2016-02-18 14:43 #0 av: AnnaFagerell

Just nu härjar kvarka runt om i landet. Var uppmärksam på din häst och skydda din vän och dina vänners hästar.

Symtom
Klassisk symtombild för kvarka är:

Hög feber (>39º C) 24-48 timmar innan hosta och näsflöde uppträder.
Näsflöde, ofta varigt, men kan vara tunt och genomskinligt i början (kan då förväxlas med virusinfektion).
Svullna lymfknutor i huvud/halsregionen med bölder som kan spricka upp till exempel mellan ganascherna.
Förträngningar i övre luftvägarna kan orsaka sväljningssvårigheter och även missljud vid andning och i svåra sjukdomsfall även andningssvårigheter, vilket kan kräva trakeotomi.
Sjukdomen kan också förlöpa med betydligt lindrigare symtom, till exempel enbart näsflöde eller hosta utan hög feber. Äldre hästar visar ofta mildare och kortvarigare symtom än unga. Många gånger kvarstår kvarkainfektionen i hästens luftsäckar utan att några tydliga symtom ses utåt.

Några av de allvarliga följdsjukdomar som kan förekomma vid kvarka är:

Lunginflammation (pneumoni) och lungsäcksinflammation (pleurit).
”Kastad kvarka”, spridning av bölder i kroppen, exempelvis till lungor, tarmkrös, lever, mjälte, hjärna med mera.
Anasarka (purpura hemorrhagica) en immunmedierad blodkärlsinflammation (vaskulit) som orsakar kraftig vätskeansamling i kroppen.
Immunmedierad myosit (muskelinflammation).

Smittvägar
Kvarka är en mycket smittsam sjukdom. Kvarkabakterien förekommer i nässekret, svalg och bölder hos smittade hästar. Gemensamma vattenhoar i hagar kan ofta vara ordentligt kontaminerade. Smitta kan även ske via travselar, sadlar, träns och människor om bakterier finns på kläder eller otvättade händer.

Bakterien utsöndras via nosen från den insjuknande hästen 24-48 timmar efter första febertoppen. Hästar som inte längre har synliga symtom kan ändå utsöndra S. equi ytterligare två till tre veckor eller i vissa fall ännu längre. Modern forskning visar att kvarka sprids även via sådana symtomlösa smittbärare. Hos dessa lever bakterien vidare i luftsäckar eller bihålor och utsöndras intermittent till omgivningen.

Patogenes
Inkubationstiden är 3-14 dagar. Kvarkabakterien kommer in i kroppen genom hästens mun eller nos och fäster på slemhinnan, penetrerar cellerna och sprids snabbt till lymfvävnaden i övre luftvägarna. Bölder i lymfknutorna bildas så småningom och utsöndring av bakterier till näshålan sker. I början kan det därför vara svårt att detektera bakterier med ett nässvabbprov, men chansen ökar 24-28 timmar efter första febertoppen. Infektionen sprids ofta till luftsäckarna. I vissa fall bildas "stenar", så kallade konkrement, i luftsäckarna. Ibland sprids bakterien via blodet eller lymfan i kroppen och infekterar andra organ, så kallad kastad kvarka.

S. equi är försedd med en kapsel av hyaluronsyra och vissa protein som hindrar hästens immunsystem att identifiera och döda den. Dessutom innehåller kvarkabakterien enzymer som skadar vävnaden och leder till bildning av bölder.
Behandling
Det är viktigt att veterinär får undersöka hästar med misstänkta symtom för att kunna ta prover och eventuellt behandla hästen samt rekommendera andra åtgärder.

Sjukdomen tillåts oftast läka under vila och understödjande behandling, eventuellt med kirurgiskt dränage av mogna bölder som inte rupturerar spontant. Antiinflammatorisk behandling kan ges vid behov för att minska feber, smärta och svullnad och det kan underlätta för hästen att äta och dricka. Lång konvalescenstid rekommenderas.

Man bör i princip inte antibiotikabehandla hästar med kvarka där lymfknutorna hunnit bli förstorade om hästen är relativt pigg och opåverkad i övrigt, det vill säga kan äta och andas utan allvarliga problem.

Antibiotikabehandling kan övervägas i följande fall enligt ACIVM:s rekommendationer:

I tidigt skede med feber och allmänpåverkan innan bölder bildats, då antibiotika kommer åt bakterien bättre och behandling kan förhindra uppkomst av bölder. Behandlade hästar utvecklar dock ingen skyddande immunitet mot kvarka. Behandling kräver alltså isolering från smittförande hästar. Annars sker ofta en återinfektion.
Vid allvarlig kvarka då hästen är kraftigt påverkad av sjukdomen, har ihållande feber, inte vill eller kan äta ordentligt och om den har andningssvårigheter på grund av förträngning i övre luftvägarna (ofta orsakat av en ansvällning av lymfknutor i svalget) kan antibiotika vara indikerat. Då krävs ofta även annan behandling, som intravenöst dropp, sondmatning och/eller strupsnitt för att få fria luftvägar (trakeotomi).
Symtomlösa smittbärare med eller utan stenbildning (konkrement) i luftsäckarna kan behandlas lokalt efter avlägsnande av eventuella stenar via endoskopi samt eventuellt behandlas med allmän antibiotika. Ibland krävs operation för att avlägsna stenarna.
Hästar som utvecklat anasarka behandlas med kortikosteroider och eventuellt med antibiotika om en aktiv bakteriell infektion föreligger samtidigt eller hästen löper stor risk att infekteras.

Penicillin är förstahandsval om antibiotika krävs. Beta-hemolyserande streptokocker som grupp visar inga tecken på att utveckla resistens mot penicillin, vilket de däremot kan uppvisa mot trimetoprimsulfa.

Isolering
För att snabbt begränsa smittspridning är effektiv isolering viktig. Separera omedelbart insjuknade hästar från friska djur. Eftersom insjuknade hästar vanligtvis inte utsöndrar kvarkabakterier till omgivningen de första 24-48 timmarna finns en viss chans att på så sätt begränsa omfattningen av utbrottet i ett tidigt skede. Rekommendationer från Svenska Travsportens Centralförbund, STC, säger att ett stall med sjuka hästar bör hållas isolerat i minst 20 dagar efter det att den sist insjuknade hästen inte längre visar symtom (varigt näsflöde och/eller feber) enligt. För att öka säkerheten rekommenderar SVA isolering i fyra till sex veckor (se ovan, Smittvägar). De brittiska och amerikanska riktlinjerna använder inga tidsgränser utan rekommenderar istället tre fria provtagningar av hästarna för att häva isoleringen.

Om sjuka hästar omedelbart har flyttats till isoleringsstall bör det stall varifrån hästarna flyttades hållas isolerat i tio dagar, under förutsättning att inga kvarvarande hästar insjuknat, enligt STC:s rekommendationer. Även här rekommenderar SVA en ökad säkerhetsmarginal på 14 dagar då inkubationstiden kan uppgå till två veckor.

Man rekommenderar att inte släppa nya hästar till rasthagar och beten där hästar med kvarka vistats på minst 30 dagar, men symtomlösa smittbärare är troligen en viktigare smittkälla än hagar och stall på gårdar som drabbas av upprepade kvarkautbrott över tiden.

Vid så kallad "kvarka-liknande sjukdom", med symtom som liknar kvarka och särskilt där fler än en häst insjuknat, rekommenderar SVA samma hantering och isolering som vid konstaterad kvarka, oavsett om S. equi har isolerats eller inte. Risken för smittspridning är annars stor.

Profylax
Ett bra sätt att skydda hästar mot kvarka och andra infektioner är att använda mottagningsstall med separat utevistelse för nytillkomna hästar. Tidigast efter tre veckors karantän bör man ta in de nya hästarna i besättningen. Daglig temperaturkontroll är en enkel undersökning för att följa hästens hälsotillstånd under karantänen. Använd separata kläder eller speciella skyddskläder och skor samt håll god hygien med handtvätt och gärna handsprit före och efter besök i karantänsstallet.

Ovan nämnda rutin hjälper dock inte mot symtomlösa smittbärare. Tre fria nässvabbprov med en veckas intervall har använts i studier där man utrett kvarka i stora besättningar med långvariga problem för att få bukt med smittspridningen.

Vaccinering är möjlig men det har visat sig svårt att få fram ett vaccin som är lätt att använda och ger ett långvarigt och täckande skydd. På världsmarknaden finns flera vacciner. För närvarande tillhandahålls inget kvarkavaccin i Sverige.

Prognos
Vanligtvis god, hos de allra flesta hästar avläker sjukdomen helt. En häst som haft kvarka blir inte immun för hela livet, men genomgången sjukdom kan ge viss immunitet. Enstaka hästar blir som nämnts symtomlösa smittbärare.

Komplikationer till kvarka, som exempel lunginflammation, kastad kvarka och anasarka kan uppträda. I vissa fall dör hästar i akut lunginflammation. Följdsjukdomarna kan vara så allvarliga och svårbehandlade att hästarna avlivas. I två amerikanska studier av utbrott anges att 20 procent drabbades av komplikationer. Det är uppskattningsvis färre i Sverige, där vi ser ganska många relativt milda fall av kvarka.

Uppgifterna tagna från SVAs hemsida!