte det blir rätt att utsätta råttan för operation efter operation bara för att kanske förlänga livstiden lite grann. Men jag skulle aldrig låta ett djur använda sig av en rullstol eftersom det hindrar dom så mycket att använda sig av sina naturliga instinkter och behov. Eller amputera en kroppsdel som innebär samma sak som ovan. Det är trots allt djur och i grunden tror jag att djur måste kunna få använda sig av sina naturliga instinkter och behov för att må bra.