Djurskydd

Djursamlare- vilka är det?

2013-04-08 12:45 #0 av: Alexej

Djursamlare, animal hoarders/hamstring eller animal collectors är ett samlingsbegrepp för en sjukdom som finns överallt mitt bland oss. Det är personer som samlar på sig för många djur utan någon insikt för deras välmående. Tyvärr är problemet fortfarande ganska okänt också hos ansvariga myndigheter och veterinärer. Ofta ses dessa människor som "udda personer" bland grannar och släktingar. Myndigheter drar sig för att agera i tid och ibland slutar det med stora tidningsrubriker.

CA509L4X.jpg

Vad kännetecknar nu en djursamlare?

  • Det finns ovanligt många djur hos personen med för lite utrymme
  • Det hygieniska skicket av lägenheten/huset/tomten är tveksamt
  • Kattoaletter, burar, stallar osv är kraftigt förorenade

  • Djuren är undernärda, felnärda, det finns inget eller endast förorenat dricksvatten som tillhandahålls

  • Djur som är sjuka och trots befintliga hälsoproblem får inte vård. Det finns ingen insikt eller resurser för vaccinering eller kastrering

  • Djuren är ofta i bedrövligt skick med hud-, öron- och ögoninfektioner, tandproblem, misskött fot- eller hovvård och parasiter

  • Ibland hittas döda djur bland de levande djur

Personen             c941b860f1.jpg

  • är ofta beroende av situationen (antal djur och föroreningen), socialt isolerad och har dålig ekonomi

  • personen döljer det totala antalet djur och nekar utomstående tillträde till området och kontakt med djuren

  • vägrar samarbeta med veterinärer och myndigheter för att omplacera djuren och samlar trots pågående problem ännu fler djur - ofta från djurföreningar/djurhem eller omplaceringssajter

  • har ingen individuell relation till djuren

  • är inte medveten om att det finns problem trots att djuren är till synes i dåligt skick

  • uppfinner ursäkter eller förnekar de svåra förhållandena under vilka deras djur, och i vissa fall även deras barn, måste leva

Men:
Det finns också djursamlare som lever ett socialt liv, är ofta engagerade i djurskyddsfrågor och aktiva inom djurverksamheten (djurhem, uppfödare osv). Människor som har en bra verbal förmåga och kan konsten att överklaga och förhala alla försök till ett omhändertagande och ett djurförbud.

Lite statistik:

  • Tre fjärdedelar av djursamlarna är kvinnor i 50-60 årsåldern.
  • I USA hittas varje år ca 3000 nya fall med hundratusentals djur inblandade.
  • I 70% av de fall som beskrivs är golvet i lägenheten/huset nedsmutsat av avföring från djur (i en fjärdedel av fallen var även sängen hos djursamlaren nedsmutsad med avföring).I USA bodde 72% av alla djursamlare ensamma medan i Tyskland bara ca 45%. Där fanns det i 39% en livspartner och i 25% också barn.
  • De vanligast drabbade djurarterna (65%) är hundar och katter, ca 10% handlar om hästar, grisar och getter. Resten är smådjur som kaniner, möss osv. men också exotiska djur.
  • I mer än hälften av fallen fanns ingen som helst inblick i problemet.
  • I mer än 80% hittades döda eller svårt sjuka/skadade djur och i 60% visste djursamlaren inte om att det fanns döda djur.

ca58e3091d.jpg

En kategori av djursamlare är speciellt farliga, den s.k. "räddaren".

Det är personer som för djuren vägrar dödshjälp av veterinären, trots allvarligt sjuka och lidande djur.

Ofta kännetecknar dessa människor en extrem rädsla för döden och, som en följd av sin fruktan för döden, motsätter sig personen dödshjälp för svårt sjuka och skadade djur. Personen samlar på sig sjuka djur medvetet och är övertygad om att kunna rädda djuren. Personen undviker myndigheter och följer inga regler. Dessa människor är inte nödvändigtvis socialt isolerade utan lever ofta ett normalt socialt liv.

Ca 40% av djursamlare anses vara "djurräddare", 35% utspårade djuruppfödare

Man räknar med att antalet kända fall av djursamlare kommer att öka. Sjukdomen är inte erkänd som en sjukdom i Sverige.

Återfallsrisken utan en individuellt anpassad långsiktig psykologisk behandling är nästan 100%. Det är ett känt fenomen att dessa människor efter man tagit beslag av djuren ofta byter bostadsort utan dröjsmål och inom bara några dagar återigen börja hamstra djur. Här är det bara djurförbud och terapi som hjälper.

Läs också:                                           
Djursamlare - inte samma sak som djurvän
av djurjuristen Shalini Persson

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-04-08 12:54 #1 av: Mantissa

Många skulle nog se mig som en djursamlare. Många djur och inte så socialt kompetent alltid(kuf). Fast vård får de alltid när de behöver det! (och städat naturligtvis)

Anmäl
2013-04-08 13:18 #2 av: Alexej

#1 Och det är skillnaden mellan en djurägare med många djur och en djursamlare:)

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2013-04-09 19:59 #3 av: Eldsjärten

Mycket bra artikel! Och mycket läsvärd. Tycker de är hemskt!

Anmäl
2013-04-09 20:00 #4 av: Mantissa

Ja, som på bilderna får det inte se ut. Finns inga godtagbara anledningar!

Anmäl
2013-04-10 09:39 #5 av: [Mustangcab]


Räknas lantbrukare som djursamlare? I dagens lokaltidning står att läsa att ett lanbrurkarpar överklagat beslutet om ett djurförbud som var på obestämd tid.

När djurskyddsinspektörerna kom till gården fanns det et stort antal vanvårdade och undernärda grisar, får och kor. Utanför stallarna låg döda djurkroppar och i gödselhögen låg delar av döda djur, hud och skellettrester. De djur som var vid liv hade inte fått mat och vatten på flera dagar. I samråd med DV beslutades att ett 100-tal djur skulle omhändertas. Frun anser inte att hon ska beläggas med djurförbud då det var mannens djur men de de fann hennes häst ståendes på 3 ben pga en allvarlig benskada. Hästen var tvungen att avlivas på platsen.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 10:58 #6 av: Mantissa

Jag tror inte det räknas som djursamlare om man har något typ av näring på sina djur. Driften här för att skaffa stora mängder djur är kanske mer ekonomisk än själva samlandet. Men man kan säkert vara både och, men nog ovanligt.

Anmäl
2013-04-10 12:50 #7 av: [Mustangcab]

# 6 Om man har något ekomiskt intresse av djur så ger men dem mat och vatten och låter dem inte självdö. Dessutom så var det ett hundratal djur som fick tas om hand. Är inte det samlande så säg. Det gäller inte bara sällskapsdjur utan även boskap.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 18:00 #8 av: Mantissa

#7 Jo men vad jag menade var att de hade förmodligen ett ekonomiskt intresse att skaffa alla lantbruksdjur, men sedan hände något som gjorde att allt fallerade. Hundra djur är ingen stor summa för ett modernt lantbruk. För att få ekonomi på verksamheten så krävs ofta minst 100 djurenheter. De ekonomiska marginalerna är små varför de flesta inte har anställda på gården. Det gör verksamheten känslig då det inte finns någon som kan se och reagera om det går åt fel håll. Ofta i vanvårdsärenden på lantbruk ligger personliga tragedier bakom (sjukdom/depression/stora ekonomiska svårigheter), inte just diagnosen djursamlare. Det gör det naturligtvis inte bättre - djurplågeri är djurplågeri. En djursamlare är någon som inte kan låta bli och säga stopp för de vill "hjälpa" djuren.

Anmäl
2013-04-10 18:52 #9 av: [Mustangcab]

Lantbrukaren fick en anmärkning i januari 2011 av lst. Februari 2013 får lst ett anonymt tips. Har man problm så ber man om hjälp. Inser man inte att man har problem då är man djursamlare oavsett djur. Att förklara det med sjukdom är lite för enkelt.

Bägge makarna har överklagat och lovat att det inte ska hända igen.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 19:32 #10 av: Mantissa

#9 näe, jag håller inte med. Man kan ha problem och missköta sin enda katt. Är man djursamlare då? Just hordandet av djur är en del av sjukdomsbilden. Att bara sluta sköta de djur man har är djurplågeri/vanvård, inte djursamlande.

Anmäl
2013-04-10 20:01 #11 av: [Mustangcab]

Så du anser att lantbrukaren med fru är fullt frisk och inte ska ha något djurförbud? Är man sjuk och inser detta så ber man om hjälp.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 20:41 #12 av: Mantissa

Det har jag aldrig skrivit! Som du kan läsa i både #8 och #10 så anser jag att i fallet lantbrukaren (som är helt hypotetiskt då jag inte är insatt i något sådant fall) så är det solklart djurplågeri. Men att det skulle röra sig om djursamlare ställer jag mig tveksam till. Båda sorterna är djurplågeri men de bakomliggande orsakerna/diagnoserna är olika.

Anmäl
2013-04-10 21:45 #13 av: [Mustangcab]

# 12 Men om man är sjuk och inser detta så ber man väl om hjälp?

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 21:47 #14 av: Mantissa

#13 Det är det som är problemet, de som är psykiskt sjuka inser det ofta inte själva.

Anmäl
2013-04-10 21:55 #15 av: [Mustangcab]

# 14 Menar du lantrbrukarna som jag skrev om eller djursamlare?

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 22:03 #16 av: Mantissa

#15 djursamlare framförallt.
Varför lantbrukare inte söker hjälp kan vara djup depression (då man slutar bry sig och ta hand om sig sig själv, då finns det lite kvar till djuren) eller felplacerad stolthet "man ska klara sig själv". Det rättfärdigar det inte, men det är en förklaring till varför människor gör so de gör. Extremt få människor plågar djur med vilja. Men man inser inte allvaret.

Anmäl
2013-04-10 22:08 #17 av: [Mustangcab]

Så du menar att både mannen och frun inte kan be om hjälp? Utan låter sina djur lida genom att inte ge dem mat och vatten och att lst finner flera döda djur och kvarlevor av djur sen flera år tillbaka. De hade fått en anmärkning i januari 2011.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 22:11 #18 av: Mantissa

Jag menar att det kan ligga saker bakom som gör att de inte inser allvaret. Självklart bör man be om hjälp i en sådan situation. Men psykologi är inte svart eller vitt.

Anmäl
2013-04-10 22:17 #19 av: [Mustangcab]

Men lst insåg allvaret redan 2011 och någon annan gjorde en anonym anmälan. Det är inte ofta man utdelar ett djurförbud på obestämd tid. Det hade helt enkelt gått över styr för dem. Synd bara  att lst inte kollade upp den där anmärkningen lite tidigare.

Medarbetare på Britter i fokus, Dokumentärer i fokus, Neurologiska sjukdomar i fokus

 

Anmäl
2013-04-10 22:27 #20 av: Mantissa

#19 det håller jag med om

Anmäl
2013-04-11 09:19 #21 av: Alexej

Just det med djurförbud är lite speciell. Ibland får bara en ena partner djurförbud men den andre kan ha kvar sina djur??? Men oftast får hela familjen djurförbud. Vet ett fall där också barnen fick djurförbud fast de inte bodde hemma längre, kanske för att undvika att de gömde djuren?

Det finns så många olika vanvårdsmänniskor. I Stockholm fanns ett äldre par som hade massor med ovårdade katter inlåsta i några rum medan de själva bodde i en annan del som var städad och ren tillsammans med sina "egna" katter.

Men de flesta försjunker nog tillsammans med sina djur i värsta misären och depression. Och då kan det gälla både husdjur och landbruksdjur.

Men det finns inga ursäkter för att det kan dröja många månader eller år från anmälan, flera kontroller tills ägaren får djurförbud och djuren tas omhand.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2014-01-23 22:03 #22 av: Lina Strindlund

#21 Men stackars de barnen! De hade kanske jättebra förutsättningar för att ha djur och kanske insåg att deras föräldrar gjorde fel, men pga sina föräldrar /förälder får de inte ha några djur?? Hemskt!!


Jag tänker att man får se upp så man inte blir en sån där djursamlare... jag känner direkt att jag vill och kan adoptera ett eller flera djur när jag ser en annons om djur i nöd. Men andra dagar kan jag känna att jag knappt orkar med de djur jag har. Man får verkligen tänka sig för! Kan jag ge djuren jag adopterar ett bra liv...? Tål att tänkas på en extra gång. Men har man plats, pengar och tid tycker jag man ska hjälpa, men man måste kunna sätta stopp vid ett visst antal djur. 


Det där med långvarig psykoterapi för djursamlare låter bra!! Säkert har de mått dåligt länge, långt innan de började samla djur! Kanske känner de att de inte har något eget värde, utan måste "ta hand om" djur för att känna sig värdefulla och ha en mening med sitt liv. 

Anmäl
2014-11-15 11:54 #23 av: Cochon

Tackar för en bra artikel! =)

Anmäl
2014-11-23 19:41 #24 av: Schiizop

Bra artikel :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.