Djur och lagen

Återlämningsskyldighet vid misskött hittedjur?

2016-10-04 08:30 #0 av: Changeling

Hej. Ber om ursäkt för luddig rubrik.

Har hittat en katt och nu fått veta vem ägaren är, då dennes granne kände igen katten och kunde berätta att den inte alls tas om hand utan lämnas vind för våg. Jag känner inte att det är försvarbart att lämna åter ett djur som inte sköts av sin ägare, men samtidigt vet jag inte vad lagen säger om detta. Är jag skyldig att återlämna katten till ägaren och därefter typ anmäla denne för vanskötsel (har dock låg tilltro till polisen i såna ärenden) eller har jag lagen på min sida om jag lämnar den till t.ex ett katthem?

Tacksam för svar.

Anmäl
2016-10-04 08:59 #1 av: Forest

Nyfiken på svaren.

Mina funderingar är dok dessa. Hur kan man veta till 100 % att det grannen säger är sant? Bor grannen med kattägaren och vet exakt hur katten har det, mat och hur den vill vara ute. Det låter lite som du tagit lagen i egna händer och tror inte du får stänga in någons annan katt då den har en ägare (dålig ägare eller inte). Djurskyddet tror jag mer tar hand om anmälningar när det gäller djur. Glad

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2016-10-04 22:52 #2 av: Silvestris

Det kan betraktas som egenmäktig förfarande att undanhålla djurägaren sitt djur. Om du misstänker att djuret vanvårdas ska du kontakta Länsstyrelsen.

Anmäl
2016-10-05 11:45 #3 av: Changeling

Okej! Tack för svaren.

Har försökt få tag på ägaren, ska ringa idag igen. Är det så att jag inte kan göra mycket annat så får jag hålla extra koll ifall katten behöver hjälp när jag är ute samt ringa Länsstyrelsen också då.

Tack för hjälpen! Stjärnor

Anmäl
2016-10-05 12:01 #4 av: aneri

Vad menar du med att du har hittat katten?   Är den ute och ser ut att vilja komma till någon eller söker den sig till dig, jag förstår inte?  Katten lär väl gå hem till ägarna själv?  Och om den är bortsprungen så torde väl ägarna ha efterlyst den på något sätt.  Om inte så är fallet och katten kommer till dig så har du väl all rätt att ta hand om den. 

Katter har kommit till mig ett par gånger och stannat för alltid. Ingen har gjort anspråk på dem.

Hoppas att det blir bra för den lilla katten. Hjärta

Anmäl
2016-11-09 00:16 #5 av: marathos

Är katten chippad?

Anmäl
2017-01-18 03:46 #6 av: Mirinda

Tråden är visserligen gammal, men kan ändå inte låta bli att kommentera. Det är rätt mycket text - är ingen mästare på att göra en lång historia kort. Läs om ni orkar!

Något liknande hände mig för rätt många år sedan. En liten grannpojke hade hittat en kattunge ute på gården mitt i smällkalla vintern. Han trodde det var min katt och ringde på min dörr. Min katt mådde alldeles utmärkt inne i stugvärmen. Men jag tog in den lille parveln och började sedan undersöka vems kattunge det var. Jag satte upp lappar på alla portar i området och även på mataffärernas anslagstavlor. Givetvis ringde jag också polisen och berättade att jag hittat kattungen. En barnfamilj ringde och undrade om det var deras saknade kattunge. Vi kom fram till att det inte var det. 

Efter tre dagar (mina lappar satt uppe hela tiden) ringer grannen på i sällskap med en kompis. "Det är den katten", säger kompisen och pekar på den lille kattungen som jag håller i famnen när jag öppnar dörren. Kompisen hade gett kattungen till mina grannar. Tydligen kände grannen inte ens igen kattungen, eftersom han behövde ha sin kompis med för att få bekräftat att det var rätt katt. Dessutom hade det gått tre dagar och det var många minusgrader ute. Jag bodde dörr i dörr med dem. De kunde ha ringt på så fort de såg lappen på porten.

Nu hör det till historien att grannarna redan hade en okastrerad hankatt (troligen kattungens pappa) som de många gånger lämnat vind för våg. Jag och en annan djurvänlig granne hade matat den i två veckor senaste gången de rest iväg och lämnat den ensam ute, helt utan mat och tillsyn.

Jag stod där med den lille ungen i famnen och då flög något i mig som jag inte begriper hur jag vågade: "Ta ni och kastrera er hankatt, så att det inte blir fler sådana här stackars kattungar! Den här katten stannar här tills han fått ett bra hem." Så slog jag igen dörren. 

Jag var rätt skakig i knäna efteråt, men kände att jag följt mitt hjärta, även om jag juridiskt sett gjort fel. Jag ringde polisen, förklarade situationen och frågade vilket brott jag skulle begå om jag gav katten till barnfamiljen som saknat en annan kattunge i ett par månader. Polisen frågade om kattungen var ID-märkt eller bar halsband (på den tiden fanns inte chipmärkning). Jag svarade nej. Då sade polisen: "Ge du katten till den där familjen om du tror att den får ett bra hem där!"

Så det finns djurvänner inom polisen som sanktionerar brott. Antar att det var stöld eller egenmäktigt förfarande jag gjorde mig skyldig till.

Ett par solskensknorrar som slut på historien: 

Grannens kompis (ägare till ungens mamma) kom och ringde på en vecka senare. Han sade: "Du har rätt. Jag ska inte ge fler kattungar till dem".

Jag mötte barnfamiljen igen vid midsommar. De hade med sig den drygt halvårsgamla katten i en sele. De var så nöjda och den ynkliga kattungen hade vuxit rejält och såg väldigt välmående ut där han satt på mattes axel.

Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare

Anmäl